Återhämtningsdag deluxe har jag idag. Välbehövligt och så skönt!! Jag klagar absolut inte!! För allt som händer just nu tar oss framåt och det ganska fort. Så trots att kroppen är trött så är hjärtat och själen i en härlig balans med möjligen lite övervikt åt eufori.

Efter den lyckade loppishelgen landade jag i den regniga måndagen som slutade med ett unikt yogaminne som fortsatte till Internationella Yogadagen med många härliga och roliga beställningar samt städ och förberedelser inför det som blev igår med fotografering av huset av mäklaren. Det var skönt att passa på att rensa ut men klart lite slitsamt…men mest skönt…

Och för inte bara prata om mig och mina upplevelser även om det är jag som skriver så hade Svante sitt sista babysim i tisdags…troligtvis någonsin….så han kom hemfarande denna “vanliga sketna tisdagen” med bubbel till mig och sina föräldrar som var här och hjälpte mig att städa och rensa….

När allt det sedan var klart igår och det lugnade sig och det äntligen skulle börja bli dags med lite återhämtning efter intensiva dagar… ja då hade jag först mitt andra coachingsamtal på Skype med Camilla Lebert Hirvi (Digitala Nomader). Trots att jag först kände mig helt slut och ofokuserad på vad jag ville ha hjälp med och bolla denna gången (ville bara lägga mig på soffan helt ärligt i tystnad…haha) så blev det ännu ett fantastiskt givande möte! Lite företagsprat men inte mycket men desto mer om alla känslor som är med i en sådan här process. Just nu känns det som att det för oss är rätt mycket gasen i botten flera dagar och sedan kavlugnt och återhämtning för att plötsligt ta ny fart och de flesta känslorna är ju positiva men självklart kommer ibland, i alla fall hos mig en oro i mammahjärtat att inte vara “tillgänglig” för mina barn hela tiden även de är stora…..Självklart händer det ibland att man blir påverkad i vad andra tycker och tänker kring detta även om jag vet, mina barn vet, var vi har varandra och detta har varit en process de har varit med i under ett par år också nu….Camilla sa något så fantastiskt kring sådana situationer….

“Ingen har gått den här vägen som du går just nu! Kanske det liknar/ påminner om min eller någon annans men inte exakt samma som just din väg!” Hon jämförde det även med en skog eller äng där det inte finns någon stig och jag går rakt in och “slår” mig fram, skapar min stig, min väg.

Jag själv kopplar det tillbaka till en reflektion jag jobbar mycket med i olika perioder och det är tillit. Att ha tillit till att allt är som det ska och jag gör det som jag känner är det rätta för mig och mina just nu. Vi lever alla olika liv med oilka sätt att kommunicera med varandra inom familjen och utanför och de flesta använder sig själva som referensramar när det bedömer hur andra agerar….”Walk a mile in my shoes” är en talande låt precis som talesättet med samma tema.

Nu låter det kanske som vi får jättemycket negativa kommentarer och så är det absolut inte!! Det är nog mer andras tankar om småsaker och en sådan sak som föräldraskap vet vi ju alla att det är ett känsligt ämne och som förälder så vill man ju alltid göra det som är bäst för sitt barn eller hur? Och det får oss ibland att tvivla. Precis som jag i min yrkesroll som sjuksköterska inom BUP har sagt till andra föräldrar flera gånger så är du den bästa föräldern till ditt barn och du vet bäst vad ditt barn behöver, våga ha tillit till det. Och det bästa “verktyg” vi som föräldrar har till våra barn är kommunikation.

Mest får vi faktiskt höra just nu att vi är allt från galna till modiga och att många önskar de vågade göra samma sak….då brukar vi båda säga: “det gör du!”

Imorgon firar vi förhoppningsvis vår sista midsommar i Sverige på ett tag framöver så det blir med min svärmor och svärfar såklart! Önskvärt hade varit om min mamma hade kunnat komma med men tyvärr har hon problem med en envis inflammation i en höft just nu så sitta 40 mil i bil eller på tåg är inte att föredra.

Varma hälsningar

……från två lyckliga själar……..redan nu så lever vi vår dröm….även resan mot delmål ett, att komma iväg är ett härligt äventyr <3

Har ingen annan bild på oss i ett glädjeskutt än detta från vår bröllopsdag 12-12-12…när fotografen fångade det på en snötäckt brygga under klarblåhimmel och -20 grader! LYCKA