Vi planerade en seglats på lite drygt 100nm och eftersom att vi lämnade hamnen efter lunch så var planen att nattsegla och komma fram i dagsljus…enkel plan…men vad vi inte kunde ta med i beräkningen var marelden som vi fick uppleva, och mareld i kombination med lekande delfiner…nä,nu går jag händelserna i förväg…

Vi lämnade alltså hamnen som varit vårt hem i en månad strax efter lunch, det var ett av dom där svåra avskeden, dom flesta av våra vänner hade lämnat bryggan, vår Portugisiske vän John (79år) för att hjälpa till vid en regatta i Porto, våra Irländska vänner Irial och Ciara har åkt hem till Irland för att jobba lite, vår Ukrainske kompis Ginn hade seglat till riorna i Spanien för att sedan komma tillbaka i oktober och övervintra här, våra Engelska polare Mattis och Mo hade lämnat båten och flugit till vänner i Barcelona så då tänkte vi att det var god tid att sätta segel och styra söderut…men riktigt så enkelt skulle vi inte få det för Sanna har kommit dom Norska barnen riktigt nära eftersom att dom har haft några yoga klasser ihop…så dagen innan avfärd kom hon hem med tårar som rann, barnen hade tyckt det var svårt att släppa henne… hur förbereder man sej inför nått sånt??

Så nu var det dax igen eftersom att vi valt att dra lite på avfärden för att få den där goa nattseglingen… Sigri, Askil och Viljar (3,5 år) med pappa Oddvar kom för att vinka av oss på bryggan…När till och med Viljar 3, 5 år kramat om Sanna (han hade mest varit blyg innan) och sedan pillar lite försiktigt på hennes armband på armarna och säger “-Jag kommer sakna dig..” Japp, så det var med en liten klump i bröstet, men med stor värme i hjärtat, som vi styrde ut mellan pirarna. Att hissa segel, trimma och navigera är ibland ett effektivt sätt att dämpa dom där känslorna…visa mej en enda bok, en enda seglingsbeskrivelse som hanterar detta ämne…alla uppbrott som vi hela tiden gör, för vid varje intressant och underbart möte som vi gör så följer ett uppbrott och stannar du lite längre tid på ett ställe så fäster du dej vid både platser och människor och avfärden blir tung…även fast du vet att nya möten väntar, fantastiska platser och detta underbara hav…vi hade knappt hunnit prata igenom och reflektera över våra upplevelser (som vi ofta gör till havs) förrän Coccos for upp och började spana…delfiner, japp, och inte bara en och hans kompis utan ett tjugotal som hoppade, simmade under och runt båten…det var inte lätt att hålla koll på dom alla men jag lovar er att vår hund gjorde ett gott försök…

Vi seglade hela natten med ett envist åskväder jagandes oss i nordväst men det nådde oss aldrig, inte heller vinden som ofta följer i dess väg så framåt småtimmarna var vi tvungna att starta vår trogna motor och sätta kurs mot vår “plan-B”…Figueira de Foz där vi hittade en bra plats i marinan. Efter “hund-promenaden” på stan och lite mat så somnade vi fint.

Dagen efter var det dax att fortsätta vår resa söderut men nu hade vi tittat lite närmare på den där fina lagunen som vi hade som mål…”seaplane landning area” och ingen djupangivelse i inloppet…efter en kort överläggning så var det åter igen “plan-B” som gällde…ön Il da Berlenga! Vägen dit var som sagt magisk, vi fick uppleva en mareld som bitvis var utan dess like, bogvågen lös som neon på var sida av båten och när vi inte trodde att det kunde bli vackrare så kom delfinerna och lekte runt båten i marelden, de liknade lysande torpeder…fantastiskt!! När nattseglingen bjuder på sånt här så är det inte svårt att hålla sig vaken, snarare svårt för någon att gå och passa på att sova lite…..vilket ingen av så klart gjorde. Vi skrattade, njöt och bara kände en enorm lycka över att få uppleva detta!

Väl framme vid ön mitt i natten så insåg vi att det inte alls var någon stor ö och att vinden låg på rakt in i ankarviken som vi hade sett ut…nu hade det börjat blixtra i norr igen och efter några mullranden så tittade vi på varann och sa Lissabon…vi seglar vidare till Lissabon ( vilket är ytterligare ca 50 nm)istället för att ligga här och vänta på solen och i värsta fall åskan som långsamt kom närmare…någon timma senare var dimman över oss och vinden som varit nordlig i över en månad la sej nu rakt i näsan, inte så stark men helt klart sydlig…

Så nu fick vår AIS tjänstgöra som våra “ögon”, vi litade blint på att ingen fiskare var så dum nog att ge sej ut på tjuvfiske i dimman (då stänger dom av sina AIS-er)

Vi lyckades undvika att kollidera med dom vi “såg” och även med dom som vi inte såg…och när dimman lättade fick vi bevittna ännu ett vackert “ljusfenomen”, en vacker regnbåge i horisonten över Atlanten…Vid lunchtid kom vi fram till Cascais väster om Lissabon, liiite trötta ska erkännas…nu var det skönt att känna ankaret sätta sej!

(Ankarviken här är stor och alla skandinaviska länder är representerade, idag har vi oxå träffat två! olika besättningar från NyaZeeland…)

Iland med hunden, en kort titt på omgivningen, lite mat…godnatt, vi var i säng innan 21 vilket är lite av rekord för oss den senaste tiden…men vanan trogen så var vi båda uppe några gånger under natten och kollade vår position, det är svårt att komma till riktig ro när man ligger på ankare, framför allt nu när det var ett tag sedan men det känns knappast betungande….

Så efter att ha legat still 1 månad och sedan seglat 175nm så njuter vi nu av värmen som väntade med besked här utanför Lissabon ( vi har haft värme men kyliga nordliga vindar men här är inte ens nordan sval!!!) så nu njuter vi av morgondopp och det lugna guppandet.