[fusion_builder_container hundred_percent=”no” equal_height_columns=”no” menu_anchor=”” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” background_color=”” background_image=”” background_position=”center center” background_repeat=”no-repeat” fade=”no” background_parallax=”none” parallax_speed=”0.3″ video_mp4=”” video_webm=”” video_ogv=”” video_url=”” video_aspect_ratio=”16:9″ video_loop=”yes” video_mute=”yes” overlay_color=”” video_preview_image=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” padding_top=”” padding_bottom=”” padding_left=”” padding_right=”” admin_toggled=”no”][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”1_1″ layout=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding_top=”” padding_right=”” padding_bottom=”” padding_left=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” center_content=”no” last=”no” min_height=”” hover_type=”none” link=””][fusion_text]

Landat, återhämtat, lagat, lagar men framför allt reflekterat över vår översegling förra veckan från Teneriffa till södra Gran Canaria.

Ni som såg våra livevideos på facebook vet att vi fick en stökig översegling och då hade det ännu inte blivit som värst….

Efter att Noah hade flygit hem från Teneriffa och allt som hände den sista dagen där så “slickade” vi våra sår och såg över båten, hämtade nya krafter men framför allt höll vi koll på väderprognoserna ( när vi är osäkra kollar vi mer än en vädersight, framför allt använder vi oss av windy – en vindsurfing app där vi även kan se vågor, men sedan även passageweather och gribfiler). Vi såg att det skulle vara väldigt blåsigt mellan och runt öarna den kommande veckan…..vi hade ju fortfarande gott om tid till nästa son, Oliver skulle anlända till Gran Canaria och närmare bestämt Las Palmas, men efter några dagar insåg vi att det kommer att bli stökigt när vi än går så vi såg en lucka när det trots allt såg något lugnare ut….på windy är det blå färger när det är 0-ca 5 m/s , grönt 5-ca 10 m/s, orange ca10-15m/s och knall rosa är ca 15-20m/s. Nu såg det “grönt” ut, även i byarna skulle det ligga strax under 10m/s vilket alla andra dagar visade mellan 12-20m/s i byarna så vi såg vår chans……

Vi gick upp tidigt för att komma fram när det fortfarande skulle vara ljust, vi räknade med ca 10-12 timmar på havet. Efter att ha tagit upp ankaret utanför Los Gigantes så gled vi stilla fram med motorn i gång….det fanns inte en tillstymmelse till vind, bara stilla…..det är det här som är så galet svårt att föreställa sig och riktigt svårt förklara så ni förstå men man tror inte det är samma hav när vi ett par timmar senare har det hur stökigt som helst….

Varför vi inte vände? Ja dels visste vi ju att det kommer ju inte bli lättare i veckan som kommer och i början kändes det trots att det var stökigt, ändå överkomligt. Vi låg stabilt på sidan med vinden snett framifrån, ca 10-15m/s och vår pärla låg ändå stabilt i den relativt korta men ändå höga sjön. Dessa vågor tog dock en hel del fart för oss för med all den vinden så kändes det ju som om vi flög fram på havet men när vi tittade på plottern gick det långsamt framåt och vi låg endast runt 3 knop, detta med 2 segel, storsegel och focken. Vi revade inte storen eftersom vinden kom snett framifrån, hade vi däremot haft en rakt från sidan som den skulle ha varit enligt prognoserna så hade vi inte kunna ha så mycket segel uppe med dessa vindarna. När vi hade kommit ungefär halvvägs så började vinden öka ännu mer och sjön bli ännu mer tokig men det hade varit lika stökigt att gå tillbaka som att fortsätta så vi harvade på……Sägas ska att vårt vindroder var fantastiskt!! Svante fick ju det in Lissabon efter en utbränd båt men det hade då ingen “vinge”, nu hade han fått till det bra med en 4mm playwoodskiva och det var faktiskt en fröjd att segla med det trots att det var stökigt. Det höll oss stabilt och tryggt i kurs bland vågor och vind.

Vi var tacksamma att vi hade förberett mackor och lite att äta för det var omöjligt att stå nere i båten och laga mat, bara att röra sig ombord tyckte jag kändes oroligt med min hand (som fortfarande inte är bra) trots att jag har en stabil ortos men när det kommer en våg och trycker till båten från sidan så är det ordentliga krafter.

Vågorna började nu “leka” med oss ännu mer genom att då och då skölja över båten ordentligt. Ibland kunde vi se fören skjuta rakt upp för att nästan direkt dyka rakt ner i nästa våg som sköljde över……Den här höjden på vågor hade inte varit några problem alls om det varit lite mer avstånd mellan dem, då hade vi haft bättre hastighet och båten hade inte fått lika mycket stryk som den fick nu. (det kändes inte helt olikt en kuling på Vänern, våra hemmavatten i Sverige)

Timmarna gick och vi försökte vila i omgångar ute i sittbrunnen när det kändes möjligt men självklart fastsatta med livlinor. En segling som denna så är livlinan självklar så fort vi inte är nere i båten.

Det kändes som den här seglingen aldrig skulle ta slut och vart skulle vi ta vägen när vi kom över? Igen är det rätt svårt i detta läget att föreställa sig att det kan vara lugnt när vi kommer fram!! För 9 gånger av 10 så är det väldigt lugnt på södra delen av öarna, vilket i bästa fall skulle innebära för oss att vår översegling skulle sluta på samma vackra sätt som den började…..men det vågade vi knappast hoppas på.

För att ännu bättre beskriva hur stökigt det var kan jag berätta att det är första gången som Svante har sagt att han kände sig rädd när vi seglar. När vi var där ute mitt mellan Teneriffa och Gran Canaria och vindarna ligger runt stormstyrka och vågorna går hårt åt båten så känns det som att det inte finns något stopp för naturens krafter…..

Till slut kände vi att vi behövde trots allt ta in focken och bara ha kvar storseglet uppe, nu började vi ju ändå närma oss….men det var ju inte så bara!!! Seglet går inte att rulla in, nått har fastnat så seglet står och fladdrar hej vilt så Svante är tvungen att sätta fast sig och ta sig fram på däck och försöka dra ner seglet mellan vågorna som sköljde över däcket. Det såg ut som Bambi på hal is en stund där och jag höll andan medan jag såg på och återigen är vi så tacksamma för anordningen med lina runt båten så vi kan sätta fast oss var vi än är.

22 timmar senare släppte vi ankaret i en lugn ankarvik utanför Arguineguin, södra Gran Canaria. Mycket riktigt var det som om någon tryckte på en knapp när vi kom in bakom Gran Canaria….hur är det möjligt att detta är samma hav????

Vi kastade oss i sängen, klockan var runt 02.00……

För att vakna till smällare och hög musik och massa liv nästa morgon…..ja spanjorerna kan det där med att fira. Nu var det något med de professionella fiskarna och Maria så det kördes prossesion med båtar ut på havet med en staty av Maria. Det var orkestrar, hög musik, dans glädje och allt under uppsikt av ett antal båtar från guardia civil och röda korset. Sömndruckna gick vi upp och satte oss i sittbrunnen med varsin kaffe och insöp atmosfären och det var redan svårt att känna att vi för bara några timmar sedan hade en riktigt otäck segling mitt ute på havet, helt i klorna på vår moder natur.

Några reflektioner efter denna seglingen…

Ja vi gillar ju inte att ha tider att passa o.sv. men ibland händer det helt klart som nu när vi skulle få besök. Hade det inte varit för det så skulle vi aldrig gått med den väderprognosen som var heller för när alla dagar runt om ser så stökiga ut så är ju risken faktiskt rätt stor att även den enda dagen är stökigare än vad som förutspås…..Vi förstår nu ännu bättre vad “kanarierborna” själva säger om att man seglar inte mellan öarna norrut på sommaren, vindarna, vågorna och strömmarna är alldeles för starka och galna även utanför accelerationszonerna…..så ja då kan man ju räkna ut att det i accelerationszonerna är sju resor värre……Men där kan vi säga att halva vår överresa kändes som en enda lång accelerationszon fast det inte är det…..

Efter att ha tittat mer på väderprognoserna dagarna framåt för att ta oss upp till Las Palmas, kände vi inte att det skulle vara rimligt. Ytterligare ca 55 nm i stark motvind, motsjö och motström…..nä….det skulle i nuläget med de väderprognoserna som är vara rent idiotiskt. Vi upptäckte ju dessutom att vår ena fina dekorationsbräda som sitter i fören har tryckts loss av vattnets krafter och den på andra sidan sitter fast men bara bit ut. I fören har vi en lucka där vi har elkabel och lite extra fendrar och tampar….den var nästan halvfull med vatten som kommit ner uppifrån när vågorna hade slagit över………

Så….nu ligger vi kvar i lugnet på södra Gran Canaria, lagar, läker och jobbar, ja njuter lite med 🙂 och inväntar Oliver och hans vän här. De kunde  boka om sitt boende i Las Palmas till hit ner istället, något som var en mycket bättre lösning än att vi skulle utsätta oss för fara och mer skador på båten igen. Sägas ska ju att vi är ju inte heller några ungdomar längre så återhämtningen rent kroppsligt tar faktiskt lite tid efteråt när det varit så stökigt. Just nu är det väldigt skönt att inte vara på väg och vi har ju dessutom hittat våra vänner från Schweiz här i ankarviken Pasito Blanco. De var ju några månader sedan sist vi sågs, de har äntligen börjat sin resa på riktigt. Dock blev de väl lite oroliga när vår översegling var så stökig då de planerar att gå till Lanzarote för att möta en vän som kommer och de har ju en liten dotter som är ca 1 år och inte så mycket segelvana då de köpte båten på Lanzarote i höstas och hon har seglat förut i livet men aldrig ägt en egen båt och han har inte gjort det. Å ja….vad ska vi säga, vi vill inte skrämma någon men man ska absolut ha respekt för dessa vatten runt kanarieöarna, och framför allt på sommaren. Så det bästa man kan göra är nog helt enkelt att ha gott om tid, dessutom går det ju båtar mellan öarna så man skulle ju kunna vänta kvar på den ö man är om någon kommer på besök och de istället tar sig med flyg eller färja till den ön man befinner sig på om man ser att vädret är för galet och det inte känns helt hundra.

Vi har sagt det förut och säger det igen…..vi är ju inte ute för göra tuffa, fräcka seglingar under en kortperiod, nä det här är vårt hem, vår trygghet så vi försöker undvika ta onödiga risker, sedan är det klart vi växer med att vi klarar saker men det gör lite ont i själen när saker går sönder på båten. Det är ju tur att Svante är en fixare och det brukar ju bli bättre efteråt …men ändå….

[/fusion_text][/fusion_builder_column][fusion_builder_column type=”1_1″ layout=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding_top=”” padding_right=”” padding_bottom=”” padding_left=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” center_content=”no” last=”no” min_height=”” hover_type=”none” link=””][fusion_text]

Landat, återhämtat, lagat, lagar men framför allt reflekterat över vår översegling förra veckan från Teneriffa till södra Gran Canaria.

Ni som såg våra livevideos på facebook vet att vi fick en stökig översegling och då hade det ännu inte blivit som värst….

Efter att Noah hade flygit hem från Teneriffa och allt som hände den sista dagen där så “slickade” vi våra sår och såg över båten, hämtade nya krafter men framför allt höll vi koll på väderprognoserna ( när vi är osäkra kollar vi mer än en vädersight, framför allt använder vi oss av windy – en vindsurfing app där vi även kan se vågor, men sedan även passageweather och gribfiler). Vi såg att det skulle vara väldigt blåsigt mellan och runt öarna den kommande veckan…..vi hade ju fortfarande gott om tid till nästa son, Oliver skulle anlända till Gran Canaria och närmare bestämt Las Palmas, men efter några dagar insåg vi att det kommer att bli stökigt när vi än går så vi såg en lucka när det trots allt såg något lugnare ut….på windy är det blå färger när det är 0-ca 5 m/s , grönt 5-ca 10 m/s, orange ca10-15m/s och knall rosa är ca 15-20m/s. Nu såg det “grönt” ut, även i byarna skulle det ligga strax under 10m/s vilket alla andra dagar visade mellan 12-20m/s i byarna så vi såg vår chans……

Vi gick upp tidigt för att komma fram när det fortfarande skulle vara ljust, vi räknade med ca 10-12 timmar på havet. Efter att ha tagit upp ankaret utanför Los Gigantes så gled vi stilla fram med motorn i gång….det fanns inte en tillstymmelse till vind, bara stilla…..det är det här som är så galet svårt att föreställa sig och riktigt svårt förklara så ni förstå men man tror inte det är samma hav när vi ett par timmar senare har det hur stökigt som helst….

Varför vi inte vände? Ja dels visste vi ju att det kommer ju inte bli lättare i veckan som kommer och i början kändes det trots att det var stökigt, ändå överkomligt. Vi låg stabilt på sidan med vinden snett framifrån, ca 10-15m/s och vår pärla låg ändå stabilt i den relativt korta men ändå höga sjön. Dessa vågor tog dock en hel del fart för oss för med all den vinden så kändes det ju som om vi flög fram på havet men när vi tittade på plottern gick det långsamt framåt och vi låg endast runt 3 knop, detta med 2 segel, storsegel och focken. Vi revade inte storen eftersom vinden kom snett framifrån, hade vi däremot haft en rakt från sidan som den skulle ha varit enligt prognoserna så hade vi inte kunna ha så mycket segel uppe med dessa vindarna. När vi hade kommit ungefär halvvägs så började vinden öka ännu mer och sjön bli ännu mer tokig men det hade varit lika stökigt att gå tillbaka som att fortsätta så vi harvade på……Sägas ska att vårt vindroder var fantastiskt!! Svante fick ju det in Lissabon efter en utbränd båt men det hade då ingen “vinge”, nu hade han fått till det bra med en 4mm playwoodskiva och det var faktiskt en fröjd att segla med det trots att det var stökigt. Det höll oss stabilt och tryggt i kurs bland vågor och vind.

Vi var tacksamma att vi hade förberett mackor och lite att äta för det var omöjligt att stå nere i båten och laga mat, bara att röra sig ombord tyckte jag kändes oroligt med min hand (som fortfarande inte är bra) trots att jag har en stabil ortos men när det kommer en våg och trycker till båten från sidan så är det ordentliga krafter.

Vågorna började nu “leka” med oss ännu mer genom att då och då skölja över båten ordentligt. Ibland kunde vi se fören skjuta rakt upp för att nästan direkt dyka rakt ner i nästa våg som sköljde över……Den här höjden på vågor hade inte varit några problem alls om det varit lite mer avstånd mellan dem, då hade vi haft bättre hastighet och båten hade inte fått lika mycket stryk som den fick nu. (det kändes inte helt olikt en kuling på Vänern, våra hemmavatten i Sverige)

Timmarna gick och vi försökte vila i omgångar ute i sittbrunnen när det kändes möjligt men självklart fastsatta med livlinor. En segling som denna så är livlinan självklar så fort vi inte är nere i båten.

Det kändes som den här seglingen aldrig skulle ta slut och vart skulle vi ta vägen när vi kom över? Igen är det rätt svårt i detta läget att föreställa sig att det kan vara lugnt när vi kommer fram!! För 9 gånger av 10 så är det väldigt lugnt på södra delen av öarna, vilket i bästa fall skulle innebära för oss att vår översegling skulle sluta på samma vackra sätt som den började…..men det vågade vi knappast hoppas på.

För att ännu bättre beskriva hur stökigt det var kan jag berätta att det är första gången som Svante har sagt att han kände sig rädd när vi seglar. När vi var där ute mitt mellan Teneriffa och Gran Canaria och vindarna ligger runt stormstyrka och vågorna går hårt åt båten så känns det som att det inte finns något stopp för naturens krafter…..

Till slut kände vi att vi behövde trots allt ta in focken och bara ha kvar storseglet uppe, nu började vi ju ändå närma oss….men det var ju inte så bara!!! Seglet går inte att rulla in, nått har fastnat så seglet står och fladdrar hej vilt så Svante är tvungen att sätta fast sig och ta sig fram på däck och försöka dra ner seglet mellan vågorna som sköljde över däcket. Det såg ut som Bambi på hal is en stund där och jag höll andan medan jag såg på och återigen är vi så tacksamma för anordningen med lina runt båten så vi kan sätta fast oss var vi än är.

22 timmar senare släppte vi ankaret i en lugn ankarvik utanför Arguineguin, södra Gran Canaria. Mycket riktigt var det som om någon tryckte på en knapp när vi kom in bakom Gran Canaria….hur är det möjligt att detta är samma hav????

Vi kastade oss i sängen, klockan var runt 02.00……

För att vakna till smällare och hög musik och massa liv nästa morgon…..ja spanjorerna kan det där med att fira. Nu var det något med de professionella fiskarna och Maria så det kördes prossesion med båtar ut på havet med en staty av Maria. Det var orkestrar, hög musik, dans glädje och allt under uppsikt av ett antal båtar från guardia civil och röda korset. Sömndruckna gick vi upp och satte oss i sittbrunnen med varsin kaffe och insöp atmosfären och det var redan svårt att känna att vi för bara några timmar sedan hade en riktigt otäck segling mitt ute på havet, helt i klorna på vår moder natur.

Några reflektioner efter denna seglingen…

Ja vi gillar ju inte att ha tider att passa o.sv. men ibland händer det helt klart som nu när vi skulle få besök. Hade det inte varit för det så skulle vi aldrig gått med den väderprognosen som var heller för när alla dagar runt om ser så stökiga ut så är ju risken faktiskt rätt stor att även den enda dagen är stökigare än vad som förutspås…..Vi förstår nu ännu bättre vad “kanarierborna” själva säger om att man seglar inte mellan öarna norrut på sommaren, vindarna, vågorna och strömmarna är alldeles för starka och galna även utanför accelerationszonerna…..så ja då kan man ju räkna ut att det i accelerationszonerna är sju resor värre……Men där kan vi säga att halva vår överresa kändes som en enda lång accelerationszon fast det inte är det…..

Efter att ha tittat mer på väderprognoserna dagarna framåt för att ta oss upp till Las Palmas, kände vi inte att det skulle vara rimligt. Ytterligare ca 55 nm i stark motvind, motsjö och motström…..nä….det skulle i nuläget med de väderprognoserna som är vara rent idiotiskt. Vi upptäckte ju dessutom att vår ena fina dekorationsbräda som sitter i fören har tryckts loss av vattnets krafter och den på andra sidan sitter fast men bara bit ut. I fören har vi en lucka där vi har elkabel och lite extra fendrar och tampar….den var nästan halvfull med vatten som kommit ner uppifrån när vågorna hade slagit över………

Så….nu ligger vi kvar i lugnet på södra Gran Canaria, lagar, läker och jobbar, ja njuter lite med 🙂 och inväntar Oliver och hans vän här. De kunde  boka om sitt boende i Las Palmas till hit ner istället, något som var en mycket bättre lösning än att vi skulle utsätta oss för fara och mer skador på båten igen. Sägas ska ju att vi är ju inte heller några ungdomar längre så återhämtningen rent kroppsligt tar faktiskt lite tid efteråt när det varit så stökigt. Just nu är det väldigt skönt att inte vara på väg och vi har ju dessutom hittat våra vänner från Schweiz här i ankarviken Pasito Blanco. De var ju några månader sedan sist vi sågs, de har äntligen börjat sin resa på riktigt. Dock blev de väl lite oroliga när vår översegling var så stökig då de planerar att gå till Lanzarote för att möta en vän som kommer och de har ju en liten dotter som är ca 1 år och inte så mycket segelvana då de köpte båten på Lanzarote i höstas och hon har seglat förut i livet men aldrig ägt en egen båt och han har inte gjort det. Å ja….vad ska vi säga, vi vill inte skrämma någon men man ska absolut ha respekt för dessa vatten runt kanarieöarna, och framför allt på sommaren. Så det bästa man kan göra är nog helt enkelt att ha gott om tid, dessutom går det ju båtar mellan öarna så man skulle ju kunna vänta kvar på den ö man är om någon kommer på besök och de istället tar sig med flyg eller färja till den ön man befinner sig på om man ser att vädret är för galet och det inte känns helt hundra.

Vi har sagt det förut och säger det igen…..vi är ju inte ute för göra tuffa, fräcka seglingar under en kortperiod, nä det här är vårt hem, vår trygghet så vi försöker undvika ta onödiga risker, sedan är det klart vi växer med att vi klarar saker men det gör lite ont i själen när saker går sönder på båten. Det är ju tur att Svante är en fixare och det brukar ju bli bättre efteråt …men ändå….

[/fusion_text][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]