Vi har blivit soppatorskar! Vilken soppa bjuder på två delar, dels soppa för magen och dels lite utmaningar i båtlivet.

Soppa är vårt nya bränsle för att hantera utmaningar som båtlivet bjuder på lite titt som tätt……Båtlivet är aldrig tråkigt för det händer alltid något ibland mer kaotiskt och ibland lite mindre…men när det händer är det bra med rätt energi i kroppen.

Ska inlägget handla om soppa och kost? Nä inte egentligen….jag tänker uppdatera er lite och dela med oss av vår nya favoriträtt, eller favoriträtter kanske är mer korrekt.

Vi har blivit soppatorskar

Vi börjar med soppan som flyttat ombord som en favorit och absolut är här för att stanna! Med soppa så menar jag INTE burk- eller pulver soppa…..haha….utan på råvaror. Då vår inverter är i behov av att uppdateras så har den inte klarat att använda till mixerstaven så vi har lite tänkt bort soppa från vår meny. Men så en dag så fick i några zucchinis från Spar som fått något litet märke på sig och därför skulle kastas. Det var fortfarande rätt kyligt här på kvällarna då ( vi vet att det var inget mot var ni hade men för att vara här så var det så….) så det kändes som att soppa kunde vara en god idé.

Jag letade runt lite på nätet bland recept och hittade ett som verkade gott och nu har vi ätit det många gånger och det har blivit en klar favorit! Vi har modifierat lite och provat oss fram och vi har upptäckt att det passar oss mycket bra med soppa som mättar gott och känns nyttigt. Vi har fortsatt att göra olika soppor och fram till gårdagen så var även morotssoppa med rostade kokosflingor en klar favorit…igår kom även blomkålssoppan upp på topplistan….haha……ja du ser……pumpasoppa var också gott men den hamnade inte i topp 3 men nära efter 🙂

Soppa är inte bara gott och nyttigt utan passar även budgetseglare som oss. Det blir mycket mat för pengarna. Jag räknade på morotssoppan och det blir ca 35:- för 4 personer eller 2 middagar för 2 personer!!! Å galet gott!!

Nu kanske du funderar hur vi löste detta med soppan nu när jag skrev att invertern inte klarar mixerstaven…..? Vi har INTE köpt ny inverter än, det står på önskelistan men som ni vet så finns är ju bufferten inte så stor eller rätt obefintlig fortfarnde efter Pärlans “begravning”. “Man tager vad man haver….” eller hur!!! Vi har en Nils Johan visp, ja du vet en sådan där klassisk som man kan hitt på loppis där man vevar för hand. Vi älskar den men har inte använt den på ett tag och nu kom vi på att om vi förkokar grönskaerna bra med rätt smaker så kan vi sedan vispa med den!!! Det har fungerat utmärkt! Enkelt och smidigt så nu har vi till och med använt den när det är landström för den är mycket lättare att rengöra än mixerstaven 😀

Ingredienser som är med i nästan varje soppa vi gör är vatten, kokosmjölk, chili, vitlök samt salt och peppar förstås. Jag har tyvärr inga bilder på soppan för när den är klar så har vi glömt ta kort och varit så sugna på att äta så det har vi kommit på först när den är slut. Det brukar räcka till 2 middagar eller en middag och en lunch och man kan enkelt variera vad man väljer att ha i när man värmt den. När vi gjorde zucchinisoppan här om dagen så hade vi rökta skinkbitar i och toppade med lite parmesan…..mums!

Recepten på våra 3 favoritsoppor hittar du här

https://sanna-feelgoodcoach.newzenler.com/f/bli-soppatorsk-med-black-pearl

OBS! ett litet tillägg, senast provade vi att tillsätta lite färsk, hackad koriander i zucchinisoppan & det kan varmt rekommenderas.

Båtlivs “soppa”

Eller, soppa och soppa men lite kul är det att kalla det så för lite så kan det kännas ibland. 🙂

Förra veckan väntades starkare vindar och en hel del calima (sand från Afrika) så vi bestämde oss för att ta några nätter i hamn med färskt minne av Pärlan så kändes det rätt samt att vi faktiskt hade lite att göra som krävde landström och lite mast jobb vilket blir lite mer still och lättarbetat i marinan än på svaj.

Då detta nu skulle bli premiärturen med Pärlans motor i “Blåvalens” hjärta samt premiärturen för oss att köra denna nya båt så valde vi att prata med marinan och be dem vara lite standbye när vi skulle gå in. Vi fick besked att självklart skulle de assistera oss. Vi bestämde att vi skulle ropa på radion. Vi åkte ut, förberedde allt. La ena jollen ( ja vi har fortfarande 2 halvkassa jollar där den ena fungerar som litet förråd för saker från Pärlan) på bojstenen så den skulle få ligga kvar. Vår polska, unga fiskevän, Szymon skulle lägga sig på bojstenen sedan med jollen med sin lilla motorbåt för att ligga säkrare. Han kom också ombord för att vara med som en tredje person då det nu är lite högre för mig att hoppa ner på bryggan vid tilläggning så kändes det bra. Klara så ropade vi på marinan och det verkade som de hörde oss men inte vi dem…..suck…..3 vhf:er och ingen fungerade helt…..haha…..de funkade ju förra veckan 🙂 Hur som helst så ringde jag in till marinan och sa att vi var redo nu och de skulle förmedla detta till killarna som jobbar ute. Vi väntade och väntade……ingen marinabåt dök upp……det var lugnt och stilla och vi visste vilken plats vi skulle till så vi släppte loss och började gå inåt…….vilken känsla!!!!! Vi tog oss fram för egen maskin med denna stora båt, äntligen! Vi hoppades att de kanske skulle möta upp oss när vi kom innanför pirarna…..men näe…ingen där…..vi hade en bra plats och det kändes bra, med Szymon ombord med så tog vi beslutet att gå in hela vägen själva……..lite suckade vi över att det var typiskt men resten flöt på så underbart. Vi kom tryggt på plats! Allt detta med motorn, hjärtat från Pärlan, – 50 hk Nani och orginalpropellern på båten till en Volvo Penta.

Vi gjorde det! Svante gjorde det!! Vilket lyckorus vi kände. (så här långt vet ni som följer oss på facebook – fortsättningen är anledningen till varför ni inte hörde mer sedan….)

När vi lagt till så tog jag mig bort till marinan och checkade in och de frågade på kontoret om allt hade gått bra. Jag svarade som det var att det hade det och utan assistans. De gapade lite……och undrade om vi inte fått hjälp och jag förklarade att ingen dök upp men det gick superbra. Lätt euforisk kan tilläggas så fågelholkarna byttes snabbt till leenden då jag tror min energi smittade rätt mycket där och då. 🙂

Vi skulle bara ligga i marinan några dagar, onsdag till söndag.

Svante fixade det som behövdes fixas i riggen ( det finns mer att göra där framöver så vi återkommer till detta) och lite annat småjobb vi planerat. På lördagen skulle Svante starta motorn för att bara prova den igen……inget……

Det är inte sant!!! Vi firade ju att allt gått så bra, det fanns ju inte en tendens till problem!?!! Hade vi ropat “hej” för tidigt?? Det var bara för Svante att återigen dyka ner i motorrummet och börja undersöka vad som kunde vara fel. Batteriet? På söndagen ( ja vi förlängde vår vistelse inne i marinan för vi ville lösa detta helst innan vi gick ut igen) så fick vi låna Szymons batteri för att testa om det kanske var det ändå…..vi ville inte köpa ett nytt om nu inte det var problemet…..men nej….tyvärr var det inte “så enkelt”. Måndagen passerade och även Svante började nu känna sig uppgiven…..mannen som är den mest optimistiska och hoppfulla person jag vet…..så många timmar som han har lagt på Pärlans hjärta för att kunna genomföra denna transplantationen…..blod, svett och tårar absolut och massa kärlek…..skulle det skita sig här? Japp….vilken soppa!

Men så på tisdagseftermiddagen fick jag ett meddelande; “köp cava med!” YES!!!! Jag förstod direkt att han hade fått igång den. Otroligt lättade men det var inte helt bra än för nu var han tvungen att starta den i motorrummet genom att glödtända den i 20 sekunder.

Vi tog några nätter till i marinan för att göra ytterligare några saker som fått stå till sidan när motorn blev prioritet igen. Igår, på skärtorsdagen, var det dags att ta oss ut i ankarviken igen. Dags för ännu en premiär – att backa båten ut från vår plats. Vi bad åter om assistens från marinerosarna. Tyvärr var han arbetsledare som vi inte är så förtjusta i….anledningen till det är att han har en fruktansvärt tråkig attityd mot oss och har alltid haft och kan ofta behandla oss som luft fast vi står framför honom….De andra killarna sa glatt, absolut – nu eller? Vi föreslog om 30 minuter för det tar en stund för oss att gå tillbaka till båten från varvet. Då sa arbetsledaren nej, klockan 13 eller 13.30 och då kommer vi bort till er så var klara (klockan var här 11.15).

Vi svarade artigt ok – svenskar som vi är så väntar vi på vår tur…….ingen förklaring fick vi……men det var någon slags röd dag så vi tänkte de hade nog att göra. Vi förberedde allt och var klara snabbt. Varje dag hittills har varit vindstilla på förmiddagarna och sedan ganska byig vind på eftermiddagarna så vi ville ju gärna ut så snart som möjligt. När klockan närmade sig 13 så satt vi i sittbrunnen och tittade bortåt – tre marineros vid tankstationen och arbetsledaren står i sin mobiltelefon och de andra bara står och tittar på en fjärde som kör truck. Då kommer de nog snart……klockan 14 tog Svante jollen bort för att höra om det blir en annan tid eller vad som händer. Då sitter alla utanför kontoret och dricker kaffe – arbetsledaren tittar inte ens upp och en av de andra som då påbörjat sitt pass precis frågar glatt om vi vill ha hjälp nu direkt – ja tack……jaja…..det är som det är och blir som det blir – fördelen var att vi var lite stressade på morgonen och nervösa men det släppte medans vi väntade 🙂

Vi var på väg att ta oss ut själva vid ett par tillfällen men något tog emot och det var tur vi väntade för det blev lite kaotiskt ändå……haha……den sista tampen när jag skulle dra in den, lyckades fastna under elstolpen/skåpet ( måste varit en glipa där den kilade in sig) och vi höll på att få hela elstolpen med oss!!! Men Svante hann reagera snabbt på mitt rop och de körde intill marinabåten till bryggan så en kille hoppade i land och fick loss tampen. Med facit i hand kunde både vi och dem tänkt på att när de nu var 2 så kunde ju en stått på bryggan och hjälpt oss med tamparna…..lärdom till nästa gång 🙂 Svänga under back var hon ingen stjärna på den här båten så det var bra att marinerosarna var där så de kunde ge henne en liten putt i fören åt rätt håll. Vi förstår nu varför det tidigare suttit en bogpropeller på henne…..frågan är väl bara varför man tog bort den?????

Frihet!!!!

Efter den lilla knuffen kunde vi lugnt ta oss ur marinan. Vinden hade kommit så sakta men inte mycket. Ankarviken hade börjat få lite besök av påskfirande småbåtar som går ut över dagen. Verkade vara röd dag även på skärtorsdagen här.

Vi bestämde oss för att gå ut en sväng först och känna på motorn därute…..jag fick ta över och styra……härligt att känna henne följa mina kommandon. Yogi hittade en plats med lite skugga och la sig tillrätta…..hans premiärtur utanför ankarviken…..

Äntligen…….det känns som det närmar sig…….snart kan vi ta oss vidare igen…..segla och fylla på oss som vi gör när vi seglar och bara är vi och havet…….lite riggjobb och få till generatorn som inte vill är det som står på listan innan vi ska ut och provsegla henne……

Livet……

Innan jag avslutar vill vi skicka massa kraft och kärlek till våra “längeseglar” vänner Tjoppe och Helena på s/y Wilma, som abrubt fått avsluta sitt båtnomadliv efter 7 år då en aggressiv cancer har slagit ner hos dem……..detta får oss att ännu mer uppskatta vårt liv precis just nu…….vi vet inte vad som väntar men vi vet vad vi har <3

Letar du båt eller vet någon som gör det så finns deras fina båt nu till salu, redo för nya äventyr. Här är länk till den https://www.siroco-nautica.pt/en/colin-archer-35/?b&fbclid=IwAR37Zj64jbVueV1ehh3T5GafPG4Ts1G-mKGJFZsDfb68BD2WkT7UI2N7cUc

Nu lovar jag att avsluta detta långa inlägg…..vi sitter här denna påsken med en stark känsla av tacksamhet<3

Vi önskar dig en Glad Påsk!

Varm kram Sanna, Svante & Kapten Yogi