Ja, jag kan inte annat än att kalla det för ett nattligt äventyr även om det var lite kaos ett tag…….
När vi gick och la oss i går kväll så visste vi det skulle bli en hel del starka vindbyar under natten då det dragit in ännu ett lågtryck över Kanarieöarna. Vi har nu legat här på svaj i Valle Gran Rey ett tag och flera liknande väderområden har dragit förbi och vi har suttit bra med vårt ankare i den sandbotten som är här. Vi hade förberett som vanligt med att surra saker på däck och även plockat undan en del lösa saker ner i båten. När vi gick och la oss så kändes det ändå som att det här har vi gjort förut, ja det kändes hanterbart när vindarna då och då sög tag i båten. Lika bra att gå och lägga oss för man vet aldrig vad som händer sedan under natten……
Jag tror vi sov 1-2 timmar när vi vaknar till med ett ryck när en kastvind trycker ner båten på ena sidan och saker kommer farande mer än det gör under en stökig segling. Vi for såklart upp båda, utan en tråd på kroppen och ja, det är lite kyligt nu på nätterna (13 grader var det i natt). Ja vi hade kanske draggat lite men så svårt att se i mörkret, men vi rörde oss inte mer nu och långt till land och närmaste båt så det kändes ok. Vi börjar plocka undan det som farit runt och sätta fast ännu mer, jag inne och Svante ute…..Det fortsätter komma kastvindar då och då som trycker runt båten. När det inte kommer dessa byiga kastvindar mellan 40-46 knop så blir det nästan helt stilla vilket gör att båten rör sig runt med tidvattnet och när nästa kastvind kommer kan den komma rakt i sidan på båten och då pressa henne neråt eller rent av akterifrån så vi åker över ankaret vilket inte är så bra.
Plötsligt hör jag Svante ropa; Å nej!!!!!
Sen hör jag inte riktigt men något med jollen så jag tror den har slitit sig men när jag kommer upp ser jag att så är inte fallet utan den har hamnat upp och ner!!!! Med motorn på! Inte bra!!
Svante få kämpa lite för att få in jollen närmare båten i vindbyarna och jag gör mig redo med båtshaken för att fånga saker som vi hade i jollen när han lyfter den. Det blir tungt att vända runt den när motorn är på men tillslut lyckas han. Iväg i mörkret flyter bensindunken, skor, koppel och en kort slang vi brukar ha att fylla vattendunkar med……och mattan vi lagt i botten….med vinden driver det rätt fort. Jag lyckas få tag i mattan……hm…..känns inte så bra att det flyter runt sånt där i havet. Jag ser något mer som flyter en bit bort men som ändå är synligt i mörkret. Kanske bensindunken?? Då kastar sig min nakne man i jollen med en ficklampa i munnen och börjar ro runt för att fånga saker. Det är kolsvart ute för månen lyser inte längre och det är som sagt kyligt och blåsigt. Jösses….haha….där ro han runt som en tok…..naken med ficklampa i munnen…..hahaha….tur ingen ser oss 🙂
Väl tillbaka på båten så har han lyckats rädda bensindunken och en av mina skor……..Ja men det var ju i alla fall något.
Vi tar på oss lite varma kläder, jollen säkras och sova känns inte så lockande men jag provar att lägga mig medan Svante är kvar lite till. Nä det går inte……vinden viner och båten dansar, vågorna kluckar högt mot skrovet där framme där vi sover. Svante har stått ute en stund och tittat, tycker vi draggat mer men svårt som sagt att avgöra i mörkret och tillslut så ser han i alla fall att vi inte rör oss mer nu även när vindarna suger tag i båten så han kommer till kojs han med…….Men jag kan inte ligga kvar…..så jag går upp igen och tänker att jag lägger mig på soffan i salongen istället så jag enkelt kan resa mig upp och titta ut om vi draggat något mer. Coccos följer med till soffan och efter en stund gör Svante oss sällskap lite. Klockan 04.30 har jag slumrat till några gånger mellan att jag har varit ute och då känner jag att kroppen skriker efter sängen och det känns ändå tryggt nu……så vi får några timmars sömn tillslut.
Ja…..vad ska man säga…..sällan har vi upplevt så här täta stökiga väderområden som dragit in här tidigare. Det tar tid att komma tillbaka helt för vi är ju inte 20 år längre så brist på sömn sätter sina spår, helt klart. Vi hoppas vi ska slippa detta nu på ett tag när detta dragit över. Ja vi har fortfarande 26-30 knop i byarna……det lugnade sig lite i förmiddags men nu i eftermiddag har det börjat igen. Jag har spelat in poddavsnitt och jobbat (läs haft båtvakt) medan Svante åkte i land med Coccos för promenad och försöka se om motorn går att rädda. De åkte i land för 4,5 timme sedan och är inte tillbaka än men jag håller tummarna att fixar Svante löser detta. Känns trist om vi behöver köpa ny motor till jollen nu med när vi behöver nya batterier till båten och lyfta henne……saker har en tendens att klumpa ihop sig……
MEN…..mycket är bra också 🙂 Vi är t.ex otroligt glada över att vi slapp de 2-5 meters vågorna som det varnades för. Jag tror det kan ha hjälpt till att det var frånlandsvind…….
Innan vindarna drog igång så hade vi en mysig kväll där vi pusslade för första gången på båten. Pussel och ljudbok!! Så mysigt! Svante hade hittat ett pussel som någon hade kastat, 500 bitar. Det var lagom för vårt bord och det kändes lite juligt eftersom vi ofta hade pussel vid jul hemma i Sverige, på köksbordet så både vi och barnen fastnade när vi gick förbi…..skulle bara lägga en bit och plötsligt stod vi där och hade en mysig stund i hop. Minnen…….nya skapas, gamla bevaras <3
Hej hopp…nu får jag fånga glaset här när det friskar i…….dags att sluta för denna gången med andra ord.
Vi återkommer med hur det gick med motorn.
Ta hand om dig!
Varm kram
Sanna, Svante & Kapten Coccos
PS. Vill du har mer inblick i vår vardag regelbundet så kika in på fb sida Black Pearl of Sweden där jag nu gör små inlägg med bilder flera gånger i veckan.
Här är även senaste Youtubeavsnittet…….lite av varje som vi hittar på i vårt liv som båtnomader. Vi vet att det har lyckats roa till skratt och leenden, vilket är precis vad vi vill <3
El Viento…
Decembervindar på Atlanten. Jollen överstyr. Sömnen tryter.
Tre orsaker att rysa över. Ert leverne ombord Black Pearl of Sweden kastar återigen ut läsaren i naturens oåterkalliga naturlighet. Är det inte vulkaner. Så är det hastigheten i vindbyarna.
Kära besättning. Ni gör Mitt liv fullt av jämförelser. Tack för Era berättelser.
Att sitta hemma vid skrivbordet. Framför skärmen och försöka skriva ner något känslosamt, kopplat till Ert äventyr om natten. Känns otillräckligt. Men att ha Ulf Lundells “Stackars Jack” i öronen samtidigt, lugnar ner Mig.
Den ena skon som nu seglar västerut, borde ses som en skänk. En symbolisk handling. Ert bidrag till mänskligheten. Antingen som ett offer i dagens överflödssamhälle. Eller som en arabisk förolämpning. Eller som en idé om en framtid på sjön, som föddes i Ert kök hemma på Blåsutbacken för flera flera år sedan. Den skon är Ert bidrag. Äntligen efter alla dessa år till sjös, så har Ert uppdrag fullbordats. Vem hade kunnat annat detta…?
Dax att dra upp ankaret och bege sig norrut. Dax att känna det lugn som bara en god gärning kan ge. Dax att sälla sig till den lilla skara varelser på planeten som faktiskt bidragit med något av vikt.
Jag kommer från och med årsskiftet att ta en promenad ner till hamnen varje dag och titta ut över vattnet. Letandes efter den omisskänneliga konturen av en segelbåt. En farkost vars lyskraft inte går att ta miste om. Ett äventyr. En livssanning. Ett glatt voffande.
/Lördagsledig