I tisdags var verkligen en sådan dag….det kändes bara precis så “Jaha en sådan dag….”

Det började redan på måndagskvällen då det först var kav lugnt och så stilla på havet. Vi hade besök av våra norska vänner som ligger uppe på varvet men hade lite “båtgungsabstinens”. Det var en ljuvlig kväll!

När vi sedan skjutsade in dem vid 22 tiden så passade vi på att ta en promenad med Coccos i ca 20 minuter och när vi kom ner till havet igen så hörde vi att vågorna hade börjat att slå upp ilsket mot stranden så vi skyndade ut. Inte kul att köra dinge om det blir för stökigt.

Det hade visserligen börjat blåsa lite men inte mycket att tala om, klart under 10 m/s så vinden var inget problem….däremot ökade vågorna i intensitet och höjd! Jösses!

 

Vilken Natt!

Och inte nog med det…..sedan avtar vinden och vågorna fortsätter vilket gör att det blir ännu stökigare ombord. Vi hamnar på sidan så vi får vågorna från sidan och vi gungar fram och tillbaka och får snabbt stuva och göra fast saker som inför en segling. Tittade man ut så skiftade det mellan att se hav och himmel mest hela tiden.

Vi gjorde ett försök att gå och lägga oss men det var omöjligt att sova! Vi rullade och det slet och smällde ordentligt i pållaren i fören (den vi har tamparna om). Vi ligger ju i fören så det är precis ovanför oss och det lätt som hela båten skulle slitas sönder. Svante var uppe och kollade flera gånger. Vi ligger ju inte på ankare i nuläget utan har hittat rejäla bojstenar så vi har satt fast oss i en sådan med först kätting längst ner och sedan 2 kraftiga tampar…men ändå….det är mycket krafter i havet när det blir såhär.

Tillslut gick vi upp och satte oss med en kopp te istället och iakttog skådespelet med oss 5 båtar som nu låg på svaj. Det ser alltså helt galet ut när man sitter och tittar så. Till slut så lugnade det sig något men inte mycket så vi bestämde oss för att försöka sova lite….klockan var väl då runt 03 och månen som inte riktigt var full än strålade som en stor lampa över viken. Vi kunde se en båt som legat längre bort i viken plötsligt komma närmare också, något vi tyckte var konstigt men tänkte inte mer på det….(konstigt för vem vill komma hit när det var så galet….tänkte våra trötta hjärnor).

Svante slängde i vårt ankare som en backup i fall vi skulle slita oss från bojstenen….vi vet ju inte om den till synes kraftiga öglan på stenen skulle hålla heller när det ryckte och drog så mycket.

Vi fick lite kortare stunder med något man knappt kan kalla sömn men ändå….tidigt upp på morgonen då det hade lugnat sig lite men långt i från helt. Våra vänner Anders och Gun som kom hit för någon dag sedan valde att tidigt gå in i hamnen. Vi såg att det var dit den andra båten också hade gått, ännu en svensk båt var det.

 

Ny dag – med galenskaper…..

När vi tyckte det ändå kändes ok så dök Svante ner och kollade tampar och kätting samt bojstenen och allt såg kanonbra ut så inga problem alls. Det kändes skönt så vi bestämde oss för att ta in Coccos i land en sväng. Svante skulle egentligen åkt med ensamseglande Björn till Las Palmas för lite ärenden när Björn ändå hade bil men det ställde dem in. Det var fortfarande inte tillräckligt lugnt för att det skulle kännas bra.

Väl i hamn så rörde ju sig båtarna där inne otroligt mycket med så det var verkligen långt i från stilla. Vi fick veta att våra vänner att den svenska båten som kommit in under natten från andra sidan viken hade blivit av med sitt Rocnaankare!!! Kättingen hade gått av!!! (10mm rostfri kätting) Helt otroligt….som sagt det är krafter i havet.

Innan promenaden så skulle vi passa på att kolla till våra andra vänners katamaran eftersom de är hemma i Sverige. Vi skulle även lägga min dator på laddning som vi brukar passa på att göra där. De har en planka man får lägga på och gå över till båten på. Svante lägger över den och marina killarna hade nog varit ombord och kortat förtamparna för det vara svårt dra intill båten ordentligt till bryggan men Svante tyckte det skulle gå ändå. Så med ryggsäcken på men inte datorn i, tar han några snabba steg över och plötsligt rör båten sig en del och plankan lossnar från bryggan och Svante sätter sig bakåt men på nedersta steget på katamaranen så han klarar sig precis från att trilla i!!!! Puh! Tur han inte hade datorn i handen med för då hade han inte kunnat få tag i båten så. Han fick ett litet skrapmärke men inget mer som tur var….jösses…”en sån dag!!!”

Vi promenerade till mataffären och fyllde på lite smått med mat och gick sedan tillbaka. Det kändes ändå tryggt och skönt att vetat att allt var ok när Svante hade dykt och det verkade ju lugna sig…..

När vi kommer ut till båten sedan så har det börjat komma in mer svall igen….utan vind. Rakt in i ankarviken! Vågorna är dock inte lika höga som det var på natten men det är ändå kraft i dem!  Men vi packar i lugn och ro ner det vi köpt och börjar smågreja lite, jag inne i båten och Svante satt på badbryggan i aktern. Jag kunde höra Coccos tassa uppe på däck lite då och då. Båten gick från att vara stilla till en del gung från sida till sida när svallet kom in…..det var inte konstant men kraftigt när det kom.

 

Hund överbord!!!

Plötsligt ropar Svante “Men Coccos!!!!” Jag rusar upp…å….ja….där kommer Coccos simmande så fint bak till Svante där han sitter på badbryggan. Hon har alltså för första gången ramlat i när vi ligger på svaj! Klart var att hon visste vart hon skulle simma. Svante hoppade i och tillsammans kunde vi lyfta upp henne på badbryggan, genomblöt. En hundgodis fick hon och hon verkade inte så stressad men vi bestämde att hon fick hoppa ner på badbryggan och ner i jollen direkt så hon inte kände att badbryggan var obehaglig eftersom vi tog upp henne där. Det var inga problem alls…….Ännu ett jösses!!! Aldrig hund på däck utan flytväst när det är svall!! Men bra att få träna “hundöverbordmanöver” också nu när det ändå gick bra. Klart vi kände oss jättedumma och säkert tycker några av er som läser detta att vi borde vetat bättre och det var oansvarigt osv men precis som i vilken vardag som helst så slappnar man ibland av för mycket och undermedvetet finns “det händer inte oss”……..Vi delar det för att göra andra medvetna och för vi är bara människor och ibland blir det fel!

Men Coccos mår fint och vi åkte in i land direkt efter så hon fick springa lite och hon har inte sprungit så mycket och velat busa så mycket på länge som hon gjorde denna gången när vi kom i land….så jag vet inte men det känns som hon är lite stolt över sig själv. I ärlighetens namn så vet vi ju inte heller om hon har hoppat i om hon såg något men det har hon ju aldrig gjort innan så varför?? De enda gångerna hon har varit påväg ner i vattnet från båten medvetet är när vi har sett delfiner….och det finns ju inte här inne…..

Är det fullmånen som stökar till??

Vi pratade även med svenskarna som blivit av med sitt ankare under natten och de hade tagit jollen ut sedan och dykt efter det eftersom de hade märkt ut var de hade legat. Dem hittade det!!! Inte heller på den kättingen kunde de hitta hur det skulle kunna ha lossnat!?!?? Alla ringarna i kättingen på båda sidorna ser hela ut??

Detta är nu 3:e fullmånen här ner på Kanarieöarna där vi upplever att havet blir tokigt men det inte är någon vind så, och värst är det när det är hög vatten. Det känns nästan som att det faktiskt har någon form av samband med dessa stökigheter i havet och fullmånen. Vi vet ju att vattnet och månen hänger i hop på många sätt så varför inte……

Mellan alla äventyr igår så tog vi PAUS! Vi vilade så mycket vi kunde, löste korsord och försökte återhämta oss från natten. Idag är en ny dag, det är stilla, soligt och vi är härligt utvilade.