Visst lever vi vårt dröm liv, utan tvekan ja och precis som i allas liv finns det med och motgångar, dagar som är bättre och sämre…ja precis som vinden som vänder från medvind till motvind för att sedan bli medvind igen…..

Efter vår översegling från Marocko till Kanarieöarna ankom vi till den lilla ön Graciosa, ett ställe vi aldrig hade hört talas om. Ett litet paradis, eller ja, ännu en sandö i våra hjärtan.

Efter ett par dagar på ankare utanför med vindar som fortsatte att öka i den lilla viken mellan Graciosa och Lanzarote så bad vi om att få komma in i hamn när vi sett på prognosen att det skulle blåsa upp ännu mer. Sista natten sov vi inte så mycket då det ryckte och slet i ankaret. Vi fick tillstånd att komma in i hamnen med order om att lägga oss vid stenkajen och fiskebåtarna. Nu skulle bara vårt ankare upp och det gällde ju även på Anna Perenna…..Svante dök för att kolla vårt ankare första natten och såg då att kedjan snurrat sig vackert som ett S runt några stora stenar och ankaret stod rakt upp, men kedjan var fastkilad mellan stenarna så vi visste det skulle bli tufft att få upp ankaret och i värsta fall skulle vi få lämna kedjan….men med vetskapen om hur det såg ut och en stor dos tålamod hos oss så följde vi långsamt ankarkättingen och det fick ta sin lilla tid och tillslut var det uppe utan något större problem. Så skönt!!! För Johan och Johan gick det lite sämre….det fick inte upp sina 3 ankare som de hade i, något av dem hade fastnat. Vi vände om och kollade hur det gick för dem och provade att hjälpa till med vårt ankarspel. Vi fick upp ett och det var galet vasst så vi blev tvungna att låta det gå men Svante fick i en tamp som vi satte en boj i så grabbarna kunde ta hjälp  av den sedan och de fick upp alla 3 på ganska kort tid därefter. Mot hamnen för att söka skydd mot vindarna som hela tiden ökade. Det var tydligt hur de förstärktes mellan öarna. Vi lade till och det låg även en stor fin Formosa51 där som inte klarade av att gå in till sin plats i dessa starka vindarna. Det ryckte och slet i tamparna och på natten var det näst intill omöjligt att sova. Svante var ute flera gånger och kollade till förtöjningar och tendrar eftersom att allt ändras efter tidvattnet. Som tur var så var han även ute vid 04 tiden då han ser att Anna Perenna har slitit sig i fören och står med den rakt ut i hamnen och bankar aktern i stenkajen. Killarna är uppe och har fått igång motorn och Svante kan snabbt vara ovanför dem och kasta ner nya tampar så de får in fören igen. Ja det var nära ögat! Den stora båten framför dem guppade upp och ner kraftigt för det var inte bara vinden som låg på rakt in i hamnen utan även vågorna, det var tur inte Anna Perenna hamnade där under!! Tyvärr åkte deras motor till dingen i vattnet och var rätt förstörd då den satt på aktern men de lyckades faktiskt laga igen (3:e gången för den rackarns motorn!!) På morgonen blev vi tilldelade varsin plats inne i marinan istället men vi fick vänta till vinden lade sig lite. Vi fick veta att vinden hade varit 40-45knop som mest under natten och mer i byarna så det var en tuff natt och det är det här som är det här livets baksida om ska säga något. För man är rätt maktlös när naturens krafter tar i från tårna och det är vårt hem som dansar runt i vind och vågor…..Det blev lite reparationsarbete att ta hand om efteråt för båda våra båtar. Men efter regn kommer solsken och efter motvind vänder vinden…..

Det är en styrka som växer sig allt starkare när vi vet att vi lever vår dröm och gör det vi vill göra….att när motgångar kommer (för så ser livet ut) ja då är det mycket lättare att se att det snart kommer vända och att släppa taget om….att istället försöka “surfa på vågorna med vinden” istället för att stampa och kämpa på i motvind och mot vågorna….Vissa saker som blev lite förstörda på vår pärla behövdes ju uppenbarligen fixas men det visste vi inte så det var ju bra vi upptäckte det!

Efter en natt lugn och skön sömn for Anna Perenna vidare mot Fuerteventura där deras mammor skulle dyka upp och hälsa på dem. Vi valde att stanna lite till då vi började känna oss mer och mer hemma på ön. Det var lätt att bli hej och tjena med människor. Visst kom det turister men den stora massan kom bara över dagen med båtar så de kom och gick. I hamnen mötte vi människor med härliga erfarenheter att dela med sig av. 2 båtar från Israel b.la vilket inte precis hör till vanligheten att vi möter. Super mysiga unga människor med ideér och drömmar. Ja alla dessa underbara möten som aldrig tar slut…..sista kvällen på La Graciosa så hade våra belgiska vänner dykt upp igen (även de seglade från Marocko men efter oss) så vi bestämde att prova ett hamburgerställe vi hört så mycket bra om (billigt och hemmagjort…inte Mc Donalds här inte). Innan dess hade Svante ställt sig och sålde lite knopade flaskor och hade många härliga samtal med nyfikna som kom förbi. Själv satte jag mig med min nya vän Wenche och tog ett glas vin vid restaurangen precis bredvid där Svante stod. Wenche och hennes Giorgio hade vi mött dagen innan och Giorgio jobbade även på restaurangen vi satt på. Wenche är från Norge och Giorgio är en härlig mix av italienare och holländare och båda pratar flytande spanska då de bott b.la på Fuerteventura i 9 år innan och nu här sedan ca 6 månader tillbaka. Trots att vi skulle kunna prata svenska, norska med varandra fortsatte vi prata engelska även när i satt själva….haha….ännu en del i att resa så här man kommer in i det så mycket så engelskan till och med blir bekväm att prata även med våra nordiska “grannar”. Tyvärr berättade Wenche då för oss att favorithamburgestället har stängt på onsdagar….hm…typiskt det var ju onsdag! Men vi bestämde oss att sätta oss på Giorgios restaurang istället och lyxa till det med ett gott mål mat ute. Wenche gjorde oss sällskap och det blev en mycket härlig kväll med god mat och härliga samtal.

På torsdagen behövde vi åka kände vi….så vi tog en sista promenad och tog lunch på hamburgestället och där satt Giorgio och Wenche så vi fick en härlig pratstund med dem till lunchen med de supergoda och billiga burgarna! Inte lönt göra mat själv när det är så här gott och så mycket mat i!!!

Nu var vi där igen…på kanten….att ge oss av från dessa dagar i medvind där vi känner att vi är på rätt ställe och vi träffar människor vi vill umgås mer med och det är dags att släppa taget!! Varför? Jo vi ville ju också träffa Anna Perennas “mammor” lite innan de skulle åka hem igen samt att vi får själva besök på Gran Canaria rätt snart så vi behöver börja röra oss däråt…..det var det där igen med att passa tider….något vi undviker men när familjen vill komma så gör vi ju det så gärna….men det blev inget farväl…nope….kontaktuppgifter byttes och mail har redan skickats och vi har en plan att ta oss tillbaka till Graciosa i början av året när alla som kommit för att besöka oss varit här…..det blev istället “HASTA LUEGO!” (= vi ses senare!) vilket kändes mycket bättre!!

Svante instruerar & hjälper Johan (Gandalf) att få ordning på dykutrustningen

På kvällen tog vi oss bara runt udden för att lägga oss på ankare och känna att vi var påväg men vinden stod på rakt in i den ankarviken även om den inte var jättestark men det var stökigt och tillräckligt jobbigt för att vi inte skulle kunna sova så vi klockan 01 drog vi upp ankaret och seglade ner mot Fuerteventura. På fredagseftermiddagen gled vi in i det super turistiga Castellio på Fuerteventura och möttes av en härlig välkomstkomité på Anna Perenna. Liggandes långsides var vi nu tillsammans igen och fick några fina, roliga dagar innan vi kastade loss för att ta oss närmare Gran Canaria. Som vanligt så blev det lite längre än vad vi hade planerat men denna gången hade vi den bästa av alla anledningar, “mat-Johan” eller “Gandalf” (kärt barn har många namn) hade fått låna Svantes dykutrustning och tillsammans med “Kapten-Johan” skulle det dykas i hamnen, efter bara några minuter hörs det ett vrål i hela hamnen och “Gandalf” håller upp sex flaskor vin över ytan, snart stod det en samling på bryggan bestående av Champagne, rött och vitt vin (sammanlagt tolv flaskor) undertiden hade “mammorna” lagat falukorv i vår ugn och potatismos i Anna Perenna…gissa om vi hade en helkväll som sent ska glömmas!  (vi gav oss inte iväg så tidigt dagen efter)

Dykfynd!!! 10 flaskor vin ( rött & vitt) samt 2 flaskro champagne

Nu ligger vi på Fuerteventuras udde och inväntar Anna Perenna som kastade loss idag…..lite katt och råtta lek till havs 🙂

Så för att knyta ihop allt så är det absolut inte fantastiskt och mysigt hela tiden men det är ju faktiskt det som är livet…och det förändras hela tiden….precis som vindarna vänder……motvind, medvind – lugn, oro – glädje, sorg…..ja livet <3