Det är väl inte för inte som man kallar hunden för människans bästa vän……

Det var inte så lätt att sätta ett namn på det här blogginlägget, men som i säkert vet så seglar vi runt med en hund ombord…att hon dessutom är utsedd till vår kapten innebär ju att det är hon som bestämmer men oxå att det är hon som får skulden när allt inte går som planerat…

I slutet av 2021 så var planen att segla till Gran Canaria för att hela besättningen skulle vaccineras, vi människor mot Covid och hunden mot rabies (en bi-plan var oxå att vi skulle komma in i hamn för att få ström till symaskinen, vi har ett nytt kapelltyg ombord som fortfarande inte har formats till ett nytt solskydd över sittbrunnen).

För oss var det inga problem, vi uppsökte en vårdcentral och dagen efter så hade vi fått en tid för vaccinering…hunden däremot stötte på patrull eftersom att vi hade känt några nya knölar på henne, ett par på ryggen men oxå en i ett av hennes juver. Hennes veterinär kände och klämde och sa att det här ska opereras bort, inte dom på ryggen, det var vanliga fettknölar som dom flesta hundar får (av okänd anledning) men det vi hade känt i hennes juver är en tumör, elakartad eller godartad spelar ingen roll, opereras bort det ska den.

Ovanpå det så sa hon att det bästa för vår kapten vore att hon blir steriliserad i samma veva och allt de beskrev såg kändes som ganska stort ingrepp så när vi lämnade veterinärstationen var det med väldigt blandade känslor. Visst vill vi det bästa för vår Coccos men vad är det och vad är oddsen på att en så stor operation på en tio år gammal hund blir bra? Dessutom kvarstår andra delar som vi märkt på henne det senaste, som att hon är väldigt trött, hon verkar ha ont i sina ben /höfter till och från, de viker sig ibland och hon har helt enkelt inte varit riktigt sig själv. Här kändes det viktigt att zooma ut och se helheten och vad som är bäst för Coccos.

På nätet kunde vi läsa oss till att det var 50/50 chans att det skulle bli bra om det inte är så att det är elakartad tumör för då kan det fort bli sämre. I värsta fall skulle det behövas flera operationer …..det var vi överens om att vi inte ville uppleva, vi vill ha minnena av vår vän som hon är nu, pigg ,glad och nyfiken (och med sitt temperament som gör henne speciell) så vi hade mer eller mindre bestämt oss för att hon skulle få en sista spruta…när, var vi inte lika säkra på, bara att hon inte skulle lida. Viktigast för oss är att hon har bra livskvalitet i sitt hundliv.

Tilläggas här ska att inget handlar om pengar här. När det gäller ens bästa vän är det värt mycket men INTE lidande i onödan. Vi sa upp vår försäkring på henne för några år sedan då det är billigt här när något händer så det är knappt man kommer upp i självrisken. Vi fick specificerad lista på vad det skulle kosta – operationen, sterilisering, analys av tumör, röntgen av lungorna före op, blodprov för allmänkontroll av hennes hälsa, mediciner, ja allt!!! 512€!!! Det får man knappt titta på en röntgenapparat för i Sverige. Så det handlade absolut INTE om det.

Men så jävla enkelt är det ju inte att bestämma att nu är livet slut för sin bästa vän, hon som alltid står där och viftar på svansen oavsett vilket humör du har, hon som alltid kommer och trycker in sin nos i sidan på dig och tigger om uppmärksamhet…lite kärlek!

Så någon dag senare, rättare sagt på nyårsafton, bestämde vi oss för att gå till en annan veterinär och få ett andra omdöme…och det var nog tur det i alla fall så tycker Coccos det! Knölen i juvret som vi känt bedömde hon som en svullen mjölkkörtel och skulle behandlas med en tio dagars kur (antibiotika) Hoppet levde igen…daggarna gick och vi tyckte att hon var piggare.

Efter tio dagar så var det dax för återbesök, den svullna mjölkköteln var kvar och nu kände hon en annan knöl i ett juver på andra sidan som hon var säker på var en tumör…frågan var bara om den var elakartad eller godartad… men bort behöver den, vilket hon sa sig kunna göra med ett litet enkelt snitt och då kan jag titta på mjölkkörteln samtidigt sa hon. Vi fick en tid några dagar senare…då och där så var vi åter överens att det här är det rätta att göra, en liten enkel operation som inte skulle innebära någon stor infektionsrisk och förhoppningsvis ge vår kapten några goa år till ombord…

Nu är operationen gjord…det lilla snittet ser ut som något som Frankenstein hade varit nöjd med, när dom öppnade henne så såg dom att tumören hade kompisar…tre stycken!! Så totalt opererades det bort fyra tumöret och två juver! Det var ju precis det här som vi va oroliga för och inte ville utsätta henne för…

Men vår kapten är tuff, mörbultad, omtöcknad och inte riktigt sej själv fick vi tillbaks henne fyra timmar senare och med ett kuvert fullt med mediciner, antibiotika, antiinflamatoriska och smärtstillande (och ett inbokat återbesök om fyra dagar). Hela kvällen och natten bara sov hon och ville vara nära, Vi bäddade i salongen för att kunna sova med henne (och ha koll så att hon inte slickar, kliar och river på såret) kontentan blev att hon sov som en liten gris medans övriga besättningen sov lite si så där…..Grejen är ju att det inte är superlätt med en tratt på henne när utrymmet är litet redan innan. Fördelen ombord är dock att vi alltid är nära varandra så det är lätt att ha koll på henne och när vi knölade ihop oss i sängen i natt så kunde vi dessutom tydligt känna om hon ändrade ställning och försökte slicka eller klia och då kunde sätta stopp för det smidigt.

Nu i skrivande stund så har det gått tjugofyra timmar sedan operationen (vi vägrar att kalla det “ett litet snitt”) Coccos har varit iland och gått en promenad, hälsat på den slöa katten i hamnen, druckit vatten ifrån kranen vid stranden och fått några köttbullar av “katt-tanten” som tyckte lite synd om henne…”livet går vidare ett varv till”….långt ifrån normalt men det går…HUR det går det vet vi såklart inte än…men vi är hoppfulla! (men oxå realistiska…”det är livsfarligt att leva”)

Det är svårt när våra “pälsklingar” blir dåliga och/eller gamla.

Kapten Coccos är tacksam för allt stöd & även för alla som redan köpt hennes andra bok som nu finns att köpa (Kapten Coccos Strandäventyr,) Du hittar hur du gör för att köpa den på hemsidan https://blackpearlofsweden.se/boken-om-kapten-coccos-aventyr/

Vi återkommer när vi vet mer om resultatet på tumörerna och under tiden så är det kärlek och gosterapi som gäller.

Ta hand om dig!

Varm kram

Svante, Sanna & Kapten Coccos ( denna gången har vi båda suttit lite vid tangentbordet med Coccos slött tittande bredvid)