Så skönt att vara hemma igen. Det verkar som att “lagningen” av durahinnan håller fint även när jag är uppe och rör mig så nu är jag tillbaka på banan som leder framåt igen även om det går långsamt så klart. Jag rör mig som om jag vore minst 90 år…haha….men jag rör mig och har inte nervsmärta i benet utan bara “vanlig” hederlig operationssmärta i ryggen som så klart hör till när de varit där och grävt.
Jag ogillar ju rätt starkt nu för tiden att använda uttrycket “att jobba sig tillbaka”…..vet inte varför men kanske för att det varit tillfällen när jag inte har kunnat komma tillbaka efter operation och som nu vill jag ju inte tillbaka!! Jag vill ju härifrån och framåt! Så i mitt “sköldpaddetempo” tar jag mig nu härifrån och framåt. Känns skönt att den “resan” har startat.
Att komma ut och gå är fantastiskt skönt även om det inte är långt och inte går fort, men snacka om Mindfulnesspromenader!! Jag rör mig så sakta att jag hinner känna varenda rörelse som sker i kroppen för att jag ska ta mig framåt. Det är rätt häftigt och alla borde prova det ibland. Dessutom hinner jag se enormt mycket små detaljer i naturen runt mig. Innan jag har hunnit förbi ett träd kan jag nästan räkna vilka blad eller blommor som inte slagit ut på just det trädet 🙂 Kanske låter klyschigt men jag njuter av det och uppskattar det i sin enkelthet.
Var det inte en berättelse om en hare och en sköldpadda??? Hmm…..Hur som helst här är vår berättelse om haren och sköldpaddan 😉 Sköldpaddan som ninog förstått är ju jag och haren såklart Svante!! Han for runt här i förmiddags och fixade och grejade ute på gården. Ryckte lite maskroser i farten och sågade något??? Jag frågade “haren” vad han grejade med, nyfiken som jag är…men det var tydligen lite hemligt men det var något till båten. Spännande! (ja just det, nu kom jag på den där historien….tilläggas ska då att den här haren knappast fuskar för att hinna…..)
Sedan skuttade haren iväg till jobbet och sköldpaddan lade sig på soffan och stensomnade…..
Snipp, snapp snut, så var dagens saga slut <3