Ja nu kommer äntligen första delen av våra dagar på havet. Vi har landat lite på den här fantastiska lilla ön Santa Maria som är den minsta ön av Azorerna. Vi hade tänkt skriva nu i flera dagar men vi har redan fått nya vänner bland lokalbefolkningen här på ön som kört runt oss och bjudit in oss i sina liv. Människorna här är glada, nyfikna och vänliga……det lär nog bli mer sådant så nu är det lika bra att vi får dela med oss av vår resa så vi kan fortsätta berätta för er om ön här sedan…..

Vi kommer dela in resan i 3 delar för att det inte ska bli för mycket för dig att läsa på en gång samt att det känns lagom för oss att reflektera över lite i taget med när vi går tillbaka och läser våra dagliga anteckningar från resan.

 

Äntligen på väg!

Den 16 juni vid lunch tid drog vi upp ankaret från viken i Los Gigantes, Teneriffa. Solen strålade som ett Japanskt kärnkraftverk, vinden var svag men den fanns där. Förväntansfulla inför det vi hade framför oss som vi hade räknat med skulle bli 10-14 dagar på havet……

Vi hade knappt hunnit få upp segel förrän Svante ser något i vattnet. Det ser ut som något stort brunfärgat skräp och vi hinner tänka att det är så trist när folk slänger skräp i vattnet när den flytande ”skräphögen” kommer närmare och ett huvud plötsligt sticker upp, tittar förvånat på oss för att sedan snabbt dyka ner och lämnar bara bubblor efter sig…..det var en riktigt stor sköldpadda. Därefter åkte fiskespöt i och det serverades jordgubbar och bubbel i den 27 gradiga värmen = LYCKA…..allt medan kapten Coccos tjurar med ryggen mot oss i skuggan. Vid 8 tiden på kvällen bestämmer vi oss för att gå på ”picknick” på fördäck för att njuta av solnedgången. Vårt vindroder får fullt förtroende att sköta navigationen. I över en timme sitter vi på fördäck och dinglar med benen över kanten, insuper atmosfären, alla färgerna, känslan allt medan våra lite lätt galna hund anser att hennes sandlåda (läs toalett) är alldeles utmärkt att ligga i och spana ut över havet. Vi bestämde oss för att prova 5 timmars vakter på natten och se hur det skulle kännas. För att båda skulle få uppleva soluppgång och nedgång så tänkte vi rotera så första vakten (21.30-02.30) ena natten skulle bli sista vakten (02.30-08.30) andra natten. (Tilläggas ska att vi tidigare haft 2-3 timmarsvakter när vi seglat lite längre men känt att det är lite lite och känslan av att vara trött hela tiden gör ju inte att man kanske uppskattar allt lika mycket samt så ökar det ju risken för misstag och felbedömningar). Första natten blev verkligen så där magisk som vi hade hoppats…..stjärnklart och med fullmånen som lyste som en strålkastare på himlen. Jag hade fått sova först och fick njuta första soluppgången på ena sidan båten medan månen sakta bleknade på andra sidan…..så vackert! Förmiddagen dag 2 var varm, långsam och utan vind. Vi stampade i vågorna och det kändes som om vi inte kom någonstans…..vi hade fortfarande lite uppkoppling på mobilen så vi gick in och kollade på windy och vi kunde då se att om det stämde skulle vind komma en liten bit framför oss så vi valde att starta motorn ca 1 timme.

 

Ön som aldrig ville försvinna……..

Mycket riktigt så kom vinden och en hel del i kombination med stökig sjö….det kändes nu som om vi susade fram i bra hastighet men när vi tittade på plottern gjorde vi bara ca 2 knop!!! De höga, korta vågorna bromsade oss en hel del och ön La Palma vägrade försvinna för oss….kändes som ön som aldrig försvann……

Vårt stora oros moment var ju lite vår fyrbenta kapten som envisas med att inte vilja göra sina behov och dessutom tjurigt, envist då inte heller vilja dricka eller äta. Som tur är misstänkte vi att det skulle bli så här i början så vi hade inhandlat en stor vattenmelon innan vi åkte. Vattenmelon är kaptens absoluta favorit så det mumsade hon gladeligen i sig några bitar vilket resulterade i att på kvällen kunde hon inte hålla sig längre men då hade hon hållt sig i ca 26 timmar men därefter funkade det bra. Lite kokosolja på hennes mat på morgonen så mumsade hon även glatt i sig maten och den gjorde även så hennes mage kom igång på ett bra sätt. Efter dessa första dagarna hade även hon insett att vi inte skulle komma i land på ett tag och allt fungerade toppen med detta under resten av resan.

 

I början här så hade vi en bra kurs rakt upp/ut mot Azorerna men redan dag 3 så vände vinden och vi fick istället ta kurs mot Madeira, vår B-plan……men vi tänkte att vinden kan ju ändra sig igen så vi följde snällt vinden mot nordost.

Med denna kursen får vi bra fart tyckte jag….Svante beklagade sig lite över att vi bara gjorde 4,5-5,5 knop….tills jag påminde honom om att vi ju faktiskt går mot strömmarna och vinden var måttlig, 5-7 m/s….så det var ju faktiskt helt ok J

Sköldpaddor fortsatte dyka upp….helt otroligt, de kom bara flytande med vågorna och lyfte huvudet när vi kom nära för att titta på oss förvånat som om de undrade vart vi kom ifrån, för att sedan flyta vidare……

 

 

”Gammal hederlig navigering”

Vi seglar stabilt och härligt så det blir lite pyssel ombord mellan måltiderna. Svante gjorde i ordning en ny kompass ute i sittbrunnen då den vi hade visat 5-10 grader fel länge (vilket vi hade tyckt var ok för vi visste ju om det) men nu visade hela 25-30 grader fel…..han fick då den fantastiska idén att ta ”skvallerkompassen” som satt nere i salongen och sätta ut den. Vi tittade ju i stort sett aldrig på den ändå där nere. Så den monterades ner och en träskål fick bli ram. Det karvades, oljades och lackades och voila! Så hade vi en ”ny” kompass i sittbrunnen som stämde. Ett viktigt instrument ombord. Elektroniken är bra och fantastiskt med sjökort på plotter osv men tekniken kan också krångla eller i värsta fall sluta fungera då är det viktigt att ha koll på kompasskursen. Vi skriver även ner koordinaterna var 4:e timme som även ritas in på pappersjökort.

 

Nog om det…..dag 4 och vi fortsätter att stadigt gå mot Madeira så vi börjar prata om att i ”värsta fall” får vi väl gå dit först, ankra och invänta nordvästliga vindar….MEN….det tar emot!?! Det skulle innebära att vi är framme redan dag 5 vilket skulle göra att denna seglingen inte skulle bli längre än den vi hade från Marocko till Kanarieöarna och vi hade ju faktiskt sett fram mot en längre tid på havet, att få uppleva det…..kanske knasigt men lite så var det…att just resan var det stora målet. Helt klart en ”hjärnvurpa” för det är klart det skulle vara kul se Madeira med och det skulle ju ändå vara endel segling kvar sedan därifrån med….Dock bestämde vi oss för att avvakta beslut…..tålamod (ett ord som blev ett av våra ledord den här resan).På eftermiddagen dag 4 så skrotade vinden helt som prognosen hade utlovat….stiltje och sol och bara hav så långt ögat kunde nå….vad gör vi då? Jo då spelar vi alfapet och tar ett glas bubbel såklart! Vi passade även på att ta en ”dusch” i sittbrunnen. (vi har sett flera Portugisiska örlogsmänn och har ingen lust att bada med dom, så när vi gör fart genom vattnet så är det ”dusch” som gäller)

Duschen bestod av att vi fiskade upp saltvatten i en hink och hällde över varandra! Vi får sedan lite vind igen…..fortsatt långsamt mot Madeira i knappa 2 knop. Dag 5 möter oss med en strålande morgon med svag vind från nordnordväst så efter morgonkaffet provar vi att slå innan beslut ska fattas om vi ska hoppa på vår B-plan om vi inte kan få kurs mot Azorerna nu…..Men det får vi!!! Så med svaga vindar börjar vi nu återigen att långsamt gå i nordvästlig riktning…..ingen brådska här inte!

 

Fiskelycka ombord eller?

Dag 5 är också dagen då vi äntligen får napp på ett av våra spön….jag citerar Svantes ord i logg-/dagboken ” på morgonen när jag var nere i båten så passade Sanna på att få napp på ett av våra 3 spön…..och vilket napp sedan! Det ven om rullen som en rusande elmotor och när hon lyckades stoppa det och försökte veva in så slet fisken (hajen) av taffsen som var av stål!” Jaja….det blev ändå fisk till lunch men i form av tonfisk på burk istället…..Detta scenario upprepade sig ett par gånger på resan så vi fick nog några stora fiskar (hajar) på kroken ……vi blev i alla fall av med 4 bra drag! Svante fick faktiskt upp ett napp till slut men det var bara en liten squid som bläckade ner i hinken……

 

Midsommarafton

Dag 6 eller närmare bestämt 5:e dygnet så var det dags för midsommarafton….och vilken dag det blev!!! Strålande sol, blankt hav……och ingen vind så otroligt vackert! Det blev mycket spel av alla dess sorter, lite pyssel och ljudbok….å sillunch såklart!! Sedan mer spel innan vi tog oss vårt första ”djuphavsbad” (4000m djupt) för resan. Det var sååååå skönt! Vi ville ju vara fina på midsommar! Till och med Coccos fick sig en dusch på däck för att svalka sig då det var väldigt varmt. På kvällen lyxade vi till det med att börja titta på en film men den fick vi avsluta för plötsligt fick vårt vindroder ”Villgott” (han vill gott helt enkelt…) för sig att slå då det kom vind igen och plötsligt hade vi kurs mot Kap Verde. Men efter lite ändrad segelsättning och nya direktiv till Villgott så styr han åter mot Azorerna igen och Madeira kommer allt längre bort.

OBS!!!Kanske har du reagerat på bilderna du ser då vi inte har flytvästar men vi har alltid livsele (klättersele) kopplad till båten så vi kan sitta fast och röra oss överallt när vi är ute på båten, med undantag för när vi badat i stiltje.

 

Jag avslutar med att citera några rader Freddie Wadlings låt ”Nu lyfter vi från marken”

” Det kunde varit värre, kan alltid vara värre, tänk på det…….”

”Och just som man har vant sig, just som man trott man lärt sig, slår det till…..”

Dessa ord är en hint vad som kommer i del 2 om våra dagar på havet då det ändrade sig en hel del……