Vad är skillnaden på att längta och att längta medvetet?
Jag vill börja med en liten resumé från oss. Sedan vi berättade om att Kapten Coccos hade gått sin sista promenad så har så många hört av sig och våra hjärtan svämmar över av all omtanke och fina ord om hur hon har kommit att bli en personlighet även för många som aldrig träffat henne. Med det sagt så gläds vi mycket åt att hon kommer att fortsätta att leva kvar med sina äventyr i böckerna som jag har skrivit. (Det finns fortfarande böcker kvar om du vet någon som skulle vilja beställa eller varför inte lösa julklappar redan nu, det är bara att skicka ett meddelande så löser vi det.)
Vår plan var att ta vara på sorgen och tillåta oss att vara ledsna……att bara vara tillsammans dagarna innan jag skulle flyga till Sverige. Visst var vi ledsna och hann minnas lite härliga stunder men med stormen som drog in så blev det inte riktigt som vi tänkt oss och det kom lite i skymundan och plötsligt hade de 5 dagarna gått och det var dags för mig att ge mig av…….
Det var oerhört tungt!! Visst såg jag fram mot att träffa mina barn och våra föräldrar massor……men jag hade gärna väntat lite…..ännu tyngre blev det för Svante som nu plötsligt var själv ombord, tomheten la sig som en dimma. Jag har nog aldrig längtat hem så mycket tidigare som denna gången. Vi var ju inte klara! Vi hann ju inte börja att sörja ordentligt och få hedra hennes minne……men det var ju som det var…..flyget lyfte och jag var iväg.
Acceptans är ett ord som är nyckeln till otroligt mycket lättnad i tankar och känslor……acceptans som så ofta uppfattas av folk som “att gilla läget”, något som är galet FEL!
Acceptans handlar om att se saker som de är, oavsett vad jag tycker om det. När jag kan göra det så öppnar sig massa möjligheter och nya tankar, känslor, äventyr kan ta plats i livet. Tänk att det står en vägg framför dig, du vill inte att den ska stå där så du tar sats och springer framåt, rakt in i den, igen och igen. Det gör ont och kostar massor med energi men det förändrar inte det faktum att den står där………När du kan acceptera att den står där, ja då kan du istället fokusera på vad du kan göra! Kanske gå en annan väg för att komma runt, kanske klättra över eller……ja du fattar……..det är acceptans! Därför är acceptans en viktig nyckel till hur vi mår i vår vardag.
Så oavsett vad vi tyckte om det som var så såg det nu ut så här.
Så jag försökte vara så närvarande som möjligt där jag var, istället för att jobba på kvällarna som jag brukade hemma hos min mamma så satt jag mycket med henne och min bror, tittade på film eller pratade och jag virkade……inget jobb, bara fullt närvarande. Jag valde att träffa få vänner och det blev de som det blev denna gången och jag ville inte stressa med något utan kunna vara helt närvarande……..Vad gjorde Svante då? Jo men Svante började göra jobb på båda båtarna som har skjutits på. Han har målat och han har lackat och jag kan säga att han har varit lite hemlig så jag kan inte redogöra för allt så vi får återkomma med det hur det har gått och med bilder 🙂
Men med detta så har vi ju inte slutat att längta men vi har längtat medvetet!
Det är okej att längta och det är okej att stanna upp i minnen ibland men de stunderna vi har precis framför oss får vi ju inte tillbaka så vi behöver ta vara på dem även om vi längtar och minns. <3 Detta är otroligt viktigt för hur vi mår.
Nu sitter jag här på Landvetter och laddar inför en låång natt med ett flyg som går kl. 23.50 landar i Edinburgh 1h 50 min senare och där har jag 6 timmars väntetid innan jag flyger vidare till Las Palmas……Jag har en kropp som skriker av värk efter att ha flyttat runt på soffor och madrasser på golvet så jag vet jag har en utmaning framför mig MEN jag väljer att vara nyfiken istället för att se det som något jobbigt. Jag har aldrig varit på Edinburghs flygplats så det ska bli kul att se den…haha…..
Jag tittar också tillbaka på min vistelse här och känner mig överväldigande tacksam över de vardagsstunder jag har fått med min mamma och bror samt mina svärföräldrar. Men även för att få hänga med mina barn i deras hem och få vara en gäst hos dem och verkligen få umgås samt nya bekantskaper som Olivers sambos härliga föräldrar och spontana träffar en solig dag i Göteborg med härliga kvinnor som jag tidigare endast har träffat online aldrig i verkligheten. Bl.a mötte jag den fantastiska författaren Jeanette Bergenstav som har skrivit boken Syndoffer som utspelar sig i härliga Göteborgsmiljöer. Vi lyssnade på den ihop Svante och jag gillade den mycket båda två . Nu har hon precis släppt uppföljaren, Nattrov som vi ska lyssna på nu när jag kommer tillbaka. Har du inte läst dem så rekommenderar vi dem varmt. Jeanette kommer även att vara med i min podd, Feelgoodpodden innan jul. Det är så fantastiskt att möta personer man bara träffat online och då märka att det känns som man känt varandra länge och allt är enkelt och självklart.
Jag skulle kunna nämna många fler men ni vet <3
Jag sitter här med ett leende på läpparna, nöjd och med ett känslokaos! Nu är det nära! Jag ska äntligen få komma hem igen och vi ska fortsätta där vi slutade, med att sörja klart och hylla vår älskade Kapten Coccos så vi har kraft och energi sedan för att öppna upp för det nya. Det är känslokaos helt enkelt för alla härliga känslor av värme, kärlek och tacksamhet från min vistelse i Sverige denna gången men även för att det nu blir så tydligt och det är så nära till den där första gången när jag inte kommer att mötas av ett litet luddhuvud som viftar på svansen så hon håller på att välta och är så glad att hon inte vet vart hon ska ta vägen……<3 Det blir verkligt igen….för Svante har det varit mer verkligt hela tiden denna gången…….
Jag tror verkligen att vi alla mår bättre av att längta medvetet, oavsett vad det är vi längtar efter….för då riskerar vi inte att missa allt bra som sker längs vägen……
Ta hand om dig!
Varm kram Sanna, vid tangentbordet på en flygplats med ett försenat flygplan……
Hej Sanna,
Du har så rätt. Att leva i nuet är bästa sorgen. Sorg är viktigt och bra. Utan sorgen om saknad, så kommer livet inte vara något värt.
Var på en begravning i Kista kyrka förra fredagen. Många var Vi från en svunnen tid som återigen sågs. En ung man vars muskelsjukdom blev för svår, var våran gemensamma tråd. Även om besöken var sällan, så var minnerna tätare. Alla närvarande ville minnas tillsammans. Gråta tillsammans. Lyssna tillsammans.
Prästens oväntade utrop “Heja AIK!” I slutet av “….av jord är Du kommen.” fick alla att le. Till och med skratta lite grann. För hur de än nu är, så lever sorgen granne med skrattet.
Jag tänker att Kapten Coccos begravning, var till sjöss. Inlindad i segelduk en vindstilla kväll. Delfinerna har med sig sina finaste fenor. I tystnad bryts ytan för att för evigt omsluta en vän. “Heja Kapten Coccos”.
Jag väljer också stunden, Sanna. Du och Svantes liv är svårt. Många är stunderna av eftertänksamhet. Vilket är helt okey. Imorgon är en annan dag.
/Staffan