Först vill jag bara nämna att vi skrev inlägget i förrgår men pga andra aktiviteter och dåligt internet kommer det först nu och jag önskar jag hade ord att skriva något bra om det som har hänt i Barcelona men det har jag inte mer än att vi som så många känner en stor sorg och önskar att fler i vår vackra värld kunde vara som vår vän Habid som vi mötte i La Rochelle….hans svar på allt var ett stort leende och orden “LOVE, LOVE, LOVE”…..<3
Vad gör vi? Vad händer?
Ja….vi gör en himla massa…ja, typ det mesta utan att segla skulle vi nog våga påstå. Vi ligger efter ca 1 månad kvar i Portugisiska Povoa de Varzim som vi åkte till när Noah skulle flyga hem.
Varför?
Svante skulle direkt svara på den frågan med ”Varför inte?” och det är ju inte fel men då skulle inlägget bli rätt kort.
Idag är det exakt 10 månader sedan vi kastade loss från vår hemmahamn i Vänersborg och det enda stället vi stannat längre än 1 månad tidigare var Sant Malo i Frankrike när jag skulle till Sverige en sväng. Att vara på väg och upptäcka nya ställen, möta nya människor är fantastiskt men här känner vi oss verkligen hemma. Vi trivs med marinan och personalen som är fantastisk, det är en förhållandevis billig marina vilket såklart påverkar en smålänning som mig, det känns som en lagom stor stad även om det egentligen är 2 städer som går ihop ( som Jönköping och Huskvarna) med en historia av diverse diskussioner mellan städerna men vi kan ju välja att gå till den ena eller den andra vilket ger variation här. Det är ett härligt flöde på båtar i hamnen men ändå är vi ett gäng som varit här ett tag nu vilket ger en slags gemenskap och ändå konstant möten med nya människor. Det är grillkvällar titt som tätt och det är ingen som måste vara med utan alla som vill. Ikväll är det dags igen när vi ändå pratar om det……
Bild från den senaste grillkvällen….kanske inte så bra ser ut som vi får hålla uppe varandra men riktigt så var det inte..haha…de som sitter med oss på bilden har blivit nära vänner, nästan som familj <3
Sedan har vi haft ”återträff” med Tjoppe och Helena på Wilma som kommit ikapp oss vilket var ett kärt möte såklart. De gick vidare idag med sin norske vän Öjvind som vi endast haft kontakt med på facebook men nu fick träffa i verkligheten vilket också var så härligt……..Gemenskapen som blir med de som legat länge är speciell och svårt att sätta ord på…..Våra danska vänner på ”Fair Winds” kastade loss i morse efter att ha varit här närmare 2 veckor (tror jag..) vilket faktiskt kändes riktigt jobbigt. Man ses varje dag om så bara för att säga hej när man går förbi varandras båtar, upptäcker saker tillsammans vissa dagar, skrattar m.m. Så då var det dags igen för de där som det aldrig pratas om men som vi återkommer till….alla farväl som blir längs vägen med människor som nästan blir som en mindre familj i kortare perioder…..det är inte enkelt även om nya väntar bakom nästa udde…..men alla vi möter får en speciell plats i våra hjärtan och minnen skapas……att släppa taget om det är inte enkelt eller självklart på något sätt.
Historia
Dessutom har det hänt något i någon av dessa två städer mer eller mindre hela tiden. Staden bredvid Povoa de Varzim heter Vila do Condo. För ca 2 veckor sedan hamnade vi mitt i en festival som verkade vara någon katolsk högtid med musikkår och de bar på stora statyer av helgon, Junfru Maria, Jesus b.la och barn, unga och gamla var utklädda i denna långa parad. Denna ”fiesta” hade föregåtts av flera dagar med skjutande av smällare och då pratar vi kraftiga och dagligen kl. 09.00 och ibland även på dagen eller kvällen. Denna parad var då i Vila do Condo. Igår var det dags igen och då var det en röd dag och busslaster anlände och vi fick veta att det skulle vara en parad kl. 16.00 i Povoa de Varzim…..vi vaknade på morgonen av smällandet igen, först kl. 08.00 sedan kl. 09.00 igen så var man inte vaken då så vet i tusan…. Det visade sig var en nästintill identisk tillställning som den 2 veckor innan (eller när det var för vi har ärligt otroligt dålig koll på dagar och datum just nu). Den förra festivalen var för att fira St . Antonio som är fiskarnas skyddsängel (Senhors do navigantes) denna gången den 15:e augusti firades Jungfru Marias himmelfärd. De vet hur saker och ting ska firas här det kan vi ju lätt säga. Igår vid midnatt hade vi även ett magiskt vackert fyrverkeri, kändes som nyår i Sverige men här det är augusti!! Likadant var det natten mellan 14-15:e alltså natten till firandet.
En av alla statyer som bars fram i kortegen på gatorna fyllda av blomblad och människor
Gatorna fylls med tusentalls människor och mattor av blomblad som efteråt snabbt städas undan (imponerande för hand med kvast!!) De har här i Portugal verkligen lyckats få ihop religonen med folkfest något som vi har svårt att föreställa oss i Sverige där det är väldigt uppdelat. Här möts dessa och alla människor deltar och njuter, troende eller inte. För det är vackert.
Jag vill även nämna om den historia som även ligger som en slags prägling över den här staden, Povoa De Varzim. Det finns ett kapell som är byggt i ära till ”Our Lady of the rock” (Lapa), på kapellet finns en fyr som hjälpte sjömän att navigera och då speciellt fiskegubbarna. I februari 1892 hände något som påverkat detta ställets historia avsevärt när 7 fiskebåtar ( Lanchas poveiras) blev skeppsvrak i en storm och 105 fiskare dödades bara några meter från stranden där grannar, vänner, familj fanns och såg allt.
En vägg som finns i stan med motiv från tragedin
Man tar verkligen hand om de gamla fiskarna här och de uppskattas. Ibland skjuts det smällare för att (enligt gammal keltisk kultur som de har även här) kommunicera med Gudarna att skydda fiskarna och för att kommunicera med Gudarna behöver det var högt har vi fått berättat av portugiser, därav detta eviga smällande då och då. När man vet om det så känns det faktiskt inte lika besvärande längre som det gjorde i början utan vi tycker snarare att det är charmigt att man fortfarande håller kvar vid det. De pensionerade fiskegubbarna har även fått små glasbaracker byggda till sig som ligger längs strandpromenaden där de kan träffas, spela kort, prata och titta på havet. Detta då man anser det är viktigt efter som många av dem levt hela sitt liv på havet och inte har så mycket mer utan det. Så härligt!
Ja, behöver mer tilläggas….för det kan vi…haha…vi har blivit bjudna på filmkväll hos vår vän Gin från Litauen på båten Billabong där vi tillsammans med våra danska vänner såg en av hans favoriter, Big Labrowski en tänkvärd film, vi har fått vänner från världens alla hörn bara här under denna månaden och lägg dessutom till kärt återseende med ”Wilma”, ett ungt par från Irland som Svante hjälpte att ta emot i veckan skulle lämna sin båt här för en tur till sitt hemland och kom då förbi med frukt och mat som de hade kvar som skulle bli dåligt till de kom tillbaka, vi har träffat en härlig norsk barnfamilj som jag har lite spännande ideer ihop med m.m…..så kanske ni kan förstå att vi faktiskt njuter av att vara här och som tidsmiljonärer ser vi ingen som helst anledning att ha bråttom härfrån….
Nä, nu är klockan 18.30 så dags att ta på sig lite mer kläder än badkläder för att tända den gemensamma grillen <3
Varma hälsningar från ett soligt Portugal fyllt med värme, vänskap, glädje och smärtsam historia…