Då sitter jag här igen….på flygplatsen, i god tid, iakttar och reflekterar…..
Med mycket kärlek till min fantastiska man, hund och vårt hem så är det nu dags för egna äventyr igen. Jag ska till Sverige för att jobba, operera handen för 3:gången och såklart träffa familj och vänner. Svante och Kapten Coccos är kvar för att jobba och få lite besök. Även om jag vet jag ska åka så är det alltid lite vemodigt att släppa taget…..igår fick vi dock en hel del roliga besked som lyfte sista dagen tillsammans på ett tag lite extra.
Det är rätt ofta vi reflekterar över våra möten med människor men just nu är jag ändå där igen…..jag har börjat “samla” på människor vi möter…..kanske de kan bli en bok om dem en dag, vem vet??
För ett par dagar sedan dök våra vänner Kees och Anne från Sverige upp i ankarviken med sin båt. Vi träffades på Azorerna när vi precis hade kommit dit, då var de påväg att lämna. Vi hade 2 härliga kvällar tillsammans innan de seglade vidare där vi delade segling, “båtproblem”, möten, annat och en flaska vin 🙂 De är så härligt att sitta och prata med dem på alla sätt och vi hoppas våra vägar kommer att korsas igen även om de sakta men säkert är påväg mot Sverige. När vi satt där och pratade och vi hade berättat om lite saker vi varit med om som t.ex när vi fick vår dinge inklusive motor av enrik tysk i Las Palmas för 2 år sedan, om människor vi blivit hembjudna till, fått saker av osv. Efter en stund säger Kees:” Jösses vad ni fått vara med om, sånt händer aldrig oss”.
Det fick oss att tänka lite….för han är inte den första som säger så men varför händer det oss?? Jag har ju inte en sanning på det egentligen men jag kan spekulera lite…..varför det händer oss men med det sagt är det inget som säger varför det inte händer någon annan utan det här är en reflektion vi gjort av oss själva hur vi har förändrats……
Det finns otroligt mycket fördomar idag mot andra människor……och vi har haft och har såklart våra med …..men de har blivit mycket färre och vi reagerar själva när vi märker att vi har fördomar och pratar om varför de dyker upp i just “det fallet”.
Många av de vi träffat på dessa 3 åren hade vi kanske knappt sagt hej till för 4-5 år sedan…..vi har ändrats…..Sedan upplever vi ju själva detta hur folk dömer oss eller har fördomar……t.ex mina dreads….hm….vet inte hur många gånger vi får frågan om vi röker på, vet var det finns att köpa eller vill köpa…..och jag har alltid fått extra kontroller på flygplatsen förutom idag! Varken Svante eller jag har ju ens rökt en cigarett så det är fel…..likaså att jag är vegeterian eller nykterist för jag håller på med yoga….Nä balans i livet är en del av yogan för mig <3 Vi går ju barfota 98% av tiden…..vilket några har varit ärliga och sagt till oss på Azorerna, framför allt den äldre generationen att för dem är det förknippat med att ha dåligt med pengar…….vi gör det för vi tycker det är skönt men allra mest för att kunna känna underlaget för Coccos så hon inte bränner sina tassar på asfalten när det är varmt. Men kanske är det därför vi är de enda i ankarviken i Pasito Blanco som FÅR mat från Sparbutiken när de rensar mat med kortdatum som de inte kan sälja….vi har fått så mycket att vi har fått dela ut i ankarviken. Matsvinnet är otroligt i butiker, maten är ju inte dålig!! Men lika väl möter vi ju t.ex svenskar och även andra nationaliteter som inte ens hälsar på oss utan tittar snett på oss…..barfota människorna, hon med dreads, i “bohembåten” med alla saker på däck …..haha….japp! Det är vi! Förra veckan när Svante gick till marknaden i Maspalomas när jag jobbade så mötte han en lång, mörk man med färgglada “afrikakläder”….när de hade passerat varandra vände mannen om, gick tillbaka mot Svante som trodde han ville sälja något men istället FICK han 2 €!!!!! Mannen sa inget utan vände sedan och gick innan Svante hann reagera…..haha……visste skulle man känna sig förnedrad men vad tjänar det till?? Å ja, Svante var barfota……Så vi råkar också ut för fördomar men det är absolut inget som stör oss men ibland kanske en del tycker “synd” om oss och vill väl……
Det roliga är att vi får ju vänner i alla samhällsklasser…..till och med mannen som sitter och tigger utanför Mercadona i Maspalomas har gett bröd till Coccos och försökt ge oss mjölk när han hade fått ett 6 pack med mjölk (vi dricker inte mjälk och tyckte han behövde det mer….)
Men…..det jag vill säga är väl att jag ser det som en tillgång, en styrka, en superkraft att kunna vara som vi är….
Svante är dessutom fantastisk på att hjälpa människor eller erbjuda sig om det så är att ankra, skrubba en botten, vara barnvakt m.m ja barnvakt är ju jag med, det gör vi tillsammans….
Vi dömmer sällan vilket gör att vi träffar vissa människor som är otroligt ensamma……ibland är detta människor som jag ska erkänna, vi inte hade tagit oss tid att prata med när vi bodde i huset i Sverige…….men idag har vi tid…..att ge lite av sin tid kan betyda så otroligt mycket för en annan människa och vi har lärt oss att det ofta är de mötena som har gjort störst avtryck i våra hjärtan……att möta människor som med tårar i ögonen förklarar hur mycket vi betyder för att vi lyssnat, sagt ja till en inbjudan eller bjudit in till oss…….jag blir själv rörd när jag skriver om det…..
Ja….och så sitter jag då här påväg till det klimatet vi har i Sverige under en av de sämsta årstiderna för människan i Sverige…..jag kommer nog knappast uppleva det där tyvärr MEN jag kommer ha många andra möten och kära återseenden…..men jag gillar inte alltid hur lätt jag med faller in i mentaliteten som råder….jag får jobba aktivt och mycket för hålla mig i “utkanten”…..
Det roliga i allt det här med möten är ju med att både Svante och jag är introverta personligheter…..(vi har haft extroverta jobba där man är social och utåt men vi har stort behov av att hämta vår energi i tystnad och ensamhet……) Vi vet ju att just nu blir det mycket socialt på Gran Canaria då många kommer med sina båtar för att snart göra sin livsresa och korsa Atlanten så vi passar på när folk vill umgås….men det var ju likadant i somras på Azorerna så nu det sista har vi blivit tvungna att säga stopp lite för att bara vara och vara själva så vi orkar…..även om det inte är jobbigt att umgås så tar det energi av oss som introverta när det blir för mycket……då kan vi ha en hel dag i tystnad ombord….med endast frågor som rör maten och när vi ska åka in med Coccos…..rätt skönt vi är lika…..sedan till kvällen kan vi ha en stunds reflektion tillsammans….bara vi…..
Det ÄR ett annorlunda liv och jag kan bara prata för mig eftersom Svante är bredvid mig nu men tror han känner lika…..jag gillar mig själv så mycket mer som jag är idag än jag var för 3-4 år sedan…..hellre fördomar om mig än från mig <3
Ta hand om dig och va rädd om det som finns runt om dig just i detta nu!
Varm kram
Sanna