Sanna har ordet…….
Att segla runt Kanarieöarna är inte alls så avkopplande som man skulle kunna tro….det är verkligen som att ha en “bångstyrig” tonåring hemma som du försöker förstå men det går inte att varken förstå eller förutspå vilket “humör” de är på just idag.
Vi hade ju hört av andra som seglat runt här att det ofta är väldigt stökigt mellan öarna men vi har nu verkligen förstått innebörden lite mer i det. Det kan vara nordlig vind på en del av en ö och västlig på en annan och vågor lika så vilket gör att när man kommer runt uddar på en ö så blir det ofta helt galet med både vind och vatten när de möts!!!
Det finns även accelerartionszoner där vindarna mellan öarna ofta är 3 gånger mer än vad väderprognosen säger…..och då ska man dessutom veta att en väderprognos kan visa mellan 0,8 – 2 m/s och att byarna är runt 10 m/s!!! Det finns liksom sällan mellanläge.
Värst är nästan när det blir som igår att vi helt plötsligt inte har någon vind men vågorna fortsätter komma med samma kraft och höjd då är det inte så där jättebehagligt. Vi hade även en plan igår, när vi seglade från La Gomera att ta oss upp till Teneriffas östkust? för att komma nära flygplatsen eftersom jag flyger till Sverige på lördag…..men de sista 2-3 nm efter södra udden var fruktansvärda. Korta höga vågor samt strömmar och vind rakt i nosen…Ja vi vände faktiskt och gick till vår lilla pärla El Puertito igen. Kan vi undvika den typen av förflyttning så gör vi det alla dagar i veckan. Visst är det längre till flygplatsen men det går ju bussar…..
Svante tar vid……
Som ofta så var det orden “är det värt det” som fällde avgörandet, de orden använder vi oss ofta av och de har räddat oss många gånger från att hamna i onödiga situationer.
Någon större omväg blev det ju inte heller 7-8 Nm (knappt två timmar) genom vatten fyllda av delfiner och pilotvalar (grindvalar) det är otroligt häftigt att se dessa stora lugna varelser komma simmande emot båten och sedan smidigt vika undan ett tiotal meter ifrån oss (vi uppskattade deras storlek till halva båtens längd, 6meter) Man kan ju inte undgå att fundera på vad som hade hänt om dom hade valt att simma på oss såsom delfinerna gör ibland, dom kan leka runt båten och så plötsligt hör man en dov duns, inte som en grundstötning, mera som om dom skubbar sej mot skrovet, kanske för att skrubba bort något eller för att känna på materialet (är vi levande eller dött)
Åter till seglingen, vi har fattat nu att man måste vara noga med sin planering här men också att inse att det inte går att planera för noga, det är inte förrän man är där ute som man vet vilka förutsättningar man har att rätta sig efter, igår hade vi sydvästlig vind nere på sydkusten och när vi närmade oss udden (som för oss avgränsar öst och sydkusten) som är nästan tre hundra meter hög så ser vi på havsytan att där är det inte som det ska, mörkare vågor och vitt skum (inte “gäss”) tokigt blev det, här kommer nordosten…japp du läste rätt, vinden från rakt motsatt håll och nu var det inga behagliga 4-5 m/sek utan det dubbla och mer i byarna, i det läget är vi glada att vi har en ketch med många olika segelvarianter att välja bland, min optimistiska segelsättning fick stryka på foten, in med genuan och ut med focken och efter bara en liten stund så åkte mesanseglet ner, det blev ändå ett bra träningspass i några timmar (ett rev i storen hade nog inte skadat)
Det gäller ju oftast att göra vinden till sin fördel, det är ju tack vare den som vi tar oss fram, med rätt segel så kunde vi långa stunder ligga i över 7 knop och sällan under fem.
Planering ja, vi hade ju planerat att komma iväg direkt efter frukosten som Sanna fixade iordning medan jag tog iland vår “kapten” som naturligtvis träffade en hundkompis att leka med på stranden, så lite sinkade så skulle vi “bara” ta upp ankaret och komma iväg, som alltid så började jag dra upp kättingen innan vi startat motorn (alltså precis så som man inte ska göra)…vad tror ni händer, ingenting.(normalt så är det bra när ingenting händer men inte när man vrider på en nyckel och skall starta en motor!)Som tur var så hade jag inte tagit upp ankaret utan fick “bara” skicka tillbaka kättingen mot botten igen och börja “felsöka”. Startmotorn gick så det var inget elfel, eftersom att vi har varit med om igensatta dieselfilter förut så blev det där vi startade men filtret var rent och det kom diesel hela vägen fram och förbi dieselpumpen…då, när jag ligger på knä som en god muslim och med näsan full av dieselångor så ser jag att den lilla spaken som “dödar” motorn när man trycker på stopp-knappen är i “dödar”-läge!! (av utropstecknen att döma så förstår ni antagligen att den inte skall vara det) Ute i vår sittbrunn så har vi under en av våra bänkar en nödstopp, (ett litet reglage som om man trycker på, det dödar motorn manuellt) som vi nästan aldrig använder. Eftersom att “någon” ombord tycker att saker “kan vara bra att ha” så har vi en kajak/kanot vagn med oss, vi har en kajak men den hänger alltid i dävertarna bakom båten när vi inte paddlar med den, så den behöver ingen vagn. EN enda gång har den varit bra att ha, i Frankrike för drygt ett år sedan när vi byggde om i förpiken på båten och skulle ha “hem” en resårmadrass från en affär som låg ca 3km från hamnen, då älskade jag den vagnen, men idag hade den lyckats att hålla reglaget i”dödar”läge när vi ville starta motorn, då älskade jag den inte lika mycket. Så med reglaget i rätt position så startade motorn så fint…och strax efter var ankaret på plats i klyset och vi var påväg…och just i den stunden så tänkte vi på alla dom som undrar vad vi gör hela dagarna och log…….