Ja nu kanske du undrar när du läser rubriken men det är inte riktigt lika dramatiskt som det låter….MEN…Kapten Coccos var på rymmen och vi hade tänkt att segla vidare denna veckan men ödet ville just nu lite annorlunda…….
Förra veckan så fyllde vår engelske vän Mike 65 år så jag bakade en kaka till honom och vi åkte över med den och en flaska cava på eftermiddagen. Vi hade en mysig stund med prat om segling och livet. Mike är just nu ensam här. Hans fru är i Italien och hans son som varit fast med honom här under karantänen seglade med en av våra “båtvänner” upp till Portugal för ett par veckor sedan. Så ja det finns mycket att prata om när livet inte blir eller går som man tänkt sig. Vi pratar om allt från familjer, COVID-19, att segla hans fina båt en dag och om hans arbete som oberoende besiktningsman av båtar. Vi bestämmer att vi ska ta oss någonstans och äta middag på en restaurang när det ändå är hans födelsedag. Närmast är ju La Punta, den enda restaurangen i området så vi bestämmer att vi ska ta en promenad dit för att kolla om vi behöver boka bord. När vi är påväg ringer våra vänner Jon och Marie. De är på sin båt och undrar om vi kommer förbi. Det är ju ändå påvägen så ett stopp där blir där. Vi pratar en stund och Svante går vidare bort och bokar ett bord för nu 5 personer……vi blev 2 extra 🙂
När vi hämtat Kapten Coccos på båten och åkt in igen efter bad och ombyte så tar vi en promenad med henne. Sedan lämnar vi henne på Jon och Maries katamaran för hon får inte vara med på restaurangen. De hade inte kommit tillbaka än så hon blev själv där och när jag och Mike står utanför restaurangen för att vänta på Svante så ser vi något luddigt komma ett par meter bakom honom……hahaha…..där kom Kapten Coccos smygande bakom honom. Han hade ändå ställt för en dyna framför landgången så hur hon lyckades med det vet vi inte. Envist gick han tillbaka med henne och Mike och jag gick in så länge. Efter en stund kommer Jon och Marie samt Svante. Vi beställer och äter gott med härliga samtal.
Vi äter ju sällan på restaurang så det känns alltid lite speciellt när vi väl gör det……samtidigt som vi nog ärligt tycker det är lite överskattat…godaste maten är trots allt hemma…..får man säga så? 😉
När vi suttit där en bra stund så tycker jag att jag ser något luddigt komma längs med kajen, mot restaurangen……mycket riktigt…Kapten Coccos är på rymmen igen!! Svante reser sig….men vad gör hon nu??? Innan han har hunnit ut så har hon vänt och tagit sikte på Jon och Maries bil!! Haha…..hon blir alltid lika glad när hon ser den och vill alltid åka med dem ( lite kul för hon hatade verkligen att åka bil i Sverige). När hon får syn på Svante kryper hon fram till honom och lägger sig tyst vid hans fötter……lilla trollet. Denna gången sätter han henne precis innanför restaurangens portar där det är en liten “ute loange”, där får hon vara. Det var några år sedan detta hände senast men får hon chansen så ska hon vara med sin besättning, så är det bara.
Så…..det var inte för att hon rymde som vi inte har seglat vidare.
Vår plan var att segla vidare denna veckan. Vi fick definitivt mersmak att segla när vi senare under förra veckan var ute med Mikes båt ett par timmar. Vi så en stor val, delfiner som gjorde galna konster högt i luften och 5 stora sköldpaddor vid olika tillfällen!! Det var magiskt!!
Att vi längtar efter att segla är nu inte längre enda anledningen att vi vill någon annanstans utan det är galet mycket folk på stranden här på helgerna (även mer i veckorna) och likaså med båtar i ankarviken över dagarna. Då är det alltså inte bara båtar utan musik, tjo och tjim samt dessa djävulsmaskiner som kallas vattenskotrar. Japp….vet jag låter gammal nu men här finns inga avspärrningar till stranden och folk simmare mellan båtarna och de kör med vattenskortrarna i full fart för att visa upp sig för folk på stranden och de har ingen som helst koll. Resten av året så har vi varit väldgt förskonade från dessa här. Vi har fått veta av vår vän Alberto som hyr ut båtar att det alltid är så här på somrarna och i år är värre än någonsin när människor som suttit i karantän i lägenheter i Las Palmas nu kommer ner och nu känner frihet……eller något….de som bor här är så trötta på sin egna turister från ön just nu och det har väl vi blivit lite med.
Så varför drar vi inte bara då?
Vi ska men får skjuta lite på det. Svante har fått lite dykjobb och lite mer syjobb här så dumt att inte passa på att ta det. Det är ju lite så det blir och fördelen när vi varit här ett tag. Ryktet går att han syr segel m.m och frågorna kommer.
Själv försöker jag jobba undan med en hel del datorjobb nu så att när vi seglar kan släppa allt lite……Men det är fantastiskt att sitta här i allt detta och känna att vi jobbar och njuter i en enda härlig balans…….
Men snart så ska vi allt segla lite igen……vår svarta pärla är i stort behov av att få lite vind i sina segel igen.
Ta hand om dig så hörs vi snart igen!
Sanna, Svante & Kapten Coccos