Är just nu genomsvett efter en brottningsmatch om moppen, men med ett leende – ja vi har nu en valp ombord.

Redan i början av året när Coccos fick sina första tumörer så började vi titta efter en hund till. Men allt eftersom tiden gick och sommaren kom och hon ändå mådde rätt bra så prioriterades det ner på listan med känslan att hon kanske ändå skulle få något eller några år till men samtidigt med öppenheten att dyker det upp en vattenhundsvalp och allt känns rätt så var vi öppna för det.

Dagarna vi hade tillsammans efter att Coccos hade gått sin sista promenad så kunde vi inte låta bli att då och då titta lite. Vi kollade “dogshelters” i första hand och där finns många hundar men inga vattenhundar vilket vi verkligen ville ha (mycket för att de inte fäller).Så började jag att titta på “spanska blocket” – Milanuncios, det fanns inga på Kanarieöarna, men så 2 dagar innan jag skulle flyga till Sverige så fanns det plötsligt Spanska vattenhundsvalpar i Las Palmas stod det. Vi skrev till dem på Whats app och fick svar direkt. Det fanns ingen tik som i hade hoppats men en hane kvar. Jösses, vad gör vi nu????

Känslorna var så dubbla, jag skulle ju flyga till Sverige om 2 dagar, vilket kändes fel om det kom en valp ombord…….men det kanske var meningen tänkte vi. Så dubbelfrågade vi om den fanns i Las Palmas Gran Canaria. Det visade sig att så var det inte utan den fanns på fastlandet MEN de var ett företag som levererade valpar tryggt och under bra omständigheter till Kanarieöarna. Vill kollade upp dem och det verkade bra. De sa att vi kunde höra av oss när jag kom tillbaka från Sverige så kunde vi se vad de hade då.

Svante delar med sig av sina tankar….

Jag (Svante) tänkte att det skulle gå bra när Sanna for iväg med bussen mot flygplatsen och att jag skulle få tre veckor att jobba på båtarna, att flytta från en båt efter 6år till en ny är inte gjort bara så där, nu skulle det byggas en bättre båge till solpaneler, installeras fler solpaneler, kopplas och dras nya kablar och en hel det träytor i boytan på båten behövde slipas, oljas och lackas. Men så snart Sanna farit så kom ensamheten och knackade på…Sanna har åkt till Sverige flera gånger genom åren men jag har ju aldrig varit ensam!!! Coccos har ju alltid varit där, det har alltid funnits någon att gå en promenad tillsammans med (och snacka med) Det blev en mycket jobbigare period än jag hade trott, visst fick jag gjort mycket praktiskt, (nästan hela listan) men när Sanna kom tillbaka hem så var jag helt säker på att “det här vill jag inte vara med om igen” vi skulle ha en ny hund ombord…gärna snart, inte för att ersätta Coccos (det kan ingen) utan för att ersätta tomrummet som hon lämnat efter sig…en valp var inte mitt första val, jag hade gärna sett en unghund ombord som vi hade “räddat” från ett hund-shelter men när Sanna visade mig bilderna från “hundförmedlaren” så var jag helt såld. (och vattenhundar är inte så vanliga här på öarna).

Sanna fortsätter…….

I slutet av min Sverige vistelse kontaktade jag dem för att kolla och fick veta att återigen fanns det ingen tik men en liten hane kvar (priset på hundar i Spanien är inte i närheten av Sverige, det fanns spanska vattenhundar mellan 180-600€). Vi bestämde oss för att honom ville vi ha. Många turer för att lösa alla uppgifter de behövde för pass, chipning och transport osv.

Även om jag kan en del spanska nu så var jag tacksam för spanska appen jag har som översätter lite bättre än google och jag lärde mig såklart massor! Leveransföretaget levererar valpar från fastlandet varje fredag ( åker med färjan på fredag framme på GC söndagmorgon). Jag kom tillbaka efter 24 timmars resa på tisdagen den 25/10 och planen var att vår valp skulle komma till oss söndagen den 30/10, vaccinerad, avmaskad, chipad och med pass.

Tomheten ombord har ekat……vi har så mycket kärlek till varandra men det saknades ändå något. Vi hade även pratat om att vänta men i ärlighetens namn så kände vi att det inte bara var tungt nu pga Coccos utan även att vi var fast här och inte kan segla som vi vill……..det var ju inte det som var vår tanke. Pärlan har fortfarande inte haft någon så seriös spekulant att de kommit och tittat och på motorfronten till “blåvalen” går det trögt så vi tänkte att vad passar väl bättre än att göra något bra av detta “stiltje” vi hamnat i och använda den tiden till att låta en valp vänja sig vid båten och oss nu när vi ändå inte seglar. Så sagt och gjort…….

Men……det fanns ett men……när helgen för valpens ankomst närmade sig så fick vi plötsligt en fråga på onsdagen om det var ok att vänta en vecka till med att få valpen för de tyckte den var för liten för resan??????? Vi hade fått i uppgift att den var drygt 2 månader. Vi hade bett om ännu en video och då fick vi detta meddelandet…….

Självklart skulle vi kunna vänta för valpens skull….men nu fick vi lite osäkra vibbar……vi hade ju betalat för transporten och hälften för valpen (resten skulle betalas när han var här). Men vi valde att försöka ha tillit. Men på onsdagen efter, alltså 2 dagar innan han skulle lämna fastlandet fick vi ett meddelande att han inte kan sälja denna valpen för den inte mår bra. Nu ringde varningsklockorna på riktigt…….Men så kom det en video på 2 andra valpar från en annan kull och han berättade att dessa var leveransklara och vi kunde få välja någon av dessa. Vi ställde våra frågor och fick våra svar. Vi kände direkt att valpen men 4 “vita strumpor” och lite fart i kändes rätt. Nu gick det fort. Ett namn behövdes för passet…..hm…..inget kom direkt men så kom jag att tänka på när det var så med min katt som jag och mina söner skaffade innan jag träffade Svante, då blev det Zumba för jag jobbade mycket som zumbainstruktör då…så nu kom Yogi upp i mitt huvud……björnen? tänker kanske du nu då….men nej….en yogi kallar vi den som utövar yoga.. När jag nämnde det för Svante så sa han JA och hans association var en annan……Yogi är karaktär i boken “Dehlis vackraste händer” som säger massa roliga klokskaper, (lite som Nasse i Puh) en rollfigur vi gillade mycket när vi läste den boken, så sagt och gjort, Yogi fick det bli. Vi tänker att den här lilla krabaten kommer att lära oss massor så det blir bra.

2 dagar senare var han påväg. Transportföretaget Can Canaries, bildade en grupp med oss blivande valpägare på Kanarieöarna och så fort de var på väg så började vi få bilder och uppdateringar om hur de mådde, var de var och små videoklipp på när de hade matstunder osv. Vi blev alltså inte lurade, nu var han påväg <3

Så i söndags ( 6/11) fick vi låna en bil av våra skotska vänner här i Pasito Blanco och for upp till Las Palmas för att hämta vår nya lilla Kapten. Det tog en stund innan vi hittade rätt ställe men till slut så. (hamnområdet i LasPalmas är stort och vi hade bara namnet på färjan att gå på) Vi var 4 familjer som fick valpar på plats där och några skulle vidare till Teneriffa och La Palma. Direkt när jag fick Yogi i min famn så slickade han hela mitt ansikte, behöver jag säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Samma med Svante.

Han kändes så mycket mindre än vi trott men han var tillgiven till oss direkt.

Så här 5 dagar senare kan jag säga att han skiftar mycket mellan otroligt söt och en liten piraya 😉

Första natten gnydde han mycket men vi vill inte ha honom i sängen pga utrymme och att det är för högt för honom att hoppa ner. Andra natten var inga problem. Han sov med Coccos gosedjur som hon fick efter vår gasexplosion av flera av er, våra följare. Han var trygg där och har små plastgräsmattor där han gör sina behov….för det mesta men han har inga problem med att båten gungar eller åka dinge……..det är så mycket kärlek och vi är som två nyblivna föräldrar som knappt kan göra något utan njuter av stunderna oavsett om det är att han härjar runt eller sover sött……….men det ger energi även om nätterna innebär lite mindre sömn men det känns ärligt inte så farligt som vi trodde och jag tror det beror på att vi blir så påfyllda av alla skratt, kärlek och värme som uppstår med Kapten Yogi ombord.

Lycka & harmoni har just precis i detta nu flyttat ombord…….(å ja han sover just nu….haha)

Varm kram

Sanna, Svante & Kapten Yogi