Efter vår första video i ett litet projekt med Polymarine så fick vi en fråga från en följare som undrade hur vi gör för att få ”egentid” när vi lever på så liten yta.
Eftersom vi gillar att vända och vrida på saker så började vi att tillsammans reflektera över detta fenomen med ”egentid”.
Vad är ”egentid” egentligen?
Det är ju den första lite relevanta frågan för att kunna svara på detta.
Vad tänker du på när jag säger egentid?
Nu sticker vi ut hakan lite här kanske men det känns som att begreppet ”egentid” har blivit lite inne. För vad är det man egentligen är ute efter med det? Slippa ansvar som förälder, partner, barn? Eller är det att slippa tänka på någon annan än sig själv?
= egen tid……..
Ja vi tycker det är kul att vända och vrida på saker, men oavsett det så tror jag att det är viktigt att vi alla, var och en av oss stannar upp och definierar vad egentid är för just dig! Varför är det viktigt kan man ju undra men det är för att det inte blir en grej där man faller in i ett kollektivt tänkande av ”att så ska det vara” eller ”för så gör man”. För gör man det så är det lätt att man kör över sig själv och missar egna behov som får stå åt sidan och i värsta fall skapar det en stress för att man ska få till den där ”egna tiden”.
Men om man ändå ska svara lite på detta utifrån vad vi tror att många menar med egentid så upplever inte vi detta som ett problem alls. Känner någon av oss att vi vill göra något själv så gör vi det men oftast handlar det nog mer om ett behov att göra något man tänkt och den andre tänkt något annat och då delar vi på oss. Som exemplevis förra veckan när jag behövde till posten och Svante följde med vänner för att köpa en ny solpanel. Min promenad tillbaka tog drygt 2 timmar och Svante var iväg längre. Egen tid!
Innan helgen hade jag en hel del jobb med coachning och vi Svante tog då ryggsäcken med sig för en promenad till Supermarketen ca 6 km bort. Egen tid!
En stund i kajaken eller paddleboarden eller en simtur med promenad på stranden är också exempel på det man skulle kunna kalla för egen tid.
Själva kan vi känna att det är egentid med att bara sitta tysta och var och en gör sitt. Vi kan absolut sitta med en halvmeter emellan bara och det känns som egentid för inget är forcerat och tystnaden är bekväm och på precis samma sätt som när någon av oss fysiskt varit iväg och vi sedan ses igen och har intryck att prata om så kan vi efter, ibland timmar, i tystnad mötas i samtalet med reflektioner, tankar eller ideér som dykt upp. Det sistnämnda händer ofta när vi seglar lite längre. Samtidigt så att segla lite längre innebär ju mycket rutiner och att turas om att vara ansvarig vilket gör att det känns aldrig jobbigt heller att det bara är vi och man inte har någonstans att ta vägen (inte så långt i alla fall) för då går vi ju ganska mycket om varandra med att vara vakna respektive sova.
Vi är nog rätt överrens om att egentid inte behöver vara ensam eller vara ifrån varandra. Jag skulle nog vilja att man helt bytte ut det där ordet egentid mot återhämtning!
Allt handlar ju i slutändan om vad vi gör det till. Det kan vara ljuvlig egentid med sina barn eller som partner men bortkopplad från socialamedier eller allt brus i vardagen, det kan vara egentid att skratta ihop för man släpper oro och morgondagens bekymmer en stund……men visst kanske det blir fel ord då med egen tid?
Återhätmning är så mycket bättre!
I en familj kan det bli en stress när det ska bokas in egen tid för båda föräldrarna och sedan ska det vara familjetid och sedan är det dags igen…….saker bokas, kalendern fylls på och alla är hela tiden på väg……
Var är återhämtningen där?
Återhämtning för någon kan vara en stund själv på toaletten utan barn som tjatar. Återhämtning kan vara att göra något kul tillsammans med sina barn, kravlöst.
För någon annan är återhämtningen att få gå och handla i lugn och ro, träffa en vän . Återhämtning kan vara att lägga sig på soffan och läsa en bok, gå en promenad själv eller tillsammans……..och så mycket mer.
Oavsett vad så är återhämtning är individuellt! Bara du vet vad just du behöver för att fylla på dig själv med energi!
Så vi slår ett slag för att lägga “egentiden” lite på hyllan och lyfta fram återhätmning!
Så svaret är nog framför allt att vi saknar absolut inte egentid utan vill vi verkligen vara helt i fred så löser vi det. I värsta fall får den ena sätta sig i dingen en stund 😉
Vi tycker det vore mycket intressant att höra vad du har för tankar om ”egentid”!
Berätta gärna!
Varm kram från ett just nu lite stökigt Gran Canaria med styv kuling rakt in i ankarviken
Sanna, Svante & Kapten Coccos
Kapten Coccos tycker hon har alldeles för lite egen tid ombord…..blir mer nu när det är väldigt varmt på dagarna….då det är så varmt att små tassar bränner sig på marken……..
Pssssst……. Vi tyckte nog det var mer utmanande i början när vi hade diskussioner och inte hade någonstans att ta vägen om man ligger på svaj…..å ja då har jag varit ute och paddlat i cirklar med bara en åra till dingen……haha……men med tiden så har vi hittat strategier som fungerar för oss båda. Kommunikation och att se saker som händer som lärdomar och använda dem är A och O för oss och för bra stämning när man lever på liten yta (10,67mx3,15m)
Hej,
Min erfarenhet av “egentid” är hur relationen med ens partner är. Är relationen självklar, utan funderingar på ens egen eller parterns “beteenden”. Brukar behovet av “egentid” falla sig naturligt. I harmoni. I samklang med en outtalad förståelse och respekt för varandra.
Lever man däremot i en relation som tär. En relation som sliter. En relation som levererar en förljugen respekt, i en märklig vision att till vilket pris som helst upprätthålla relationen. Är “egentiden” mer en varningssignal. En klocka. En punkt på dagordningen som egentligen ska ligga högst upp. Men nonchaleras. Kanske av olust. Kanske av rädsla. Kanske av tunnelseende.
När jag läser Er text. Så slås jag av känslan av harmoni. Ni tre lever i en relation där “egentid” ges hela tiden. De är inget som Ni tre behöver planera för. Inget Ni tre behöver känna obehag inför. Er “egentid” är inbyggd i Er harmoniska relation. Njut. Ni är i en punkt i livet som få människor får vara med om. Om Kapten Coccos börjar morra vid beröring, när han ligger för sig själv i ett mörkt hörn. Den dagen är det dags att börja ta ett moget ansvar. Dags att ventilera. Hur mår Kapten Coccos? Är det dags att “släppa kopplet”. Var inte rädd. En “dålig relation” är bara slöseri med tid.
Med en livegen hälsning
Staffan
Kloka Staffan!
Vi blir alltid lika glada när vi ser att du kommenterat & vi får en reflektion utifrån & det blir som ett eget litet inlägg att läsa för oss. Din djupa reflektioner som du vänder & vrider på så finurligt samtidigt som du många gånger ger oss “aha känsla” genom att beskriva något vi skrivit på ditt sätt, med dina ögon. Tack som alltid för dina kloka ord.
Hoppas du har en fin sommar.
Varm kram från oss alla 3