Efter många om och men så blev det äntligen dags för oss att få ett miljöombyte med vår Black Pearl och ja till och med segla igen. Som vi har längtat!

Just precis nu när jag skriver detta så ligger vi i en ankarvik utanför Valle Gran Ray på La Gomera, vägen hit gick via en av ankarvikarna på sydostsidan av ön där vi ”mellan landade” för att vila och laga lite småsaker som gick sönder på vägen.

OBS! För dig som vill se mer från seglingen finns en video längst ner i inlägget

Det var en oroligt skön känsla att äntligen komma ut på havet inte bara för en dag utan att gå mot horisonten, mot en ”ny” ö, ett kärt återseende.

Det har varit en lite motig tid med många små saker som har gått emot oss och gjort att vi inte har kommit iväg som vi hade önskat, framför allt så har motorn inte varit helt pålitlig. Ett tag så trodde jag att det berodde på startbatteriet men det landade i att det var våran startmotor som behövde nya kol. Att plocka isär och lokalisera felet var det enkla, att hitta en mekaniker som kunde hjälpa mej att få tag på rätt kolstift och sedan löda dom på plats blev en hårdare nöt att knäcka.

Vi hade fått ett tips om en verkstad när det var generatorn som ”spökade” så jag tänkte att dom kanske kan eller vet någon som kan hjälpa oss, så jag begav mej iväg till grannbyn (Vecindario) med startmotorn i ryggsäcken…men jag hittade inte verkstaden!!

Jag litade blint på min lokalkännedom (jag hade ju varit där en gång förut) men efter att ha kört fel ett par gånger så stannade jag utanför en annan bilverkstad och frågade om vägen. Mannen pekade och förklarade men så ville han veta vad det var för fel jag ville ha hjälp med, när jag förklarat så sa han…det fixar jag, ge mej ett par dagar bara!

Efter helgen som följde så var det dags igen att åka till Vecindario för att se om den blivit klar…men igen så hittade jag inte och den här gången så hade jag ju inte någon adress!

Att hitta rätt område var inga problem men väl där så såg ju alla hus så lika ut, jag rusade runt en stund och tiden gick och snart så började jag inse att allt fler stängde igen och drog ner sina garageportar!

Men jag tänkte att jag kan ju försöka en stund till så att jag vet vart det är nästa gång som jag kommer hit, efter ett tag så blev jag stående utanför ett par garageportar som kändes bekanta (det satt en liten skylt vid sidan som visade att dom pumpade bildäck det var allt) just då så öppnades ett fönster på ovanvåningen och någon ropade…”Amigo”!

Jodå, det var Leo, mekanikern…tjugo sekunder senare så stod vi inne i hans verkstad och mekade ihop delarna till startmotorn, kopplade till ett batteri och testkörde, den lät perfekt! (sedan är det ju såklart en helt annan sak när den får lite belastning och ska dra igång en motor, då blir det varmt och då gäller det att lödningarna håller)

När jag packade ner grejerna så frågar han om vår båt, när jag förklarar så säger han något i stil med att det påminner om en annan seglarkompis som han hade hjälpt, en tysk som hade en stor betong-segelbåt som förliste…”det låter som Detlef” sa jag…det var det!

Det visade sej att vi hade en gemensam bekant…på Azorerna!!

Världen är liten ibland!

Väl hemma så tog det inte lång stund att montera startmotorn och testköra, vilken skillnad, den kickade igång direkt.

Vi test körde motorn flera gånger innan vi lämnade ankarviken så det var en grym besvikelse när den inte startade när vi kom utanför La Gomera och solen började gå ner!!

Det var ett och annat ord som inte lämpas sej i press som flimrade förbi i tanken när vinden dessutom behagade att komma rakt framifrån.

Jag började fixa med att ta in ett rev i storseglet och plocka fram en fock för att kunna kryssa lite bättre,  men när vinden någon timma senare dog helt och vi började att driva skulle jag ta ner focken och dessutom uppfunnit några egna kombinationer av svordomar var det en lättnad när Sanna plötsligt ropar, ”nu funkar den”!! (varför hon ens hade försökt att starta den igen är det ingen som vet)

Men nu luktar det diesel…och ganska så mycket!!

Vi tycker inte om att gå för motor normalt, och med en motor som stinker diesel så var det en svår balansgång, stänga av och kanske inte få igång den igen eller låta den gå och stå ut med lukten av diesel.

Finfiltret läcker, det ser ut som att det är avluftnings skruven som inte håller tätt, men då borde den ju suga luft och inte starta…som var fallet tidigare!?

”Rör inget som fungerar”  hade jag i tanken när jag provade att dra åt skruven lite, det är ett av våra motton ombord så nu fick motorn vara igång tills vi låg ankrade i viken som vi hade sett ut.

Dagen efter när allt monterades isär så visade det sej att inte bara filtret var tätt utan det satt en massa ”klägg”” i kopplingar och slangar också, så jag är förvånad att den har kunnat få diesel överhuvudtaget…som tur är så har vi ett bra reservdelslager ombord, så nu är allt bytt och ”nytt” från grovfiltret (vattenavskiljaren) till dieselpumpen…okej, det är inte original för Nanni, inte ens Kubota, så det passade ju såklart inte, det blev lite  ”Svante-lösningar” med nya fästen för filtret, i mina ögon bättre (innan så satt filtret rakt ovanför vattenpumpen) och resultatet är det absolut inget fel på, och vi har gott om plats i motorrummet!

Viktigast är ju att vi kan lita på att den startar!

(OCH att den inte stinker diesel)

Nu i efterhand när vi tänker tillbaka på seglingen så var den fantastisk såklart, det är dom alltid i efterhand även om segling mellan öarna aldrig är någon lek, det blir gärna lite extra äventyr på vägen.

Vi hade några små incidenter med segel och rigg som vi får sortera in i facket för ”normala händelser” när vi lär oss hantera vår ”nya” båt…hon har ju mest varit en bostad för oss fram tills nu.

Att hitta dom rätta kombinationerna för segel och vind kommer att ta sin tid men vi är ju inte helt oerfarna…och vi tycker att det är roligt att lära oss fortfarande!

I efterhand så inser vi också att det är en av dom få seglatser som vi har gjort här utan att ha sett några delfiner eller valar, senast som det hände var när vulkanen på La Palma var aktiv!!

Men en stor sköldpadda såg vi alldeles nära båten…

Sammantaget så kändes vår nya stora Pärla trygg på havet och vi ser fram mot att lära känna henne bättre.

Skepp o hoj!

Vid tangentbordet – Svante med Sanna vid sidan om och Kapten Yogi snarkande vid fötterna.

Pst…..det blev inte så mycket bilder längs vägen mer små videosnuttar så Sanna har satt ihop det till en liten film som avslutas med en härlig hälsning som vi fick av några av våra vänner i Pasito Blanco <3