Vi kan inte komma ihåg när vi hade regn eller åskoväder senast men igår var en ovanligt het dag, helt vindstill som plötsligt blev något helt annat……Ett inlägg som inte bara handlar om väder utan även om rädslor och känslan av att övervinna dessa.
Ja igår klagade vi nog allt lite på värmen…det är väldigt sällan vi gör det men luftfuktigheten var hög och det låg som ett tunt dis framför solen och så fort man rörde en kroppsdel så rann svetten och trots flera bad så var det svårt att hålla temperaturen nere. När vi på kvällen åkte i land med Coccos ( det går bara att gå promenader med henne på morgonen och kvällen det är för varmt på asfalten dagtid) så vi gick först en sväng och det var fortfarande otroligt klibbigt ute….därefter satte vi oss på ett ställe och tog ett glas vin och “lånade” ström för att ladda datorn. Vi passade på eftersom vår egen laddning prioriterar vi till kyl m.m och när det är soldis och ingen vind så laddar det inte jättemycket när vi ligger på ankare så vi tänkte passa på njuta lite och titta på folk på en restaurang där de alltid hälsar så glatt på oss när vi går förbi (vi har ju legat ankrade här i Arguineguin några veckor nu…det blir bara bättre och bättre). När vi sedan gick tillbaka till dingen för att åka ut till båten så sa vi ändå att det kändes åskklibbigt och att det såg ut som det kom lite mörkare moln men svårt avgöra i den disiga solnedgången.
Vi hann ut till båten och sätta oss med lite backgammon medan vi värmde på maten vi hade förberett…då började skådespelet på himlen och därefter gick det fort. Plötsligt åskade det och blixtrade en hel del och regnet vräkte ner medan vindarna som vänt 180 grader, ilsket kastade båten fram och tillbaka (vi lyckades fånga glasen på bordet). Vi stod båda upp i båten och tittade med fascination ut över det vilda havet och den galna himlen…..vädrets makter verkade ha blivit ordentligt uppretat. Tänk att det kan gå så fort!!!
En av båtarna i ankarviken draggade iväg. Det var vår vän engelsmannen Jay som vi visste inte var ombord på sin båt. I denna viken ligger alla med ett ankare i fören och ett i aktern så vi snurrar inte med vinden så det var ganska snabbt tydligt att hans akterankare hade släppt. Hans båt drev utåt men stannade när kättingen i fören sträcktes. Det var alldeles för stökigt ute för att vi skulle kunna göra något och tyvärr hade vi inte hans nummer men det hade de på en annan båt så de fick tag i honom och han vara mest nöjd att båten nu låg fast och inte drev iväg mer. Vi höll ändå koll och kikade då och då för att se så båten fortfarande låg still och inte flyttade sig längre bort, mot land eller någon annan båt. Till slut kunde vi se honom komma och det hade lugnat sig och han behövde inte hjälp så vi kunde gå och lägga oss.
När rädslor & oro blir fascination & nyfikenhet
Under dessa snart 2 år som vi har bott på båten så har jag övervunnit, gör fortfarande och kommer säkert fortsätta göra, en hel del rädslor som jag hade tidigare, en del som jag inte visste om att jag hade och en del har jag inte märkt när de har försvunnit!! Jag tycker det är väldigt intressant hur vår livsstilsförändring har kunnat få mig att minska mina rädslor. Vissa rädslor har jag fått jobba mycket med och behöver fortfarande göra medan vissa har varit enkla när jag har tittat på dem med andra ögon.
Övervinna rädslor med mindfulness attityder & andetag
Japp det stämmer, det är framför allt med hjälp av att vara medveten i stunden och kunskapen om mindfulness attityderna som jag har blivit av med mina rädslor men även genom att använda mitt yogiska andetag, att fokusera på andetaget och att ta så djupa andetag som möjligt så kroppen får känna att det är under kontroll även om det inte helt hundra är det så blir tanken klarare. Dessutom hjälper det att hålla tankarna borta från alla “men” och “tänk om”. Jag är otroligt tacksam över att ha detta verktyg och att ha tränat det så jag alltid har det tillgängligt och kroppen snabbt kan känna av de positiva effekterna istället för att jaga upp sig en massa .
När det gäller mindfulness attityderna så får jag ju nästan med dem allihop när jag aktivt jobbar med att bli av med en rädsla om det så är i stunden eller på sikt.
Ta vädret igår som exempel. Jag har under större delen av mitt liv varit väldigt rädd för åska och blixtrar( på tal om det så är vi otroligt tacksamma för att Coccos inte bryr sig ett dugg när det åskar!). Jag har också många gånger tyckt det är otroligt obehagligt ligga på ankare när det blåser upp så här, vilket ofta skapar oro. Det som hände igår var att jag accepterade det faktum att vädret blev stökigt plötsligt. Genom att acceptera det kunde jag också titta på om jag kunde göra något åt situationen -och nej jag kunde inte påverkar vädret eller var vi befann oss. Jag släppte taget om den rädslan. Jag valde aktivt att inte döma mig själv och inte låta den där lilla domaren på min axel säga att jag var löjlig som först tyckte det var obehagligt och när den rösten tystnat så smyger sig istället någon slags nyfikenhet in…. och jag började se på situationen med nya ögon (en nybörjares sinne) och då kickar fascinationen in. Det går från rädsla till “wowkänsla”. Naturens krafter är fantastiska!!! Och skulle vi dragga, ja då var vi på båten och skulle kunna lösa det då. Jag kände tillit till mig, till oss till vädret, ja hela situationen att det här var precis som det skulle. Med en liten skvätt tålamod så visste jag ju också att det skulle lugna sig så småningom, precis som allt i livet så skulle även denna situationen förändras….
Så ja jag känner en enorm tacksamhet till mitt andetag som kan hjälpa mig att ta det lugnt och fokusera på det jag kan påverka i livet och känna mig mindre rädd och orolig, istället känna mig stark och under konstant utveckling. Det är så häftigt att känna att jag fortfarande efter 42 år lär mig så otroligt mycket om mig själv. Jag vet att jag inte kan förändra allt men jag kan vara medveten om det och på så sätt vara ödmjukare mot mig själv.
Nu låter det som att jag kanske tyckte den här situationen var jätteläskig, riktigt så var det inte men jag kände obehag i början och varje del jag kände och hur jag släppte det var så otroligt tydlig så det var ett bra exempel <3
Ta hand om dig!