Håll i och håll ut är begrepp som syns på sociala medier ofta nu för tiden i och med covid-19 men för oss har det senaste veckan även inneburit att faktiskt verkligen hålla i oss i båten och hålla ut när stormar och orkaner avbytt varandra på Atlanten runt Kanarieöarna.
Jag tror inte att vi tidigare har upplevt så täta lågtryck som avbytt varandra här på Kanarieöarna som senaste veckan. Ett par dagar storm med vindar i en riktning för att nästa dag vända och ta fart i en ny riktning.
Här i Pasito Blanco i ankarviken så är sydliga vindar det absolut sämsta för det är rakt in i viken, värst är om det dessutom blir höga vågor på det. I ärlighetens namn så är de sydliga sämst på många ställen på Kanarieöarna rent båtmässigt då de flesta hamnar och populära ankarvikar ligger på de södra delarna av öarna eftersom det oftast är lugnast där men självklart finns undantag……
När vi såg att det skulle bli kuling-stormbyar med sydvästlig vind i början på veckan övervägde vi först att gå in i marinan. Det utfärdades även en varning på öarna för starka vindar, höga vågor och nederbörd och med det sagt vet vi att det även kan bli väldigt ryckigt i marinan här med så vi valde att ligga kvar i ankarviken och hålla i å hålla ut……
Efter första natten med inte så mycket sömn då båten rullade galet mycket, något som ofta händer när vi inte har så mycket vind och det istället är vattnet som vrider båten. Att rulla från sida till sida är så mycket värre på en båt en upp och ner som när vågorna kommer framifrån. Vi var då 4 båtar som låg kvar här ute varav vi var personer på 2 av dessa (båtarna på översta bilden på sidan). En av de obemannade båtarna hade draggat ordentligt på under natten och som tur var så kom ägarna ut och tog hand om båten innan den hamnade på Meloneras stranden men de fick kämpa för det var berg-och dalbana här ute. Även om vi hade säkrat det mest kunde saker komma flygande och att laga mat var ett äventyr.
Att gå in i hamn när det är så här stökigt kändes inte heller som ett alternativ. Vi var överens om att vi trots allt kände oss säkra här just nu med flera tampar till bojstenen och ett ankare för säkerhetsskull om vi skulle lossa från bojstenen. Skulle något ändå ske var vi överens om att det säkraste alternativet skulle vara att ta oss ut på havet och vänta ut detta lågtrycket…..för sedan visste vi att nästa lurar runt hörnet…..
Det är sådana galna krafter när vind och vatten tar sats!
Dag 2 så upptäcker Svante att en av tamparna till bojstenen har gnagts av mot kanten av båten….Vilken tur att Svante att satt dit flera!! Ibland är det bra med både hängsle och livrem!!
Förutom höga vågor och byig vind så har regnskurarna avlöst varandra och bjudit på mängder av vatten!!! Det är också lite ovanligt här för det brukar vara rätt kortvarigt när det kommer men nu var det mycket och ihållande vilket gjorde att vi upptäckte lite läckage ombord…….så egentligen var ju det ganska bra för det är svårt att hitta utan ordentligt med vatten.
Så efter att ha gungat fram några dagar och kunnat vrida ur kläderna så fort vi gått i land så är det nu stilla på havet igen och både natur, båtar och människor hämtar andan innan vi får lite nya känningar till helgen från ett oväder längre norr ut men det är nordlig riktning på det vilket gör att det nog ändå blir ganska lugnt här…..
Så hålla i och hålla ut är vi rätt bra på nu och det är rätt kul att höra hur vi både blir lite idiotförklarade av vissa av våra spanska vänner här inne för att vi inte gick i hamn medan andra beundrar oss…….själva känner vi att vi försöker fokusera på det som är och hantera det och om vi känner att det känns osäkert så gör vi något åt det då……annars vet vi ju att allt förändras…..inget varar för evigt <3 En vacker påminnelse om detta har vi fått av otaliga regnbågar under veckan…..regnbågen som enligt gammal tradition är en symbol av att inge hopp i mörka tider så att vi orkar hålla ut!
Nu jobbar vi på för fullt med lite av varje……jag online och Svante i land med vår vän Mike som han hjälper inför hans överfart.
Varm kram från oss <3
Ta hand om dig!
Sanna, Svante & Kapten Coccos
Hola,
Tack för en blåsig blogg. Man funderar på hur Ni orkar? Era “oroliga” spanska vänners ordval, är hämtade från magen. Snälla Svante. Snälla Sanna. Lyssna på Era vänner. Man tillbringar inte livet i motvind. Om man inte kan undvika det.
Hur tänker Kapten Coccos? Han förlitar sig säkert på husse & matte. Men berättelsen avslöjar oro mellan raderna. Jag ser framför Mig en sammanbiten kapten. Som med ena ögat tittar på sina människor ombord. För att med det andra, följa människorna på land.
De gick bra den här gången. Tack!
Er tidigare blogg gav också en känsla av obehag. Mörka båtar med rädda människor. Gistna båtskrov lastade på tvärs i en lastbil. Tätt åtföljt av spansk polis. Man kan bara spekulera i var “besättningen” tagit vägen. Väntade en annan båt på andra sidan ön? Har öbor observerat främmande skuggor? Har den lokala prästen förbarmat sig över dem?
Vi lever i skrämmande tider. Ett uttryck som man ser och hör lite varstans nuförtiden. Jag väljer fortfarande att hålla ut. Den sociala ensamheten genererar andra aktiviteter. Saknar dock trygggeten med sällskap. Ett sällskap utmanar. Ett sällskap tröstar. Ert “Orions bälte” som jag skrev om sist. Er tre-enighet. Ger trygghet. Ger utmaningar. Skulle bli förvånad ifall Ni inte fixar att hålla ut.
Min arbetsgivare orkar inte längre att hålla ut. Istället för att avvakta vaccinering till allmänheten i januari och öppna framdörren i april/maj för normal visering igen. Så monterar det in plexiglas framme hos föraren. Ett beslut som säkert kostat miljoner. Märklig åtgärd. Speciellt när ett framtida scenario troligtvis betyder att de kommer monteras ner fram på försommaren 2021.
Vet inte vilket som är värst? Människor som flyr i gistna båtar? Vänner i motvind? Eller bussbolag med panik?
December rullar dock på som vanligt. Julhandeln slår säkert köprekord igen. Trotts pandemier och uppmaningar från landets statsminister. Folk vill åtminstone ha en normal jul. Inte ens Covid-19 biter på jultomten. Den röda lilla tjockisen kommer även i år glida ner genom folks skorstenar. Även i år kommer klappar att ligga under granen. Även i år kommer Karl-bertil Jonssons ömma moder att önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År!
Feliz Navidad al otro lado del plexiglás.
Senor Staffan