Ännu ett inlägg som skapades under överseglingen som jag (Sanna) nu delar med mig av……

Halvmånen är min lampa, den klara stjärnhimlen ett skådespel hela vägen ner till havet där dem byter skepnad till glittrande mareld längs sidorna på båten……Starkt och vackert gnistrar och glittrar det vid varje nedslag båten gör i vattnet där hon glider fram….De surrande, sövande motorljudet , ja tyvärr motorgång just nu…..(resan har hittlills bjudit på det mesta, allt från ingen vind, till vind rakt i nosen till kryssvind som helst vill ta oss till Kap Verde och så lite bra vind då och då men ett mycket lugnt hav!!) för i natt känner vi att i inte kan ligga och guppa i 0,2-0,9 knop som vi gjorde igår natt eftersom jag trots allt behöver packa lite innan jag ska flyga till Sverige tidigt tisdag morgon, vilket troligen kommer innebära att jag behöver ta sista bussen på måndagkvällen till flygplatsen…..Nä jag är inte stressad, inte än. Det tjänar ju inget till, jag kan ju inte göra så mycket åt det just nu ändå. Det ända som skulle hända är att jag skulle må dåligt av det och gå miste om att njuta av detta….så jag gör vad jag kan göra, skriva en lista på sånt jag kommer ihåg!

MEN nu är jag här! Här på den alltid så magiska platsen – havet på natten.

Hur många stjärnor finns det egentligen där uppe? Svårt att ens uppskatta men i natt ser det verkligen galet ut med stjärnor på himlen…..svårt att se stjärntecken särskilt tydligt men lilla björn var lätt att hitta 🙂 Teneriffa lyser vackert på avstånd på babordsidan och snett framför ser jag fyren blinka i Mogan.

Coccos trycker sig intill mig…i natt verkar hon vilja vara uppe med den som har vakt – igår låg hon i sängen med den som sov , hela natten. Det är inte särskilt kallt ute, kanske 16-17 grader – men man blir lite ruggig när tröttheten slår till och det är lite fukt i luften på natten.

Jag har nu sovit 3 timmar så det är Svantes tur att sova nu men han brukar ha svårt att sova när vi går med motor men det är ju alltid skönt att vila lite och sedan kan vi ju vila när vi blir trötta på dagen med och nu har vi ju trots allt bara 38 nm kvar så det är ju bara 2 nätter.

När jag sitter så här själv med himlen över mig och det gnistrande havet under mig så kan jag inte låta bli att undra…..undra om de ser oss? Våra älskade och saknade, nära och kära? Undra om pappa är stolt över mig? Eller ja, det vet jag att han är egentligen, men undrar om han ser oss?  Farmors och mormors vakande ögon där bland stjärnorna och farfar och morfar nyfikna på vart vi är på väg…..Min bästa vän som nu också är en ängel, Cina…..den senaste att lämna bland mina nära och kära och vars närvaro jag känner tydligast när jag nu sitter här…..ett leende, harmoni, skrattet….men skrattet har tystnat, jag kan inte höra det längre….Det blir så klart ännu starkare att det idag (27/1) är precis ett år sedan hon tog sitt sista andetag efter kort, aggressiv cancer #fuckcancer – så ja nu är min bästa vän en ängel så det här är väl en naturlig mötesplats för oss…..Men jag gillar tanken att bland alla dessa miljontals stjärnor ovanför mig så kikar de ner på oss, älskade och viktiga människor som har funnits i mitt liv men inte finns kvar i livet, det är en skön känsla mitt i saknaden…..

Det här med att använda autopiloten och vindrodret är ju fortfarande lite nytt för oss, det känns lite speciellt att bara sitta här och inte behöva styra hela tiden, skönt men annorlunda. Det var ju först här på Kanarieöarna som vi började använda vindrodret, autopiloten hade vi ju använt en liten stund när vi seglade till Marocko innan Svante råkade sätta sig på den när det vid tillfälle kom en våg och gungade till båten…men nu är den fixad.

Så vad gör vi då på våra vak under nätterna när vi inte behöver styra? Ja, Svante han läser lite och fixar med segel och hoppas vi ska kunna segla så fort det kommer lite vind 🙂 samt njuter av det här!! Jag som ni förstår filosoferar en del, skriver tankar, ideér som dyker upp, planerar lite jobb och ler mot stjärnorna….Kapten Coccos hon sover antingen hela natten med den som sover (hon byter inte när vi gör det….)eller som nu så ligger hon på babordsida på däcket och spanar delfiner eller om hon är fascinerad av marelden, kan inte riktigt avgöra det, kanske båda……Tungt att vara kapten ombord

Tankar från nattvak på en segelbåt i halvmånens ljus med stjärnhimlen tryggt ovan och mareld i havet runt omkring båten…///Priviligerad <3

Snart går solen upp & där borta väntar Gran Canaria än en gång