Eller kanske inte så mycket seglande katter runt het gröt som seglande katter runt het vulkan……..
Efter att ha nåtts av beskedet att vulkanen hade fått utbrott på La Palma så valde vi ju att stannade på La Gomera istället för att segla tillbaka till Tazacorte, La Palma som planen var när vi hade hämtat spisen och ugnen på Gran Canaria. Det kändes självklart att göra det och vi trodde nog som så många andra i vår enfald att det snart skulle vara över……..men så är ju tyvärr inte fallet och vulkanen har inte visat en tendens att minska i kraft än. Ibland ser vi röken på himlen.
Den upptar stor del av våra tankar och även av vår tid, den här vulkanen. Vi har rätt intensiv kontakt med våra vänner på La Palma som vi vet är säkra och mår bra under omständigheterna. Igår kontaktade även en manlig sjukskötare från akuten i Tazacorte oss på whats app och frågade hur vi mådde!!!!!???? Han hade vårt nummer efter vår olycka när vi behövde skicka över bilder på Svantes skador till honom för att de ville skicka till sjukhuset. All denna värme och omtanke åt alla håll är otrolig. Men förutom kontakten med våra vänner så tillbringar vi även rätt mycket tid med att titta på uppdateringar på den lokala nyhetssidan El Times, La Palma. Videos och bilder som är lika fascinerande som de är skrämmande och så otroligt tragiska……men det går liksom inte att låta bli, det är så nära och vi försöker fortfarande förstå och vi följer även för att veta så klart eftersom vi inte är så långt bort.
Men…..efter lite stökiga nätter i ankarviken Valle Gran Rey, La Gomera och lite lätt trötta på att höra att det pratas mer tyska överallt än spanska, så kände vi att vi behövde se något mer. Med det sagt så seglade vi förra veckan hit till Los Gigantes, Teneriffa. Så ja här är vi nu som enda båt nedanför dessa magiska klippor. Att komma hit i mörker är lite läskigt. Det känns som man är på väg att köra rakt in i klipporna trots att plottern säger att det är hundratals meter kvar i början var det nog till och med 1 nm när jag trodde vi började vara lite väl nära ….haha……
Så vad menar jag då med att vi är som katter kring het gröt?
Jo, vi har en längtan och en dragning mot La Palma och just nu känns det bara som att vi går och väntar på att kunna segla dit igen. Tankarna är många……ska vi chansa och segla över?
Varför vill då dit?
Jo självklart vill vi träffa våra vänner som vi inte riktigt sa hej till när vi seglade till Gran Canaria för att bara komma tillbaka en vecka senare…..men vi har även vår nyinköpta (begagnade) jolle kvar och i den ligger den gamla spisen och segelskydd. Dessutom har vi fått paket dit med saker som vi behövde för att kunna fortsätta vårt arbete med att få iordning båten. Vi trodde faktiskt att paketen skulle gå som retur tillbaka till Sverige men förra veckan kom de slutligen fram efter drygt 3 veckor. Vår nuvarande jolle läcker allt mer och Coccos har lite svårt att stå i den med sin stigande ålder. Den är ju väldigt “ginglig” i botten eftersom den är så tunn ( det är ju en hård ihopfällbar jolle). Så just nu känns det som vi seglar runt här och hoppas, väntar och gör oss beredda på att segla över till La Palma och åtminstone hämta våra saker…….
Det känns liksom svårt att göra annat. Jag tror att en bidragande orsak även kan vara att vi fortfarande är påverkade i kropp och sinne av vårt eget trauma vilket gör det svårt för hela tankesystemet att fungera optimalt. Vår tanke var ju att efter seglingen till Gran Canaria komma tillbaka till La Palma och vila upp oss i marinan 1 månad till….både oss och båten. Istället kom en sak till och dessutom en del sömnlösa nätter med adrenalinpåslag när snurrande kastvindar dragit in över ankarviken i 43 knop.
Så när vi får frågan hur vi har det svarar vi bra……för solen skiner, vi är på ett fantastiskt ställe och vi har läkt…..så spontant är allt väldigt bra men det är klart det går mycket upp och ner, det ÄR en känslomässig berg-och dalbana fortfarande. Sedan den 27 juli känns allt väldigt overkligt…….har allt detta hänt? Händer detta verkligen?
Nu ska jag skutta i vattnet och kolla ankaret. Det är så galet klart vatten här så det räcker att snorkla på ytan för att se det 14 meter längre ner 🙂
Vi får helt enkelt njuta av det vi kan medan vi fortsätter vara lite katter runt den heta vulkanen <3
Ta hand om dig!
Varm kram
Sanna, Svante & Kapten Coccos
Hola perros y gatos,
Att sällskapet ombord “Black Pearl of Sweden” numera titulerar sig hund och katt. Ser jag som en fullkomligt naturlig del i Er förvandling.
Naturens krafter skapar respekt och underdånighet. Den sprutande magman. Den sakta strömmande lavan. De mäktiga pyroklastiska rökmolnet. Allt sammantaget gör de säkrast att förvandlas. Gömmas. Respektfullt titta ner. Låta sig utmanas i de okända.
Katten är en överlevare. Kapten Coccos vet de. Han ler i smyg. Han skäller kanske lite påklistrat. Men innerst inne har han aldrig förstått varför Vi människor agerar som Vi gör.
Ert liv till havs erbjuder första parkett. På scenen framför Er står en av planetens skapare av liv. En urkraft. Ett skådespel som är orsaken till allt. Du. Jag. Oss. Vi. Dem. De. Alla. Det. På behörigt avstånd är Ni del av historien. Jag sitter här hemma i Sverige och längtar. Jag vill också bli en “katt runt het…”. Jag vill också vänta på beställda varor. Jag vill också få samtal om hur jag mår. Jag vill också anpassa en åldrande kamrats kropp, efter en ny jolle.
Fina Svante. Underbara Sanna. Kära Kapten Coccos. Ni är verkligen på livets framsida. Jag önskar Er allt mjauu och allt voff jag kan… bakom ljudet från en vulkan. Håll avstånd. Beundra. Fundera. Spinn. Sov i 23 av dygnets 24 timmar. Rulla runt. Respektera. Ät. Spana. Tugga hårboll. Retas. Vila på en hylla.
/Svanslös