Ja sorg….kanske inte det mest uppiggande att skriva om så här en lördag men en stor del i våra liv när den dyker upp.
Idag är det en vecka sedan min bästa vän och kollega blev en av de vackraste änglar…..hon blev 47 år…allt har gått så fort att jag inte riktigt hängt med och jag har absolut inte orkat sätta ord på mina känslor som är ett enda kaos. Tankar på stunder vi haft, att det inte kommer bli fler, på hennes familj, på vår utbildning – ska jag ha den ens? Det var ju vi….Men vi pratade om just utbildningen och hon ville gärna att jag fortsatte så jag försöker hitta kraft att genomföra den nu i Vänersborg….har ställt in den i Göteborg för jag skulle inte klara av at sitta på ett hotellrum själv när dagen är slut….det var den stunden vi fyllde på tillsammans med skratt, bus och värme….
Det gör ont – sorg gör ont och ger tomhet…..jag går från att ha tårar som rullar och inte vill sluta…vara handlingsförlamad och tom till att samla ihop mig och bara vara superfokuserad på saker jag kan göra i detta nu….så det är ett kaos och berg – och dalbana.
Acceptans- ja detta ord som lätt missuppfattas…Acceptans handlar ju inte om att man behöver tycka om att det är som det är utan att acceptera att det är så oavsett om jag tycker om det eller ej….Det gör ju att det är först när vi acceptera vi kan komma vidare, annars fastnar vi. Men sorg och förlust av personer vi älskat eller som stått oss nära är ju så svårt att acceptera ändå!! Det är lätt att fastna i att inte vilja acceptera…det är nog där jag befinner mig nu…jag vill inte att det ska vara så här men det är ju det….När jag känner så brukar ja försöka vända min sorg och brist på acceptans till tacksamhet….tacksamhet som är så mycket lättare att “jobba med”. Jag känner en så enorm tacksamhet över att jag fick träffa denna kvinna för drygt 5 år sedan och som sedan dess varit en av mina bästa vänner. Vi har haft så tycke kul och hon har lärt mig så mycket…..ja att känna tacksamhet blir så mycket lättare och när jag gör det dyker ett leende upp mellan tårarna <3
Idag gjorde jag en livsvideo på Facebook för första gången i mitt liv. Jag bestämde i veckan att jag skulle göra en av Cinas favorit meditationer “I´am” till minne av henne med de som ville vara med, så jag lade ut det på vår Kreativ Harmonisida och bad de som ville vara med att sätta ett hjärta i kommentarsfältet….tror vi kom upp i nästan 60 personer…..Så under morgonen här hade jag massa tankar på fina saker jag skulle säga om Cina innan vi började men så fort jag började prata så brast det…tårar….att sätta ord på tankar och säga högt gör ju att allt blir ännu mer tydligt att det faktiskt är så här….att hon inte finns mer…men jag gjorde meditationen och efteråt hann jag se så fina kommentarer innan Facebook meddelade mig att jag var tvungen att ta bort videon för jag hade musik som var upphovsrättsskyddat…..tänke inte på det…men men det viktigaste var ju att vi kunde genomföra det, det var fint och tungt, men trots att jag inte hade någon framför mig, bara datorn så kunde jag känna en gemenskap i denna sorgen <3 Tack, ni som var med <3 Den känslan tar jag med mig in i denna lördag.
Ta hand om dig, du är värdefull <3
Varm Kram
Sanna
( bilden till inlägget tog jag förra lördagen, strax efter att jag fått beskedet så öppnade sig den gråa himlen och lät lite ljus komma igenom – så vackert!)