Vi kallar oss som bekant för tidsmiljonärer och att tid är det enda som vi har råd att slösa med, det bevisade vi när vi i fredags blev hem bjudna till Per och Kerstin på lördagsmiddag, vi behövde bara titta på varann så vips hade vi flyttat fram avresan från Portimao en dag till (och så här har det varit med Portimao i nästan en vecka nu! Ett ställe fyllt med härliga människor vi mött….nya vänner för livet och vi har passat på att fånga dessa tillfällen när vi har mött dessa härliga människor som bjudit in oss i sina liv, lägenheter/båtar….Först Kalle och Maria, tack fantastiska ni för ljuvliga dagar och kvällar och sedan Dirk och Anneke på s/y Narik från Belgien som varit ute med sin båt i 9 år fast planen var 5 år, många skratt, tips och nya ideér,  innan vi då även träffade  Per och Kerstin).

Vi lever ju efter väder och vind och efter att ha studerat våra vädersighter så var klockan tolv en bra avresetid från Portimao, då skulle vi få bra segelvindar österut mot Ilha da Culatra, dit är det 35nm så vi hade räknat ut att vi borde vara framme vid 19-tiden och att det var perfekt för solen brukar gå ner vid 19.30 och sedan är det ljust nån halvtimma till…strax innan sju var vi utanför inloppet som tänkt…men det var kolsvart, solen gick ner halv sju idag!!

Vi liksom “alla andra som på denna jorden vandra” har ju ställt tillbaka våra klockor, vi räknade rätt men tänkte inte på att solen var kvar på “sommartid”!!

Så det var bara att gilla läget och angöra Culatra i mörker. Som tur är så är inloppet bra utmärkt med fyrar och enslinjer. Kanalen in till ankarplatsen är också utmärkt men det var ändå lite pirrigt innan ankaret fäste….Runt om oss ligger just nu i skrivande stund 34 andra båtar (minst sju har tagit upp sina ankare och seglat vidare) och i mörker är ankarlanternan det enda man ser så det var lite svårt att få grepp om hur det såg ut i viken när vi ankrade.

Vi vet inte vem som myntade uttrycket men sant är det: “ett bra ankare är bästa huvudkudden”

Ilha da Culatra är en sandö utanför Olhao. Här finns en liten “by” med låga stenhus, inga vägar, bara sand, det verkar bara finnas två sätt att livnära sej här…fiske eller driva en bar.

Våran utsikt idag över ön Culatra

Om det är den ensidiga kosten eller det faktum att alla är kusiner här på ön låter vi vara osagt men det är gott om “originella” människor här.

Här kommer vi att trivas fint undre tiden som vi väntar på bra vindar som ska ta oss över till Afrika som är vårt nästa mål!