Nu är det 6:e gången vi har fåglar som kommer i vår väg eller direkt ombord. Vad är det som händer?

Jag är nu beredd att kalla Svante för fågelmannen!

Vi har haft duvor ombord vid 3 olika tillfällen, en mås som dock fick stanna i jollen men som sedan flög när den mådde bättre och så har vi den senaste veckan……

I torsdags kom Svante hem efter att ha hjälp en man att städa sin båt efter att den har stått övergiven ett tag. Det första han säger när han fortfarande står kvar i jollen bredvid båten är: “Bli inte arg på mig nu. Jag vet att du inte tycker om detta men jag kunde inte låta bli….”

Fröken nyfiken här bad vänligt men bestämt att istället berätta “vad han har gjort nu”. Då lyfter han fram en hink med ett fågelbo i??? Det visade sig att det var ett fågelbo i bommen på båten och det ville ju inte ägaren ha där. I boet låg tre små fågelungar. Japp….å nu då??

Svante skrev till Elias, hans son på Nya Zeeland och frågade vad de hade gett den fågeln som han hittade för ca 6 månader sedan då den var fågelunge. Vi fick lite tips och googlade även lite. Vi hade ju som tur var sett vad var för fåglar som flugit runt och har ungar lite här och där i marinan så vi visste att det var en pilfink. Vi lyckades då som tur är läsa oss till att just pilfinksungar kan man placera i ett annat bo och de adopteras då av de föräldrarna. Men innan Svante åkte på fågelbojakt fick vi prova att mata de små rackarna som nu högljutt berättade att de var hungriga. Vi hade läst att man absolut INTE får ge dem vatten för då får de ner det i lungorna. Det får vätska genom sin föda. Kokt äggula kunde vi läsa oss till skulle fungera och det var ju det som var lättast eftersom det fanns ägg ombord. Glupska var de och lite fascinerande att se hur man kunde se hur äggulan fortsatte sin väg genom den lilla genomskinliga kroppen. De ser ju ut som små drakungar. Detta fick upprepas en gång i halvtimmen och vi insåg att detta är ju inte hållbart inför natten. En var inte så mat sugen, den kändes lite slö men åt lite då och då så vi hoppades att den skulle piggna till. Svante hittade ett bo i en annan bom på övergiven båt precis bredvid där han hittade dessa så han tog med sig Lady Gaga, Sean och Jack Sparrow för att försöka placera dem där inne med de andra små fågelungar som fanns där. Det gick bra så långt. Tyvärr så hittade vi en på bryggan sedan som var död, kanske var det Lady Gaga som inte ville äta….men de andra skrek där inne och föräldrar flög in och ut med mat. Vi kollar till dem varje gång vi åker in och än så länge så ser det väldigt hoppfullt ut.

Men……det var torsdagen…..Fredagen kom och vi skulle promenera till posten i Maspalomas för jag skulle skicka lite beställningar till kunder. En promenad på ca 7,5 km enkel väg. Vi passade på att göra lite andra ärenden med små stopp så 5 timmar senare var vi påväg hemåt längs vattnet på stenstranden. Vi kunde se ankarviken när Svante plötsligt stannar till och böjer sig ner. Jag kommer i kapp och ser nu att det är en vacker, inte allt för stor, rovfågel av något slag.

Vingen ser lite knas ut och den bara sitter där mitt i solen på stenarna. Det tar inte många minuter förrän Svante har tagit upp den utan att den gjorde minsta motstånd och där går vi nu sista biten med våra saker och en ny fågel????

Väl ombord på båten försöker vi hitta ett ställe där den kan få vara i fred lite. Vi ställer fram lite vatten och försöker sedan googla vad det kan vara för fågel och hur vi ska kunna hjälpa den bäst. Efter många om och men så är vi i alla fall rätt säkra på att det är en variant på tornfalk som finns just här på Kanarieöarna. Vi döper den till Johan Tornfalk! (fast jag tror det är en hona för hon har inte så mycket vitt). Nu börjar detektivarbetet.

Vi provar ge den lite kött och kattmat som vi fick av våra båtgrannar. Den tar det och sitter med det i munnen länge, länge…..vi gick därifrån för att den inte skulle känna sig hotad och kanske äta. Vi tror den åt upp lite av det sedan. I Sverige kunde vi se att det fanns ett ställe man ska kontakta när man hittar vilda fåglar (djur) men vi hittar inget här först. Efter kontakt med en veterinär så får vi dock ett nummer att ringa så i skrivandets stund så pågår försök att komma i kontakt med dem.

Dock har Johan verkat lite piggare och ger sig ut på små upptäcksfärder för att komma lite högre upp och kunna spana men det är uppenbart att han inte kan flyga. Han dricker bra med vatten och står gärna i skålen med fötterna under tiden, troligen för att svalka sig. På natten försöker han inte ta sig härifrån eller ta sig på upptäcksfärder. På något sätt känns det ändå som den har förstått att vi vill hjälpa den och inte är ett hot.

Nu undrar du kanske vad vår fyrbenta kapten tycker om vår nya matros? Hon total ignorerar Johan! Hon tjurar när vi matar den och går undan, tittar inte ens på den. Så egentligen kan man väl säga att det går bra för det gör ju att Johan får vara i fred på sin nya plats ovanpå kylskåpet där vi rensat undan så den kan vara i fred och ändå ha lite överblick över båten och se öppningen ut som vi aldrig stänger.

Nu har vi precis fått tag i den organisation på ön som hjälper vilda djur. De kommer och hämtar Johan Tornfalk imorgon. Det känns skönt att den får rätt hjälp men faktiskt också lite vemodigt. Just nu ligger den här ute i sittbrunnen med oss och visst ser det ut som om den ler lite 🙂

En otroligt vacker fågel men vad är grejen med oss och fåglar eller rättare sagt Svante – fågelmannen?

Hur som helst så är det så läget är här just nu på fågelfronten……Håll tummarna för att allt ska lösa sig fint med Johan Tornfalk.

Varm kram

Sanna, Svante, Kapten Coccos & Johan Tornfalk