Så kom den dagen som vi vetat skulle komma men som man aldrig vill ska komma……dagen då Kapten Coccos skulle gå sin sista promenad.

Vi har ju delat att vi upplevde henne piggare när vi hade flyttat ombord på nya båten…..& så var det verkligen……ett tag……men sedan kom även andra förändringar å med i hennes beteende, beteenden som vi inte kände igen.

Efter hennes sista operation i början av året så hade vi bestämt att det inte skulle bli fler operationer. Detta då det dels blev komplikationer, dels för att det tog mycket på henne & dels för att när vi hade gjort en operation & avlägsnat tumörer så dök det ganska snabbt upp nya tumörer……

Vi har gett henne cbd olja varje kväll vilket har hjälpt henne sova bra & hon har verkat lite mindre stel i sina höfter på morgonen.

Men sista veckorna har det blivit sämre. Hon har blivit tröttare även om hon korta stunder har försökt visa sig pigg. Vi har sett tydligt att hon har ont i sin ryggrad när hon går då hon tryckte ut hela magen åt sidan i sina steg, hon började också att skälla ut i tomma luften även när inget fanns där & så gick även en tumör som satt i huden sönder & ville inte läka. Veterinären sa att den behövdes tas bort…….så då stod vi där……

Vi kunde nu titta in i de där härligt melerade ögonen som kunde vara så pigga & nu var det något matt i blicken på henne, glimten var borta…..

Vi har pratat mycket om döden, eller vi gör det till & från då vi tycker det är så viktigt eftersom det är en del av livet. Vi vill dela med varandra hur vi tänker vad vi vill eller inte vill & vi har samma inställning där i att vi inte vill förlänga ett lidande för att till varje pris som helst få leva lite längre. Vi vill leva livet fullt ut & sedan kan det få räcka om cancer eller liknande skulle slå till. Med de samtalen i ryggen så kände vi att även om vi nu stod här & det är svårare än man vill erkänna att ta det där beslutet så skulle det vara rent egoistiskt av oss att pusha gränsen lite till & trotsa vår känsla & utsätta henne för ännu en operation…….

Efter en mailkonversation med veterinären som delade vårt beslut så skulle vi nu välja dag…..hur väljer man dag när man ska låta en älskad vän ta sitt sista andetag???

Vi blev då praktiska……det var inte läge att skjuta på det för länge men samtidigt var Svantes son med flickvän påväg hit & det kändes viktigt att hon fortfarande var kvar då så Elias skulle få träffa henne. Sedan ska Sanna flyga till Sverige nästa vecka….

Så fredagen den 23/9 startade vi den 2 timmar långa promenaden till San Fernando på morgonen…..Kapten Coccos hade hela stranden för sig själv så hon kunde simma lite en sista gång. Vi gick vägen som vi har gått så många gånger förut, många små vattenpauser med mycket närhet. Tillslut var vi framme. Hon var lugn när vi kom in & veterinären höll sig mycket i bakgrunden. Senaste gångerna hos veterinären har hon skakat, nu var hon hur lugn som helst. Vi fick sitta på golvet & hon fick först något att sova på………det gick fort & huvudet föll mjukt & tungt ner i Svantes knä……hon började snarka, så där som hon så ofta gjorde. Sen var det dags för den andra sprutan, veterinären började, Svante tog över & jag klappade henne bara……så stilla, så fint, så snabbt…..kl. 11.50 (kanarisk tid) tog hon sitt sista andetag.

Sorgen är otroligt stor & tomheten…..jösses….

Vägen hem var lång, mycket lång……vi stannade så många gånger, satte oss ner i en park på en bänk senare en annan bänk, en sten vid havet o.s.v…. Vi pratade minnen, grät, skrattade & kände samtidigt att vi hade gjort rätt…….det var skönt…….

När vi kom hem till båten var det så otroligt tomt & tyst………..idag, dagen efter känns det ännu tyngre & mer tårar, mer minnen……skönt var att idag få träffa Elias med sin flickvän & äta lunch ihop innan de skulle flyga tillbaka.

Nu sitter vi här i sittbrunnen med regnet smattrande på sprayhooden…..ja du läste rätt, det regnar……himlen gråter…….Kapten Coccos är så saknad……vi känner stor tacksamhet för alla stunder vi har haft med vår 11 åriga lilla Kapten. Så otroligt mycket glädje. Vi hoppas att hon nu för alltid kan få simma med sina favoriter, delfinerna på den eviga oceanen <3

Vi hoppas också hon vakar över oss nu så den tropiska stormen utanför Kanarieöarna håller sig på avstånd.

Nu är orden slut för stunden……….vi ska återgå till varandet med varandra……

Här är en kort minnesvideo av & med vår älskade Kapten Coccos <3