Varning för långt blogginlägg!

Jag har försökt skriva lite rubriker så du kan hoppa lite om du inte är intresserad av att läsa allt 😉 Det finns även en video med videos och bilder från dessa dagar jag skriver om här. Du hittar den längst ner i inlägget.

Äntligen seglar vi igen……

Vi lämnade Pasito Blanco, Gran Canaria på eftermiddagen tisdagen 1 september med sikte mot La Gomera eller El Hierro, det var inte helt klart för oss. Med tanke på att vi fått vända vid två tillfällen valde vi denna gången att inte gå ut på sociala medier och säga att vi skulle ta oss vidare, kändes liksom lite skönt att prova för tredje gången i lite ”lugn och ro” om du förstår vad jag menar….. Tyvärr resluterade ju det kanske i att det inte blev så många avslut denna gången med människor som kommit att betyda en hel del för oss på Gran Canaria…..MEN å andra sida så har vi ju sagt hejdå 2 gånger innan så det kan kanske få vara okej 😉

Denna gång kom vi vidare och visst blev det lite stökigt ett tag men inte alls som de andra två gångerna, det var betydligt mer hanterbart denna gången. Vi hann inte långt ut från Gran Canaria förrän vi såg fenor i vattnet långt bort som verkade komma mot oss. Delfiner? Vi kände oss inte helt säkra först för de såg väldigt stora ut och rörde sig visserligen snabbt men inte så där väldigt lätt och snabbt som delfiner brukar. När de kom närmare båten såg vi att det inte var delfiner utan pilot valar. De kom riktig nära och vi kunde se deras trubbiga, breda ansikten och oj vad stora de var när de kom nära, detta trots att det är den minsta valarten här. Lycka!! Ni som följer oss på instagram har kanske sett videon vi la ut med valarna i Instagram reels (finns på vår start sida en liten filmrulle ikon). Vi fick även en magisk solnedgång, månljus och en härlig soluppgång.

Paradisvikar fria från internet men med andra överraskningar……

Vi kom fram till den ankarvik vi tog sikte mot på södra delen av ön, natten till torsdagen så det tog ca 1 ½ dygn att segla dit med vind mellan 0-10 m/s, ja vi fick även gå med motor vissa delar för att ta oss till lite vind ingen. Vi hade varit i denna ankraviken tidigare, för ca 2 år sedan så vi visste lite hur det såg ut och att ingen brukar ligga där men när man kommer på natten och plottern visar att vi kan gå betydligt närmare men när man tittar i mörkret så ser man bara konturerna av stora höga berg som känns jätte nära!!! …..ja då funderar man ibland om man helt säkert vågar lita på plottern J Men det gick bra. Här visste vi att vi skulle få som ett litet paradis med ingen uppkoppling och egen strand som endast går att komma till med båt. Vi kom visserligen ihåg att det  var en man och en kvinna som kom dit ibland i en liten dinge och bodde i land men det var aldrig något problem då…….På torsdagen njöt vi av stillheten, tystnaden och lite behagligare värme än det varit på Gran Canaria sista tiden. Vi snorklade, läste böcker och bara återhämtade oss, så ljuvligt! På torsdag eftermiddagen  dök paret upp, hälsade inte utan åkte bara rakt i land. Vi höll på med lite av varje ombord när vi ser att han kommer ut i jollen rakt mot oss. Kul tänker vi, han vill hälsa. Men nej det vill han inte. Han undrar om det är vi som har förstört hans ”casa” i land???? Vi känner oss väldigt frågande vad han menar. Det är ju typ bara ruiner i land? Vi försöker vara tydliga med att nej det har vi absolut inte. Han undrar om det varit någon annan båt där och vi säger att vi inte sett någon sedan vi kom på natten och då blir han lite aggressiv och börjar köra där ifrån och säger att vi ska se upp med vår båt för han har koll på den???? Kändes inte så trevligt alls. Vi kommer dock ihåg sedan tidigare besök på ön att vissa ankarvikar är man inte så välkommen i för där har några lagt beslag på dem och odlar lite marijuana och vill inte någon ska komma och då skräms man istället. Vi misstänker att så var fallet även här trots att vi inte direkt såg något när vi var i land på morgonen. Vi övervägde först att flytta på oss men bestämde att då skulle han vinna så vi stannar lite till men kändes inte så kul när vi skulle in med Coccos även om vi försökte gå i land på andra kanten av den lilla stenstranden så när det blir lite svalligt i viken på lördagen bestämmer vi oss för att byta ankarvik.

Från ett paradis till ett annat……

Vi känner dock att vi vill fortsätta vara lite offline ett tag till eftersom det var rätt skönt så vi tar sikte på en ankarvik på den östra sidan. 

Vi stannar till kort vid ett ställe innan den som vi inte har varit på men det ser spännande ut men vi hinner bara snorkla lite innan det börjra bli stökigt även där med lite mycket svall för att det ska kännas bekvämt att stanna så vi drar upp ankaret igen och går vidare till 3:e viken söder om öns ”huvudstad” San Sebastian. Här har vi med varit innan och när vi kommer dit ligger det någon lite motorbåt där och guppar lite och även en segelbåt men det finns plats. Här är lite lugnare, ”bara” vind men mindre med svall så det känns klart bättre. Här släpper vi ankaret igen och som vi misstänkte försvann de andra båtarna när solen gick ner och vi blir ensamma kvar i viken men stenstranden innaför (precis som den förra går det bara att komma hit med båt). På kvällen utforskar vi stranden på nytt. Et är lite svårt att gå på stenarna som rullar under fötterna ibland, snacka om ”mindfulnwalking”!! Ett steg i taget, balans, fram, bak och nästa steg….haha…..men det går. Även här syns det tydligt hur folk har bott här under sommaren då det byggt små murar och markerat sina platser på olika ställen och skräp i form av allt från en hög med tomflaskor, en diskho, stolar och bord…..ja det är helt otroligt vad saker som de lämnar här och som tyvärr ser lite tråkigt ut.  Men hur som helst så tillbringar vi flera härliga dagar här med ett oerhört lugn och ”Robinson Cruse känsla”. En dag när vi varit i land på förmiddagen har det kommit en liten motorbåt och lagt sig utanför stranden och tre äldre män och kvinnor har simmat i land med en liten dinge med saker. Jag hade spelat in en yogavideo till min ”Feelgood Tribe” medans Coccos badade och Svante klättrade runt. När jag är klar kommer Svante och hämtar mig och säger att de vill bjuda på en öl.

Från ogästvänlighet till spansk gästvänlighet…….

Detta för att när han kom ner från ett litet berg kom två kvinnor och släpade på tre delar till ett bord och de fick kämpa så han gick fram till dem och tog bordsskivan åt dem och bar bort den till den tredje kvinnan som frågande stod och väntade. De var oerhört tacksamma eftersom männen snorklade, så de ville bjuda på öl. Kändes lite tidigt vid lunch eftersom vi dessutom ätit sen frukost men vi ville inte verka oartiga så vi satte oss ner på stranden nedanför deras bord för att ändå hålla avstånd lite. Vi fick varsin öl i handen men det stannade inte där!! De dukade upp för lite tapas så de tre kvinnorna hade ju lite med sig var och de ville ju alla att vi skulle smaka just det som dem hade gjort….jösses, jag trodde jag skulle spricka till slut. Så vänliga och vi utbytte lite korta fraser på spanska lite då och då, vi försöker och det är lite kul när man blir tvungen. Så kom männen och tittade lite skeptiskt på oss först men sedan var det bara glada miner. Detta kändes kul efter bemötandet vi fick i den förra ankarviken.

Men vi skulle ju bara…….

När vi kom ut till båten så vill jag paddla ut en bit för att få uppkoppling och ladda upp meditationen som jag hade spelat in eftersom jag inte kunde ha en livemeditation som planerat. Vi ville även kolla vädret lite. Vi bestämde oss för att ta dingen men fortfarande inte sätta på motorn eftersom det var så lugnt och vi kände det är bra träning att ro tillsammans…….hm…..vi borde kanske vetat bättre. Vi fick ro rätt långt ut för att få uppkoppling men det gick och var rätt skönt….ända tills vi skulle tillbaka!!!! Det började blåsa lite och vi drev norrut rätt fort om vi inte paddlade hela tiden och när vi gjorde det så kändes det som vi höll oss på samma ställe? Jag såg den lilla spanska gruppen på stranden bli mindre och mindre och vår båt såg vi inte längre bakom berget. Hej och hå, bara att försöka ta i!! Jösses vad vi fick kämpa!! Jag försökte tänka att  OM det inte skulle gå för oss att ta oss tillbaka så skulle säkert de komma och hjälpa oss med sin motorbåt men det hade jag ju ingen aning om men det var ju en skön tanke. Helt slut kom vi till sist tillbaka och Kapten Coccos tittade frågande på oss som om hon tänkte ”har ni varit borta?” Bad och bok blev en bra återhämtning efter det.

Sent på eftermiddagen när de skulle åka kom de rakt mot vår båt och precis som jag 2 minuter innan sa till Svante så skulle de kolla vad vi hade för flagga på båten. Vi hörde dem en bit bort ”Suecos” och sedan ropade de ”Adios” och vinkade så glatt. Kul, oväntad händelse i vårt lilla paradis.

Tänk vad en våg kan ställa till med……..

Dagen efter var ännu en härlig dag men som avslutades på ett lite lätt kaosartat sätt. När vi skulle ro in i land på kvällen med Coccos så hade det börjat blåsa lite och tidvattnet gjorde det lite stökigt precis vid stranden. Vi hade lite bråttom och tänkte oss inte för så vi surfade på en våg som vi trodde skulle ta oss upp på land men nej…….vi åkte en liten bit fram för att sedan sugas ut med tidvattnet och precis hinna se en större våg torna upp sig bakom oss som vi sugs upp på en liten bit samtidigt som dingen vrider sig på sidan och slår runt när vågen slår över. Vatten, dingen, delar, en sko…..medans jag snurrar runt med dingen över mig så hinner jag uppfatta rätt mycket men upplever aldrig att jag behöver hålla andan utan har bara fokus på att se kanten på dingen för att dra mig där åt för att komma upp och precis när jag får upp huvudet känner jag Svantes hand ta tag i min arm och jag är uppe på benen. Vi vänder snabbt dingen och där kommer Coccos simmande upp på land. Våg efter våg kommer på oss och i dingen som blir galet tung eftersom det inte är en gummibåt. Saker flyter runt och jag försöker plocka så mycket som möjligt samtidigt som Svante försöker hindra dingen från att försvinna ut. Till slut har vi fått upp den på land och tömt den. Blöta och lite chockade men lite fnissande kramar vi om varandra. Bara lite blåmärken och skrap. Vilken tur det inte fanns några stenar i vägen.  Som tur var så hade Svante tillbringat eftermiddagen med att försöka göra vår dinge till en liten segeljolle, en idé han haft ett tag som kändes aktuell efter gårdagens tuffa roddtur……Detta gjorde att det han valt att ha som mast i dingen skyddade mig och Coccos lite från att få dingen mer över oss än vad vi fick. (Svantes segeljollebygge finns också som film på vår instagram reels)

Detta har bara hänt oss en gång tidigare och det vara också på just La Gomera!!!

Ön som för oss är tomma, mysiga ankarvikar men även luriga vågor där det snabbt bygger upp.

Mot civilisationen!

På tisdagen bestämde vi oss för att ta oss ner till Santiago, byn på den södra delen av ön för att handla lite och kasta sopor. Kanske stanna där och få lite jobbat med uppkoppling…..men riktigt så blev det inte. När vi kom till Santiago så var det väldigt mycket svall som kom in utifrån havet, något som kändes ologiskt då det var nordliga vindar och vågor på öst sidan där vi kom ifrån men det har vi ju lärt oss här med på dessa öarna att runt om öarna kan det variera mycket med vind- och vågriktningar. Efter många om och men så ankrade vi och Svante tog sig in med Coccos med sopor och för att handla medan jag var kvar och ”åkte berg och dalbana” på vågorna. Det är något jag kan tycka kännas lite  läskigt ibland när man ser vågorna bygga upp in mot land för att sedan känna hur båten åker upp och ner men samtidigt är jag så otroligt fascinerad över hur vår pärla rör sig i dess krafter som vattnet bjuder på med lugn och trygghet. Som ni förstår valde vi att inte stanna kvar utan gick tillbaka till vår ankarvik igen. Vi hade även sett att det skulle blåsa upp lite mer och där visste vi att vi skulle kunna ligga någorlunda skyddat då det skulle bli runt 17 m/s i byarna. En nackdel på La Gomera är att det är en accelerations zon precis utanför öns enda marina så är det stökigt vill man inte gå dit så vår B plan fick bli att i så fall lätta ankare och segla iväg om det skulle bli för galet.

Ingen sömn och mycket vind….

Å galet blev det…..på kvällen när vi hade tittat på en film från hårddisken ute i sittbrunnen så börjar det plötsligt friska i med mer vind….fast ärligt så känns det fel att säga ”friska i” för det var de varmaste vindar i någonsin har upplevt. Det var som om någon stod med en fön rakt mot oss och det gick inte att flytta på sig. Vi utgick från att hudtemperaturen och gjorde sedan bedömningen att det borde vara minst 30 grader i vinden och då pratar vi om klockan elva på kvällen. Det kom även rejäla vindbyar och rätt snart hade vi vind mellan 16-25 m/s trots att det var frånlandsvind vilket var tur för då slapp vi ju vågorna i alla fall. Vi la i ett extra ankare för säkerhetsskull och det blev en natt med spridda vilopauser i sittbrunnen. Fram på förmiddagen när det började lugna sig så hade vi ont i kroppen och det kändes som ögonen hade torkat ut. Behöver kanske inte säga att vi inte gjorde så mycket mer den dagen…..Bara inse att vi behövde ta det lugnt för att ladda om för det såg samtidigt ut som om det skulle hålla i sig med starka byiga vindar runt ön så vi började allt mer fundera på att kanske passa på att följa med vinden och segla sydväst mot El Hierro???

Här är en sammanfattande video av vår resa till La Gomera och på La Gomera. Ber om ursäkt för lite olika vinklar på videosarna men det blir lite så när jag har filmat för instagram och sen vill jag ha dem med nu….ja ja……jag är ingen filmspecialist men jag gör så gott jag kan för att dela av vårt liv till dig som är nyfiken 😉

Vi återkommer snart med fortsättning, ni som följer oss på sociala medier vet att vi har seglat vidare………

Ta hand om dig tills vi hörs igen!

Varm kram

Sanna, Svante & Kapten Coccos