Kändisar, Kalima och skador ombord kan man kan väl säga att sammanfattar de senaste veckorna ombord…..samtidigt som det hänt en hel del mer såklart….

Men så sitter jag nu på flygplatsen igen….tror det blivit mitt “favoritbloggställe” 🙂

Vi konstaterade att för att vara i vårt liv så har de senaste månaderna gått i ett och det känns som att någon av oss varit “påväg” hela tiden…..en känsla vi vanligtvis försöker undvika men livet ville annorlunda i början av 2020!

Svante kom tillbaka för ca 10 dagar sedan efter en vecka i Sverige med lite renovering och husvisning. Vi hade sådan tur att flera härliga familjer ville hyra vårt hus så vi hamnade i den angenäma situationen av att kunna välja vilket istället blev svårt för flera kändes så bra….men nu är beslut taget och alltså en av de saker vi ägnat oss åt under våra dagar tillsammans sedan han kom tillbaka….Vi hade tänkt segla då det kändes som att det är precis vad vi skulle behöva allra mest just nu och bara vara…..vi och havet…..men det kändes lite stressigt och det har blåst mycket starka ostliga vindar till och från senaste veckorna vilket betyder att det då blåser rakt in i ankarviken men även på fler ställen och vi vet ju att vi ligger bra här på bojsten.

Kändisträff

Samma dag som Svante kom tillbaka så hade jag sett på min promenad att det var lite kändisar i hamnen och insåg att de höll på att förbereda en ny inspelning av “Över Atlanten!” Så när Svante kom gick vi bort och pratade lite med de som arbetade med produktionen. Vi hade ju sett vissa och frågade vilka mer som var med och de tittade först på varandra men konstaterade sedan att det skulle ändå bli officiellt samma dag eller dagen efter så de berättade att det var Tommy Nilsson, Sofia Wistam, Henrik Larsson, Tareq Taylor en idrottstjej som jag nu inte kommer ihåg namnet och en komiker. Vi avslutade samtalet med att säga att de kunde säga till om det var något det saknade och behövde hjälp och då kom frågan direkt…..en svensk flagga! Båten de skulle segla var norsk så den hade de tagit ner och just nu hade båten ingen nationalitetsflagg. Vi insåg att våra flaggor skulle bli för små, trots att årets båt var mindre än den förra säsongen…..men lovade att vi skulle höra oss för.

Direkt kom Svante att tänka på våra vänner Jon och Marie som har en katamaran i hamnen i Pasito Blanco. Ett samtal senare fanns det en flagga att skicka med gänget. Vi gick tillsammans med Jon dit för att överlämna den. Gurra och gänget blev superglada. När vi kom bort till båten så stod Tommy Nilsson och tog en selfie och Svante utbrister spontant och enkelt; “det måste ju bara vara en svensk som står här och tar en selfie”. Tommy skrattade och instämde. Sedan var samtalet igång. Vi lovade att vinka av dem och “tjoa” ordentligt när de skulle ge sig av dagen efter.

Morgonen efter så var vi i land och gick med Coccos och var ute på piren och vände, det enda som stod vid båten var en väska och det var öppet men verkade ganska stilla så det var tydligt att de inte hade “flyttat ombord” än innan avgång. Precis när vi ska gå kommer Gurra Krantz upp och vi börjar prata segling, förra säsongen och den kommande. Han berättade att de har väldigt lite utrymme för spontana saker för kamerateamet ska var med och filma allt! Han berättade att de skulle ge sig av någon gång mellan 11-14…..de som brukade ta längst tid på sig var kamerateamet 😀

Att gå med Henke Larsson på stan i Spanien för folk hade varit helt tokiga när de såg honom. De som jobbade på restaurangen i Pasito Blanco, La Punta, hade blivit alldeles till sig när han bara hade kommit dit för att köpa kaffe. Ibland är det lite extra kul att vara svensk, det kan man ju inte säga annat 😉

Han berättade också att de hade ju sett oss gunga omkring där ute senaste veckan och undrat hur tusan vi kunde vara ombord när det blåste så mycket och var så mycket svall……Men sanningen är att det ser ofta värre ut från land än vad det känns när man är ombord.

Vi tjoade och tutade ordentligt när de kastade loss och de ropade Hejdå och Tack? haha…..de var bra taggade när de seglade iväg. Vem vet vi kanske är med på ett hörn igen….sist vi var lite “rekvisita” i tv var ju i programmet Vinnarskallar 😉 Det är lite kul eftersom vi inte riktigt gillar att synas massor eller åtminstone inte så vi söker sånt här…….vi bara råkar vara där….haha….

Detta var ett kul avbrott i vardagen och vi ser fram mot att se det när det kommer längre fram i år på tv:n.

Calima

Som sagt så har det ju blåst en hel del senaste veckorna och då framför allt ostliga vindar vilket innebär, framför allt vintertid, en hel del kalima – överallt!!!!

Lite mer “exakt” förklarat så är calima ett meteorologiskt fenomen som förekommer över Kanarieöarna flera gånger per år, oftast vintertid, men förekommer även sommartid, och som består av damm i luften som kommer från Sahara. Den uppkommer vid ett högtryck över Nordafrika, som dras ut mot en passerande kallfront norr om Kanarieöarna.

Vinden är oftast väldigt ljummen vilket nog är det enda som är positivt med det. Caliman kommer in överallt. Ljusa kläder som var rena och låg nerpackade kan man ta upp och de har calima på sig!

Skador ombord

Ja jag är ju som jag är lite lätt trasig mest hela tiden eller “måndagsexemplar” som min älskade man kallar mig med kärlek <3 Jag ska ju nu träffa min läkare igen i Sverige för att kolla handen igen med röntgen osv eftersom benet inte var läkt förra röntgen innan jul så nu håller vi tummarna…..MEN det är ju inget nytt! Däremot har vår lilla fyrbenta kapten varit lite skruttig med en skadad tass. Detta hände under vår utflykt till Arucas men vi såg inte exakt vad som hände utan såg att hon hoppade ner från något och hörde hur hon pep till, därefter haltade hon mycket. Väl hemma så hade hon svårt att komma till ro och hitta hur hon skulle lägga sig och hon kunde inte hoppa upp och ner i soffan eller i båten och hon ställde sig helst på 3 ben när hon stod still. Vi avvaktade lite men det blev nästan sämre så vi fick skjuts till Veterinären en dag senare av Marie och Baloo. Vi hade ju varit där bara ett par dagar tidigare för att ge henne sin rabies vaccination, något som hundarna ska ha varje år här i Spanien. Men nu var vi alltså tillbaka igen. Hon undersöktes men inte heller veterinären kunde se riktig var i benet det onda satt för hon pep inte när man kände igenom det???? Hon fick med sig 3 smärtlindrande tabletter hem och om det inte var bättre på måndagen skulle vi komma tillbaka.

Lång historia kort så kändes det som om det blev bättre och sedan sämre igen men vid ett tillfälle satt Svante med henne och kände på hennes tass och plötsligt så pep hon till högt när han rörde henne mellan 2 “tår”Hm?? Han klippte rent lite men hittade inget…..förrän när han skulle kasta ut pälsen han hade klippt bort då såg han en rätt stor tagg. Kan det har varit den??? Nä hon haltade fortfarande den dagen med….MEN…..därefter började det bli mindre och mindre för att sluta halta helt strax efter jag hade åkt så det kanske var det ändå? Hur som helst så är det viktigaste ju att hon blev bra. Nu hoppas vi att det håller i sig.

Så…ja det fortsätter hända saker i våra liv…..upp och ner som livet är.

Nu ska jag ta satts för att landa i ett kyligt Sverige och fylla på med värme av härliga möten med nära och kära men även i nya möten skulle jag tro…..händer mer eller mindre alltid under mina instruktörsutbildningar i Medicinsk Barn & Ungdomsyoga. Jag har en diplomering framför mig med en härlig grupp som startade sin utbildning i November, sedan har jag en grupp med dagmammor i Malmö som ska utbildas och slutligen en grupp som startar upp sin utbildning i Göteborg!

Spännande veckor ligger framför mig…..

Svante och Coccos ska jobba med förberedelser inför eventuell segling när jag sedan kommer tillbaka. Dags ta hand om vår båt lite efter att han har hjälpt andra med deras båtar.

Ta hand om dig!

Varm kram

Sanna