Ja det blir ett litet gott och blandat inlägg då senaste dagarna varit rätt innehållsrika med nya upplevelser från allt till hur vi möter 100 tals båtar i starka strömmar, ankring och den där onödiga olyckan som det nu var dags för igen……

I onsdags gick vi in till franska La Trinité sur Mer vilket var ett litet ställe med en galet stor marina. Vi kom in ganska sent eftersom vi att njutit av den 30 tradiga värmen och den stilla vinden på Biscaya genom att fiska och bada med Johan och Jocke på Anna Perenna (vi har fortsatt att ha följe)….eller ja, Svante, jag och Johan badade och Jocke fick första fisken, en ganska stor makrill! Han hann knappt slänga i fiskelinan förrän han fick napp 🙂

…som sagt, sent in till denna gigantiska marina som var knökfull eftersom det var helgdag och dessutom visade det sig att det skulle vara någon form av trimarantävling nästa dag (torsdagen) så där fanns gigantiska trimarener! Lite trötta av värmen och “Anna Perenna” var i lite behov av ström efter en natt på boj på en ö, så behövde vi ju ändå försöka hitta något….det slutade med att vi lade oss bakom en av de största trimarenerna och Anna Perenna lade sig utanpå oss. Väl medvetna om att någon skulle kunna köra bort oss och om inte förr så åtminstone när trimarenen skulle ut så vi räknade mest med att sova och dra vidare på morgonen. Det gick kanonfint! Vi fick ström, vi fick knäckemacka med makrill ombord på Anna Perenna och vi fick sova lugnt. Först på morgonen strax innan vi skulle åka kom två män från hamnen i gummibåt och meddelade att vi behövde flytta på oss innan kl. 11 då det skulle komma en stor båt till och ligga där vi låg. Vi sa bara att vi ändå var på väg och det tackade och log så där fick vi en bra gratisnatt!

Men….nu till det mest galna vi har varit med om!!! Vi hade bestämt oss för att gå in i en vik med flera öar som låg precis bredvid, Golfe du Morbhian. Vi hade fått tips att det var vackert att ligga där för ankare och vi visste att det kunde bli strömt i inloppet…..men vi hade inte fattat hur mycket och hur långt och vi var absolut inte beredda på att dessutom möta ett 100 tal båtar som skulle ut därifrån i medström! Det var båtar som vårt kära svenska vackra skepp Göteborg…japp vi mötte 4 eller 5 sådana och sedan allt där emellan ner till roddbåtar som absolut satte livet på spel. Båtar kom åkande i medström på tvären och vi andra som harvade på i motström trycktes ju nästan runt på vissa ställen i strömmen där det virvlade ordentligt, så det var bara att försöka parera mellan alla båtar som kom från höger och vänster. Det är rätt läskigt när det känns som man har hyfsad kontroll och bra kurs mellan två båtar och plötsligt rycker strömmen tag i båten och trycker henne ur kurs och någon annan båt vrids rakt mot oss och så dyker det upp en liten roddbåt eller två mitt i allt och de har ju ännu svårare att styra så som insats försöker de hålla sig undan alla stora båtar som dansar runt i strömmen lite lätt okontrollerat! Räddningsbåtar fanns lite här och där för att snabbt kunna ingripa…vi hjälptes åt att hålla koll på alla båtar som kom kors och tvärs samtidigt som jag höll lite kik bakåt emellanåt för att se hur det gick för Anna Perenna men de hängde allt med bra i kaoset. Vi harvade på i ett par timmar i 0-1,2 knop!! Det tog oss en timme att bara ta oss förbi ett grönt sjömärke!! Pulsen var hög och adrenalinet pumpade….vilka krafter och vilket kaos! …..trots detta var det inga sura miner eller några som skrek till varandra utan alla bara försökte göra det så bra som möjligt vilket vi tyckte var fantastiskt. För någonstans kan man ju undra varför i tusan de utsatte sig för detta, de som bor där och visste om detta?? Att vi som lite halv dumma svenskar hamnade i helt ovetandes om dessa krafter är ju lite lättare att förstå 🙂 Varför vi inte vände och gick ut i medström? Det var helt omöjligt att göra faktiskt för det hade blivit ännu farligare bland alla dessa båtar så första tillfälle där vi såg att djupet var ok och det fanns en ö som inte låg i värsta strömmen, så drog vi dit och kastade i ankaret! Puh!!!

Vi fick en härlig eftermiddag och kväll i vår ankarvik med sol, drygt 30 grader, bad och en otrolig solnedgång.

Inför fredagen då vi skulle gå vidare och alltså gå ut igen så kollade vi noga upp när det skulle vara “slack” (vattnet står still innan strömmen vänder åt andra hållet) och därefter bli medström ut.

På fredagsmorgonen var det dags att dra upp våra ankare men det tog liiite längre tid än vi tänk oss eftersom vi hade varit lite osmarta och bundit ihop båtarna så när de hade vridit sig så hade ju våra ankarlinor snurrat in sig i varandra….haha….kunde vi ju räknat ut men mysigt hade vi det på eftermiddagen och kvällen när vi gick mellan båtarna…..lunch på den ena sedan middag på den andra.

Hur som helst löste det sig jättebra det bara tog lite längre tid. Vi hade rätt mycket kätting ute till vårt ankare och medan Svante drog lite i taget så drog jag bak kättingen ner i sin box och när han behövde pausa la vi den på ankarspelet så den hölls fast. Svante sa då till mig att dra kättingen under istället för över då det skulle bli lättare och mer flyt. Ok tänkte jag och när han böjde sig ner trodde jag att han var redo så jag tog tag i kättingen med höger handen för att lyfta av och ner men han var inte redo så vårt drygt 20 kg tunga ankare drogs ju neråt igen och jag fick mitt pekfinger under kättingen på något sätt i ankarspelet och där fastnade det. AJ!!!! Då var det dags för lite blodvite igen ombord och denna gången var det då min (o)tur…..Det blödde under nageln och hela fingret pulserade så jag insåg ju att tryck och högläge är det som gäller….

Nu var vi ju då lite sena och hade missat “slacken” men å andra sidan hade vi nu medström och det var nästan tomt på båtar så Black Pearl och Anna Perenna gled ut på strömmen i dryga 10 knop så på ca 30 minuter var vi ute på havet…..den sträcka som dagen innan hade tagit oss flera timmar!

Ut på Biscaya igen och härlig vind i våra segel! Mitt finger pulserade och klart var vi väl lite oroliga om något var brutet men ett snyggt paket hade jag på handen och så länge jag höll den lindad kändes det okej, det blev värre när jag lossade så bara att linda igen.

Plötsligt bara dog vinden där ute på havet och båda båtarna blev liggande. Svante passade på att fiska och hoppa i för ett dopp för det var väldigt varmt. Jocke och Johan drog då igång motorn och kom smygande upp och satte fast sig i oss så tog vi en paus och ett glas vin 🙂 Vi njöt en stund innan vi fick starta våra motorer för att gå vidare ner mot Saint Nazaire som var målet.

Vi befinner oss fortfarande i Saint Nazaire (vi ligger tryggt förtöjda i en docka utanför en stooor ubåtshangar) och kommer vara kvar åtminstone till imorgon. Det är väldigt varmt men i natt och även just nu så bjuder vädret på lite åska och skådespel.

Det blev ett långt inlägg men har varit otroligt händelserika dagar så har varit rätt skönt att ligga lite still nu.

Vi önskar dig en härlig söndag och alla mammor en ljuvlig morsdag!