Sitter i sittbrunnen med ett glas vin, njuter av kluckandet från båtarna. Vi ligger kvar i varvet, hur bra som helst. Jag följde med Svante ner nu ikväll när han skulle greja lite till,  kändes fel och trist sitta kvar ensam i det tomma huset när det är så vacker kväll dessutom. Jag kan ju göra klart smyckesbeställningar på båten likaväl…nästan bättre eftersom kreativiteten brukar “blomma” bättre här.

Idag tog vi det lugnt på förmiddagen med en promenad ner till stan. Vi slog vad om hur många som skulle fråga oss om vi inte kommit iväg än eller när vi åker 🙂 Svante vann med nästan exakt 7 personer i vår lilla stad. Härligt prata med människor man aldrig pratat med tidigare.

Sedan gick Svante ner till båten och har oljat, lackat lite och börjat fixa till rokulten. Den blir nog riktigt fin när den blir klar.

Noah och jag lämnade sista kläderna som inte ska med till Erikshjälpen (“do something everyday to bring you a little closer to your dream”, ibland är det stort ibland mindre). Känns skönt även om det finns gott om plats hemma nu. Soffbordet är en flyttkartong, middagen serverades idag på papptallrikar osv, men det funkar faktiskt utmärkt.  Igår åkte mycket av sista sakerna till en loppis i Brålanda. Nä, alla verktygsugna och virkessugna män….verkstaden och garaget är inte tömt än 😉 vi får väl gå en “grabbloppis” på det snart.

Jag har fortfarande idag ett leende på läpparna och i hjärtat efter gårdagens härliga yogasagostund på Fridaförskolan med ett gäng härliga, spontana 4-5 åringar som följde med mig på “skattjakt” i yogan värld. Leendet blev inte mindre i eftermiddags när min son Noah ville lära sig göra macraméarmband av fallskärmslina med båtshackel som lås, kvalitetstid på högnivå som man sällan får med 16 åring annars.

Så japp, vi kämpar på kan man säga men ärligt är det ingen kamp utan vi har det väldigt bra i vår resa mot mål nummer 1, att komma iväg.

Nu ska jag fortsätta njuta av stunden innan solen går ner.

Önskar er en skön lördagkväll!

Skepp o hoj!