Att jag har blivit stammis på postkontoret i den lilla fiskebyn Arguineguin är ingen underdrift.
Men om man som jag är digital båtnomad kan man ju kanske fundera varför jag springer ner postkontorets dörrar?
Jag arbetar ju digitalt med olika saker, b.la säljer jag ju smycken jag gör och i sommar har det varit en hel del vilket är ur kul!!! När vi lämnade Sverige kände jag en osäkerhet över hur detta skulle fungera över huvudtaget. Min tanke var att så småningom skicka till någon, på plats i Sverige, som skulle hjälpa mig att skicka ut sedan när beställningar gjordes. Jag började med det och min mamma som är pensionär har lite av smyckena jag gör som hon skickar men det senaste halvåret har jag inte hunnit lämna av så mycket mer till henne för ganska fort när jag har gjort något och lagt ut på facebook eller instagram så har det sålts….Dessutom så spelar det ju en stor roll att det faktiskt har varit väldigt enkelt och smidigt att skicka från där vi har varit på de flesta platser.
Det lilla postkontoret i Arguineguin där jag springer ner dörrarna.
Leverenstider
Det intressanta är att nu när vi är på Kanarieöarna så har leverenstiderna ibland varit snabbare än inrikes i Sverige! Vid några tillfällen har jag skickat på fredagen och det har varit framme på måndagen!! Sedan kan det ju variera lite. När någon kommer på besök så försöker jag har “lite längre leverenstider” om det är okej med kunden så att de som besöker oss får ta med sig på planet och lägga på lådan i Sverige – för att spara lite på miljön. Oftast tycker de flesta att det är helt okej – har ärligt talat aldrig varit någon som sagt nej hittills 🙂
Och alla gånger har beställningarna kommit fram medan jag vid några tillfällen med PostNord inte fått ut leverensen till kunden! Så trist…..
Men!!! Hur som helst så det som jag trodde skulle vara ett problem, bli ett hinder för att jag skulle kunna fortsätta sälja enkelt och direkt till kund när de ser smycket, visade sig inte alls vara ett problem!
I går när jag klev in på det lilla postkontoret så var det inte så mycket kö som det brukar och ena kassörskan vinkade till mig att komma fram och hon hade redan börjat fylla i tulldeklarationen (något som alltid måste göras vad det är för något). “Bijoteria ?” och så höll hon upp fingrarna för att fråga hur många vadderade kuvert det var denna gången. Helt ljuvligt! Så snabbt har det aldrig gått på någon post….
Tacksam!