Ja, att vi är båtnomader råder det absolut ingen tvekan om….att leva livet som vi gör på vår segelbåt och resa runt till alla möjliga ställen och lägger till eller ankrar i vikar, hamnar, stadskajar kortare eller längre perioder…..men ändå vi har alltid vårt hem med oss och det ser likadant var vi än befinner oss och det är en otroligt skön känsla.

När jag är i Sverige och jobbar eller på besök så flänger jag ju runt och bor lite här och där. Denna gången slog det mig väldigt när jag efter bara ett par dagar satt på tåget mot den 3:e sängen på bara ett par dagar. Jag fortsätter att leva mitt nomad liv när jag kommer till Sverige men utan båten. Nu för tiden känns det väldigt mycket lättare att förflytta mig och bara ha med mig det jag behöver i en väska och kunna sova nästan var som helst…..MEN…..

Ja, det finns ett men…efter ett par dagar så känner jag också att flängandet tar en hel del energi av mig och även att inte vara hemma….att ha mitt kontor och min garderob i 1-2 väskor och inte känna mig riktigt hemma någonstans även om jag blir otroligt bra omhändertagen hos alla jag dyker upp hos <3 Men det är inte hemma……Båten är hemma var den än befinner sig! Det är den stora skillnaden…..

Gått mil utanför min komfortzon

Men det här nomad livet har ju gjort något med mig helt klart!! Jag har tagit enorma kliv utanför min komfortzon….så stora att jag inte ens tänker på det idag men så då och då poppar det upp i huvudet…..

För 3 år sedan gjorde jag mitt livs första utlandsresa själv, en yogaresa till Rhodos. Jag kommer ihåg hur galet nervös jag var!! Mest för vart jag skulle ta vägen och hur jag skulle ta mig till hotellet när jag hade landat på flygplatsen på Rhodos….men det löste ju sig men oj vad orolig jag var innan…..

Idag tillbringar jag nätter på flygplatser, flänger på bussar, byter bussar och tåg i främmande länder…..bara “me, myself and I” och det oroar mig inte ens…jag tänker bara på att lösa det jag har framför näsan och att det löser sig på ett eller annat sätt….När jag bokade resa tillbaka nu till Teneriffa så blev det halva priset om jag bokade med ett flygbyte i London…jaha ok då tar jag ju det såklart!!! Innan har jag helst önskat ha dierktflyg vilket också är det ända jag har flygit så det blir mitt första flygbyte “by myself” och det känns bara självklart.

Okej….nu finns det säkert flera av er som tänker, “vaddå det är väl ingenting, jag flyger själv hela tiden och det är inget särkilt med det!?”

Helt sant!!! För dig 🙂 Här är vi ju alla olika och för mig har det här verkligen varit att gå utanför MIN komfortzon och den är ju olika hos oss alla. Jag kan inte sitta här och klappa mig på axeln och säga att jag har varit bra som fixat detta…det är inte det jag gör utan jag har mer reflekterat över hur detta mer eller mindre bara skett utan att jag har tänkt på det sedan jag på började mitt nuvarande liv som båtnomad med min man. Det klivet var ju galet stort att ta från det mesta och det känns som att mycket bara följde med….jag har helt enkelt växt som människa och faktiskt fått betydligt bättre självkänsla, självförtroende och framför allt en otroligt stor trygghet i mig själv. Ja det tog bara 42 år …haha….men strunt samma det är en otroligt skön känsla och det förstärker ännu mer den frihetskänslan som jag känner i att leva vår dröm, att leva det liv vi lever idag.

.…dessutom har det smittat……

Japp, det är sant….att jag traskat utanför min komfortzon har smittat av sig på nära och kära och på 2 personer är det väl absolut tydligast….min mamma och min yngsta son, Noah. Min son som blir 18 år om några dagar har ju varit och hälsat på oss på sina lov och det har ju inneburit att flyga från olika flygplatser i Sverige och Danmark och landa på nya flygplatser varje gång och första gången var väl både han och jag nervösa men sen har även han bara gjort och han frågar efter nästa gång och han tycker inte det är några problem alls längre. Ett mer wow!!! Och ett större kliv tog min lilla mamma 67 år i vintras när hon flög till oss i Las Palmas. Hennes första utlandsresa helt själv. Hon har varit på några charterresor förr när min pappa levde och jag var tonåring…..så det var ett tag sedan. Men hon gjorde det och den glädjen och stoltheten som hon kände över sig själv efteråt är värd otroligt mycket. Hon ser också fram mot att snart komma och hälsa på oss igen.

Så visst är det så att vi växer när vi tar steg utanför våra komfortzoner och vårt nomadliv och de sätten vi har växt på har “smittat av sig” till våra närmaste på ett positivt sätt <3

Båtnomad, nomad, digital nomad, digital båtnomad…..ja….det är jag idag…..Svante är nog mest endast båtnomad 🙂

                                                “Live the life you Love, Love the Life you Live”

Bild från när vi lämnade Sverige i November 2016….snacka om att vara långt utanför sin komfortzon….