Ibland kommer livet emellan…….
Jag har tidigare skrivit om hur livet hela tiden förändras och att det såklart går upp och ner även för oss även om vi lever vår dröm……för ett par dagar sedan fick vi ett besked som gjorde att det kändes som att livet rusade från toppen och neråt….Å nej, ingen i familjen eller bland våra vänner har blivit sjuk eller så vilket såklart vore det värsta som skulle kunna hända och så illa är det inte!
Förra hösten flyttade våra hyresgäster ut från vårt hus ( som vi inte fick sålt innan vi åkte då allt gick rätt snabbt….) och det tajmade sig med att Svantes son ville flytta tillbaka till Sverige med sin Nya Zeelädska fru Emily. Men för att att hon ska få uppehållstillstånd så behövde han såklart ha arbete och bostad, så sagt och gjort han flyttade in och planen var att vi skulle kunna passa på att fixa till sånt som blivit dåligt under förra hyresgästernas 3år långa vistelse i huset samtidigt som man skulle kunna få umgås med våra familjemedlemmar som varit så långt bort ett tag nu….MEN….livet ville annorlunda. Med ett nytt besked att Emilys ärende plötsligt fått längre handläggningstid än vad de tidigare meddelats så kände de relativt nygifta att de inte vill vara ifrån varandra så länge och om Elias åker tillbaka till Nya Zeeland senast i april så får han behålla sitt permanenta visum där som annars går ut när han varit ur landet i 6 månader.
Detta innebar att det blev väldigt omtumlande för oss alla på många plan. Självklart vill vi att de ska må bra och vi har förståelse för deras val, vi hade gjort likadant men faktum kvarstår ju för oss att vi ganska snart står utan hyresgäster och är inte intresserade av att panik sälja huset även om vi inte är så sugna på att flytta tillbaka…….
Många tankar som är som studdsbollar i huvudet på oss……..bland alla andra planer med mina kommande jobb (utbildningar m.m), yogaresa till oss i höst som vi är i full gång med att planera…..ja en hel del och hur i allt detta ska vi åka till Sverige och renovera och fixa det mest akuta och hitta hyresgäster??? Vi vill ju helst inte flyga med Coccos vilket gör att vi behöver få till det så en av oss hela tiden är kvar på båten med henne….. Vill bara förtydliga att vi lägger ingen skuld eller så på vårt unga kärlekspar i detta utan detta är bara ofrånkomliga känslor som kommer när oväntade förändringar slår undan benen lite grann……vi har ju stor tillit ändå någonstans att allt kommer att bli bra och lösa sig men klart det alltid känns lite jobbigt när man inte riktigt kan se vägen dit…..Hur tänker vi då?
Jo för några år sedan hade jag nog haft en stor känsla av panik nu…..men nu har vi istället tillåtit oss känna att det blev jobbigt och sedan börjat fokusera på ett steg i taget…..VAD KAN VI PÅVERKA??
Igår skrev vi ihop en annons på blocket som blev godkänd i morse och ansökningarna har redan börjat ramla in så bara det känns väldigt hoppfullt. Svante tittar på flygbiljett till Sverige inom närmaste veckan och planen är att ser vädret okej ut när han åker så stannar vi på bojstenen annars går vi in i hamnen precis innan han åker. Sen får han fixa det mest akuta och träffa de vi väljer ut som känns som potentiella hyresgäster. Där är vi nu…..Klart vi hade tänkt att segla lite nu mellan öarna men ärligt så kan det ju faktiskt vänta, det finns ju kvar.
Ja ibland kommer livet emellan och saker blir inte riktigt som man tänkt sig men det hjälper ju inte att fastna i det utan därifrån behöver man ju hitta en annan väg som tar en framåt som man inte fastnar i det som för stunden känns jobbigt…..det kanske inte blir den väg man tänkt men den kommer gå framåt så småningom <3
Livet bjuder på så mycket oväntade överraskningar, ibland är de positiva ibland negativa men vi kan inte fly från dom oavsett vad, vi kan bara lära oss att uppleva och ta oss igenom dem.
Nedan är länken till blocket, ni får gärna dela eller höra av er om ni vet någon som är bra och skulle vara intresserad…..huset är gammalt och behöver någon som är händig.
Nu ska vi ta en paus från alla ideer, intresseanmälningar till huset och nya planer för att bli bjudna på middag hos vår härliga Amerikanska vänner Lea och Roland deras sista kväll här innan de ger sig av. <3