Vi är fortfarande kvar i La Restinga på El Hierro och tar det lugnt och stilla men blandat med en hel del jobb.
Vi har länge känt att vi behöver lyfta av stormasten för att kolla den ordentligt och ge den lite kärlek i form av olja och lack. Det här klimatet tar styggt på allt på båten och det finns väl kanske en anledning att det inte är så ofta vi ser trämaster på båtarna här…..Dock är ju inte bara klimatet hela sanningen när det gäller att inte ha trämast utan troligen även att att de inte gärna tar av masterna alls och ska man göra det envisas de på de flesta ställen att hyra in en kranbil för att göra det, vilket gör att det blir väldigt dyrt! MEN…..nu är vi ju på “manjana ön” och Svante har ju tagit av och på våra master på lite olika sätt ett par gånger tidigare så med vår knaggliga spanska och teckenspråk så lyckades vi hitta en väg som kändes ok för både oss och kranföraren och dessutom till ett rimligt pris.
Förra måndagegn hade vi förberett det mesta för att ta av den men när vi gick förbi varvet så var inte chefen där så det skulle få bli på tisdagen…….jaja….vi vet ju detta och det är lite skönt för hela detta lugnet och vi tar det sedan smittar så efter vår berg-och dalbane segling hit ner så har vi hamnat i ett skönt harmoniskt tillstånd där vi bara tar det som det kommer, gör det vi vill och behöver blandat med sol, bad och promenader.
Så var det då dags på tisdagen att lyfta av masten….trots vårt harmoniska läge kände vi oss ändå lite nervösa för vi vet ju att detta inte är något de gör så ofta precis. Som tur är så pratar kranföraren även lite engelska så vi kan kommunicera bra med varandra. Vi bestämmer att Svante tar bort båten till dockan själv så står jag där och tar emot tamparna för det var så klart lågvatten när det var dags så det var inte möjligt för oss att hoppa upp och ner mellan båten och land.
Vi hade väl en tanke om att vi skulle kunna ta det ganska lugnt när vi väl var på plats där och ta bort vanten osv i lugn och ro, det var ju som tur var helt vindstilla denna dagen. Men riktigt så blev det inte……kanske var även kranföraren lite nervös för plötsligt gick allt väldigt fort och Svante som var själv på båten hade svårt hinna med att få loss allt innan det började lyftas. Det var precis som om när han hade fått på slingan om masten så var det klart men det är ju lite mer som inte hade kunnat lossas innan.
Det är ju dessutom ett litet ställe det här och händer inte så mycket så det dröjde inte länge innan folk drog sig närmare från alla håll och kanter…..
Ännu nyfiknare blir ju alla när vi får höja rösterna lite för att bromsa lyftet då förstaget har hamnat på felsida om kranvajern. Vi lyckas inte få tillbaka det men med hjälp av tampar som Svante sätter dit och sedan kastar upp till mig så lyckas vi rädda det från att gå sönder i alla fall. Efter lite knakande och gungande så hängde den i alla fall i luften och kunde börja fraktas in mot varvet……Här hade vi hoppats att den hade kunnat hänga här medan Svante tog tillbaka båten och sedan kom bort men det tänkte inte Juan 🙂 Så jag fick plötligt bli lite arbetsledare och ta hjälp av några män som stod runt om för att hålla masten lite bakåt med tampar så inget slog i marken och sedan dra den bakåt när den skulle sänkas ner och lägga saker under så den inte hamnade direkt på marken. Lite annorlunda men det gick fint så när Svante kom sedan var det “bara” att lägga upp masten på lite pallar som Svante hittat för att få en bättre arbetsställning.
Nu var det bara att sätta igång med att skrapa lack! Äntligen får vi ta hand om vår stormast som så tryggt tagit oss hit där vi är idag………
Varför vi inte tog av mesanmasten (den mindre) också?
Den masten hittade ju Svante förra året i Pasito Blanco och skulle göra en ny bom (då vi seglat sönder den andra och lagat den tillfälligt i väntan på bra material) av men det slutade med att den blev mesan mast och den gamla mesan masten blev en ny bom men det är en annan historia 😉
I går, tisdag, alltså en vecka efter att vi tog av masten så satte vi tillbaka den igen och vår pärla återfick sitt harmoniska utseende med 2 master. Vi hade inte tänkt att det skulle ta så många dagar men vi har tagit det lugnt och inte stressat med arbetet och när helgen närmade sig och vi såg väderprognosen som visade starka vindar upp till 17 m/s så insåg vi att det inte skulle bli läge att lyfta tillbaka masten även om vi jobbade undan. Masten har skrapats från gammal lack, slipats för hand med olika grovlekar på sandpapper, oljats in med linolja och en annan träolja samt 6 lager lack. Vi sparade lite lack för eventuella skador vid lyftet tillbaka ombord och det var nog bra för igår när det var dags att sätta tillbaka den så började det plötsligt att blåsa upp igen och båten låg inte still och masten rörde sig en del i kranen så det blev lite fulla skav som Svante ska klättra upp och fixa nu. Vi målade även med en vit färg på ovansidan spridarna för extra skydd mot solen. Masten blev flera nyanser mörkare och kanske lite mer “piratig” och det gillar vi ju……haha…(som du kan se på bilden överst)
Hur som helst så är det otroligt skönt att fått detta gjort! Det har hängt lite över oss och eftersom de velat lyfta masten med kranbil som vänner till oss fick betala 1500€/lyft för så har det känts lite så där. Vi betalade nu ca 100€ för både lyft och veckan på varvet helt okej pris!
Nöjda lutar vi oss nu tillbaka och små fixar lite, jag har även lite jobb med inspelningar till min medlemsgrupp Feelgood Tribe, Distansutbildning i Medicinsk Barn och Ungdomsyoga samt lite bokade onlinecoachningar……sedan får vi ser när andan faller på för lite äventyr, hur och vart det blir 😉
Skepp ohoj!
