Efter några underbara dagar i Muros så känner vi att det är dax att lämna hamnen och känna av lugnet, stillheten och njuta av miljöerna runt omkring oss. Landskapet här vid Galiciens kust med sina höga berg, gröna kullar och kritvita stränder är både omväxlande och vackert. Flodmynningarna som skär in i landet påminner om fjordar och är riktigt vackra (vi mötte en skotte i Muros som berättade att nästa “ria” som dom heter är riktigt fin, “den får ni inte missa”…men vi såg inget fel på den vi var i…)
Men nu var det dax att lämna hamnlivet för att ligga för ankare ett tag, det är en märklig känsla att ta sitt hem till en ny plats, få en ny utsikt och ibland nya grannar…båten är ju alltid den samma vart vi än är.
Men så vill vi ju segla också och det gäller ibland att utnyttja vindarna, vem vet hur länge vi får dom med oss, så dagen efter drog vi upp ankaret och satte kurs mot den där fina “rian” söderut. Precis utanför flodmynningen ligger den första av några öar som är nationalparker och som vi har fått tillstånd att ankra vid och besöka (vi är dock lite osäkra på om Coccos får följa med iland) så när vi var utanför ön och såg hur fin den var och vinden låg rätt så var beslutet inte så svårt att ta. In till ön och kasta ankar…ankaret hann knappt bli blött innan det dök upp en helikopter ovanför oss, den cirklade ett par varv på låg höjd innan den flög vidare…? Vi satte i jollen och smugglade iland vår hund (förklädd till får) men väl iland så var hon avslöjad…ön som är en sandö är bebodd av fåglar…många fåglar, så med en svärm på några hundra fiskmåsar över oss strosade vi runt på en liten kvällspromenad.
Black Pearl ankrad vid Nationalparksön Isla Vionta i Ria Aurosa
När vi var påväg tillbaka ut till vår båt igen så dyker det upp en kustbevakningsbåt från ingenstans, men den kommer inte in till oss utan kör bara långsamt förbi och kikar lite på oss innan den också drar iväg utan ett ord…?
Nästa besök från samma instans får vi klockan halv tre på natten!!
Denna gången har dom fått med sig en “ficklampa”…så med sin fina strålkastare tar dom sig en ordentlig titt på vår båt och mig som står i kalsonger ute i sittbrunnen…samma sak igen, iväg utan ett ord!? Det var ju inte riktigt så här vi hade tänkt oss att ankringen skulle bli, då är det ju lugnare i hamnarna!!
Behöver vi skriva att det inte var så enkelt att somna om efteråt, men det gjorde vi för att vakna några timmar senare av en duns! Satan! Vinden har vridit på morgonen…vi har haft nord, nordvästlig vind i över en vecka men nu så ska det tydligen vara ostlig vind ett par timmar bara för att jävlas lite, så medans Sanna styr oss sakta framåt ut ur viken sliter och drar jag i ankarkättingen för att få upp ankaret så fort som möjligt…lite lätt yrvakna går vi in i rian till standen utanför staden Santa Eugenia De Riveria där det återigen var dax att släppa ankaret och vila lite innan midsommarlunchen (vi hade en liten burk matjessill kvar!! YEAH!)
På eftermiddagen kom våra vänner på franska båten Django inseglande och lade sig vid sidan om oss…vi bjöd över dom på middag, köttbullar.
Kustbevakningen/tullen på besök på midsommar (du kan se mer från det på youtubefilmen vi lade upp igår)
Strax efter maten var det dax igen…kustbevakningen!
Den här gången bordade dom oss, vi han knappt sätta ut fendrar innan två uniformerade herrar stod på vårt däck!!
Men eftersom att vi hade besök av deras kollegor i Muros för bara några dagar sedan så räckte det med att dom fick se på kopian av dokumentet som skrevs då…två minuter senare så var männen på rätt båt igen, vinkade och önskade oss trevlig resa innan dom for iväg.
Man kan ju inte annat än skratta åt eländet, allt detta jobb för att värna om miljön kring öarna…jovisst är det bra, men vi har en segelbåt (med två vindkraftverk och solpaneler) hur bra för miljön är en helikopter eller dom här stora motorbåtarna med sina mullrande motorer…det känns lite ironiskt!
Men sedan dess har vi fått LUGNET…vaknar av att solen skiner, tar ett dopp, kokar en kanna kaffe…vi har bara varit i land för att rasta hunden, resten av tiden är vi på vår båt, pysslar med en det ena en det andra, vipps så är det kväll.
Men så bryts lugnet av att besättningen på “Django” står i sin sittbrunn och ropar till oss och pekar ut mot öppningen till viken…där ca 30 meter från våra båtar ser vi tre stora flasknos delfiner bryta ytan, lugnt och värdigt, inte alls så snabba och lekfulla som dom andra små delfinerna som vi har sett tidigare har varit, nä, dom här uppförde sig mera som man föreställer sig valar.
Vi såg tydligt hur dom andades, blåste ut och dök, sedan försvann dom lika plötsligt som dom kom (lite som kustbevakningen i det här landet…fast miljövänligare)
Återigen blir vi medvetna om att vår vardag inte längre är vad den har varit..ingen enformighet här inte!!
Långt bort på bilden kan man skymta två segelbåtar, det är vi & Django som ligger där ute….vacker vy, vackra färger….vårt hem <3
Nu inser vi behovet av att hitta lösningar för att få våran mat att hålla sej färsk så länge som möjligt, våran kyl är en el-tjuv så efter ett dygn är det dax att stänga av den annars har vi ingen ström till våra lanternor om det skulle behövas, nu har vi haft det ganska blåsigt så vi har fått laddning hela tiden men det räcker ändå inte för att ha kylen igång.
Frukt och grönt har vi som alla andra båtnomader hängande i nät, äggen har ett eget “vänd-schema” och vi försöker fånga fisk hela tiden…i natt försökte vi fånga bläckfisk med en självlysande “räka”…tur att vi inte lyckades! (så säger alla som inte får napp, men vad fan skulle vi gjort med den mitt i natten!!?)
Nu tänker ni (hoppas vi) vilket I-landsproblem…sant, och lite “tips” kanske man kan få från U-länderna,…? Den lilla mat dom har måste dom ju hålla färsk och få att räcka så länge som möjligt, kanske nått att fundera på…så ska vi nog få den här dagen att gå oxå!!
“Per aspera ad astra”