Att livet ombord sällan blir tråkigt har ni som följer oss säkert förstått och visst blir det dessutom extra händelserikt när vi är två personligheter som är lite lätt impulsiva och att Jocke och Johan på vår “kompisbåt” Anna Perenna, är likadana gör ju att ingen av oss riktigt har bromsen ibland……sååå ibland tas vissa beslut i turbofart…..
Igår (måndag) hade vi bestämt oss för att lämna Saint Nazaire för att gå till ön LÍle Yeu om det hade slutat regna…..Det regnade rätt ordentligt på förmiddagen så vi tog det rätt lugnt med lång sovmorgon. Efter lunch kom värmen tillbaka och vi gick för att handla lite innan vi eventuellt skulle dra. Väl tillbaka så hade Johan läget under kontroll medan Jocke och hans flickvän Marie (som är på besök i veckan) nu var och handlade…..Eftersom slussen bara öppnar lite då och då och alltid med 2 timmars mellanrum så bestämde vi lite snabbt när vi såg en båt ligga och vänta på att få gå in i slussen, att vi skulle höra med dem på vhf:en när det var slussning…..Svaret blev typ NU! Vi bestämde snabbt att det skulle bli för sent att gå om vi skulle vänta 2 timmar till och vi kunde ju plocka upp Jocke och Marie utanför slussen….
Sagt och gjort så lade vi loss…precis när vi hade gjort det såg vi Jocke och Marie komma längre upp längs vägen och såg lite frågande ut men vi gissade att det var med på noterna och slussen var ju nära där vi hade legat så vi tryckte in oss i den lilla slussen med den franska segelbåten. Tilläggas ska att när vi slussade in så var det inte särskilt stor nivåskillnad men det var rätt bra “drag” i vattnet i slussen så krävdes lite för att hålla båtarna. Eftersom Johan nu var själv och med den vetskapen så la han en lång tamp i fören och en i aktern och ställde sig mitt på båten och höll i ändarna…….
-“Undra om det är lågvatten nu?” säger Svante och tittar på mig….vi hade ju inte kollat det alls…..Vi visste ju att in till Nantes är ju en stor farled för stora båtar så där är det ju lugnt….
Båtarna fortsätter att sjunka och strax tittar Johan på oss med lite stressad blick….han står med armarna utsträckta rakt upp, hållandes i det yttersta på tamparna….och vattnet fortsätter att sjunka!!!!
marie och Jocke hade kommit ikapp också men insåg rätt snabbt att det var för långt ner för att hoppa på båten i slussen så det tog sig till andra isan slussen.
-“Vad gör man nu?” undrade Johan. Han tittade på oss och sedan på väggen och snabbt som en seglare löste han problemet 🙂 Han la i backen lite och fick med båtshaken tag i en vajer som löpte längs väggen.
När slussportarna börjar öppna så får fransmännen lite bekymmer på andra sidan då deras båt har dragits framåt och det ser ut som den kommer klämmas bakom slussporten som öppnas inåt…det drar för fullt i aktertampen och klarar precis att dra bak båten…..sedan får de dock problem att komma iväg?? Men efter att ha varvat motorn ordentligt så kommer de ur….Johans tur….”-Men???Vad fasen är det som händer? Jag kommer ingenstans?!” säger Johan…..Så gasar han lite till och då går det…Vår tur….det går segt….lera!!! Vi fattar att nu är det grunt och vi hinner inte mer än säga det till varandra förrän vi studsar till 3 gånger när vi ska ut ur slussen!!!
Lite oroliga är vi nu alla för djupet utanför men försiktigt tar vi oss ut till den stora farleden och det går fint! Puh! Tur det bara var hård lera! Lite konstigt att de inte frågade om hur djupt vi sticker men å andra sidan är det ju ändå vårt ansvar….Marie och Jocke kunde hoppa ombord med matkassarna via en av pilotbåtarna som låg utanför slussen.
Kändes lite som en scen ur Göta Kanal eller Sällskapsresan…..haha
Väl ute på havet med hissade segel så öppnar sig himlen och det börjar regna igen…..Efter en stund ringer grabbarna och vi bestämmer tillsammans att ta en tidigare hamn stället för att gå hela vägen till LÍle Yeu. Sagt och gjort så hamnade vi i L´Herbaudiére. Vi har varit blöta och kalla alldeles för ofta och det fanns ingen anledning att segla i det när solen skulle vara tillbaka redan nästa dag (idag). Vi vill ha skön segling!
Trots detta beslut att gå in i tidigare hamn så blev det ännu en milstolpe vi tagit oss till!! I “seglarbibeln” Reeds Nautical Almenac” så var det nu dags för ett nytt kapitel!! Vi lämnade kapitalet Brittany bakom oss och har nu gått in i kapitlet Södra Biscaya!!! Yeah!!!
Så visst….med lite impulsiva besättningsmedlemmar på dessa två Vänersborgsbåtar så blir det lätt händelserikt men även denna gången löste det sig riktigt bra 🙂