Ja ibland får man skoja till det lite 🙂 Inte allt för sällan får vi höra här att vi är vikingar som “står ut” när väderförhållanden är lite extremare och vi klagar inte. Kanske det är vikingablodet som fått liv i våra kroppar och gör det hanterbart, vad vet jag…..
Vi är fortfarande kvar i Pasito Blanco efter vår lilla seglingstur förra veckan som slutade med retur hit. Ibland tror jag att andra är mer uttråkade än vi av att vi är kvar och undrar vad vi håller på med. För oss är det jätteenkelt. Vi seglar med vårt hem och våra saker, vi vet att vi löser hårt väder när vi behöver och litar på oss och på båten MEN när vi har möjlighet att välja bort en stökig segling genom att ha lite tålamod…..ja då är valet enkelt. Veckan som har gått så har det kommit några få båtar hit från andra öar och de vittnar om hemska seglingar, sönderblåsta segel och annat som förstörts på vägen. Vi kör vårt lilla “mantra”; Är det värt det? Just nu är svaret nej. Så vi väntar snällt. Våra vänner bland lokalbefolkningen säger att det brukar lugna sig i augusti mellan öarna och augusti är ju snart här. Kommer det ett fönster är vi redo!
Men….med detta ovan sagt så är ju inte det samma sak som att det inte har varit lite äventyr här i viken….Om ni följer oss på instagram så har ni kunnat se att vi i början av veckan hade rätt höga vågor. Vi höll i oss och surfarna var lyckliga. Det blir alltid värst när det är sydliga vågor och det vänder från lågvatten till högvatten och mer vatten ska in. I detta så hade vi inte heller mycket vind att tala om vilket gör det lite extra läskigt för båtarna som ligger här vrider och vänder på sig olika bland annat beroende på vilken köl de har. Så plötsligt kan vi ligga akter mot akter med en båt och en våg på 3-4 meter kommer in och när den första båten åkt upp så sugs i utåt och de åker bakåt…..ja då kan det kännas lite väl spännande. Med adrenalinet pumpande i blodet stod (hos mig i alla fall) så stod vi där och tittade på de andra båtarna och de tjoande surfarna som surfade in på de stora vågorna. Vi har haft svall här innan som ni vet vi beskrivit men denna gången tog det priset. När man ser båten som ligger snett framför plötsligt glida rakt upp på nästa våg, med aktern helt neråt….ja då vet man att det är en hög våg….”Håll i!!” Ja vad annat göra……så veckan startade med lite lite sömn men men …bara att komma ihåg de kloka orden; “This too shall pass!”
Mitt i allt detta så har det även varit värmebölja här. 37 grader vissa dagar och inne mellan bergen där flera lokalbor har sina hem har det varit över 44 grader!!! Vi gillar värme och svårt klaga när sonen skickar regnvideo efter regnvideo från Växjö…..men det här har varit lite väl varmt även för oss. Vår fyrbenta kapten ligger ute och flåsar, nere, ute….hon försöker hitta svalaste platsen. Bäst tycker hon det är när vi blöter ner en handduk och lägger över henne så hon kan ligga ute i skuggan och ändå ha koll på läget.
Värdelös skatt…..ja man kan ju undra vad det är…haha…men jag tror att min man är bäst i hela världen på att hitta värdelösa skatter och vissa förblir värdelösa och få snällt lämna båten medan andra värdelösa skatter görs om till något som kan vara användbart….Veckan som gått har bjudit på två sådana här värdelösa skatter…….vill tillägga att det är två som jag vet om….haha….ibland får jag inte veta om dem förrän de har fått ett syfte eller renoverats…. 🙂 Precis vi har sällan tråkigt <3
Det första Svante hittade var en pall, ja en klädd fotpall som han ville renovera. Var ju ett tag sedan det var stolrenovering ombord så det var väl dags. Vad vi gör med stolarna? Ibland använder vi dem själva och när någon blir intresserad av dem får de köpa dem till billig peng. De brukar faktiskt bli riktigt fina. Hur som helst, pallen är ett projekt som inte är klart riktigt än. Det kom ett cirkustält emellan!! Ja du läste rätt, ett cirkustält!!!
Jag tar det från början…..vi gick en promenad med Coccos när vi kom utanför en av sopstationerna och en liten tant kom med något som såg ut som ett tält och skulle kasta detta. Jag hinner tänka; “nej nej nej!, ungefär samtidigt som Svante ropar “No, no” till tanten….Nu kanske du tänker att vi är väldigt synkade här när jag tänker något och Svante säger det utan att vi pratat……hahaha… men sanningen är att mitt nej handlade mer om att “nej var hon tvungen att komma med det nu mitt framför oss” 🙂 Jag visste Svante skulle försöka rädda det men inte tusan kan vi ha ett cirkustält på båten!!!
Jag tycker att jag är rätt kreativ och har bra fantasi men Svante är otrolig……
Hur som helst så stod vi där nu med ett trasigt cirkustält från Ikea…..vi gick till närmaste gräsmatta och jag frågade lite försiktigt; “hur tänkte du nu?” Jag fick kopplet i handen och vips hade Svante satt upp tältet och Coccos blev nyfiken. Svante tittar glatt upp på mig och svarar “ett solskydd till Coccos!” Hon gick glatt in och kollade läget. Absolut en bra tanke….men på båten? Och det har ju en trasig pinne?
Som du förstår så följde tältet ändå med till båten. Jag satt och jobbade och Svante var uppe på däck och grejade. Efter en stund blev jag lite nyfiken och gick upp….då har han tagit bort pinnarna i tältet och hängt upp det och rullat ut Kapten Coccos konstgräsmatta framför!! Det såg så mysigt ut och vår fyrbenta kapten tyckte det var mysigt…..ja så länge vi var i närheten. Hon går inte fram själv och lägger sig för hon vill vara där vi är men det blev väldigt mysigt. Så kan det gå med värdelösa saker.
Så jag kan lugna er som tror att vi ligger är och har tråkigt och känner oss frustrerade över att det inte är optimalt att byta ö just nu…..Vi har absolut inte tråkigt och saker att göra finns alltid och skulle det mot förmodan vara så att det inte finns så ser vi till att det finns 😉
Vi önskar dig en skön lördag!
Varm kram från oss!
Sanna, Svante & Kapten Coccos
Buenos días…
Även vikingen samlade på sig föremål. Bra att ha-saker. “Bättre ta hand om nu.” Vet inte när man är här igen. …och så vidare. Kvinnorna och männen från norden skapade och levde i ett samhälle som överlevde på förmågan att ta chansen när den dök upp. Oppoturnister. Ett arv som “vikingarna” Svante & Sanna har med sig. Mer eller mindre. Kapten Coccos har det garanterat. Hundens ursprung styr. Vargen (canis lupus) är en överlevare fortfarande i dessa dagar. Den här tagit chansen när den kommit i 300 000 tusen år.
Jag har hittat tillbaka till loggen. Äventyret med tre underbara uppenbarelser. Deras hem. En skuta vars blotta existens hänger på att alla tre samarbetar. Förenar sig. Blir ett med omständigheterna. Tar hänsyn. Håller varandra hårt i handen när de blåser. Er resa skapar band. Band som Ni alltid kommer hålla. Precis som vikingen, så tittar Ni framåt… tillsammans. Er överlevnad hänger på att Kapten Coccos får sin efterlängtade skugga, i en färgglad leksak för barn. Den hänger på att Sanna får småle åt sin livskamrats “värdelösa skatter”. Den måste få näring ur de faktum att en fotpall stod och väntade på Svante.
Värmen år en social kärleks-förenare. Solen. Stjärnan som värmt upp planetsystemet i 4,6 miljarder år. Er kärlek till varandra. Er kärlek förenar. Ni behöver 37 grader i skuggan. Sanna & Svante trivdes aldrig i 5 plusgrader och regn. Cyklandes över Dalbobron i motvind, sidvind eller ens medvind. Er tillvaro blomstrar på en 4 meter hög våg. Med ett urgammalt leende på Era läppar. Ni har ett ansvar att värma. Likt solen, så värmer Ni min tillvaro. Alla Era vänner och bekantas tillvaro.
Jag fortsätter att följa Era äventyr. Idag kommer jag besöka marinan. För att där berika Mitt liv med sagan om kapten Coccos. Ett litterärt alster som jag vet kommer värma Min vardag. Efter avslutad läsning kommer jag betrakta den på lite avstånd. Tumma på den ibland. Bläddra lite förstrött. Hämta stöd ur den efter en stökig dag.
Tack för att Ni finns. Fortsätt och surfa på vågen. Fortsätt värma oss med Era äventyr.
/Staffan