Ca 18 månader efter vår gasexplosion så är ännu en mardröm ett faktum!

Jag kan inte, jag vill inte ……när ska vi vakna upp ur denna mardrömmen?

Än en gång har vårt liv gått från drömliv till mardröm……..

Jag ska inte skriva mycket nu då vi har massor att stå i och vi knappt hinner prata med varandra på dagarna men vet att vi har följare i bloggen som inte har sociala medier så jag vill informera.

I stormen i tisdags så slet sig vår älskade Svarta Pärla, vårt hem i 6 år, Kapten Coccos skepp, som hållit oss trygga genom så mycket och hon klarade till och med en gasexplosion…men nu är det slut…….

Tårarna trillar när jag skriver, Yogi snusar på mina fötter, orolig för att jag ska gå iväg igen (många har hjälpt oss passa honom senaste dagarna). Jag ska försöka få ihop lite ord medan han sover.

Båten som vi älskat och om som vi önskade skulle få en ny kapten som skulle älska henne som vi, båten som skulle ge oss tillbaka vår buffert som vi satte in i den nya båten – ”blåvalen”. Nu står vi istället här och plockar upp resterna av henne och kämpar med allt praktiskt runt omkring. Återvinning av glasfiber görs inte på ön och behöver göras enligt lag – vilket innebär att det behöver skeppas till fastlandet för att tas om hand. Vi har gått varje dag på stranden och plockat delar av vårt hem. Sett våra kläder komma flytande…..en sko, en jacka, en hylla Svante har gjort och tårarna har sprutat. Hon var värd så mycket mer.

Just precis i detta nu så försöker vi tömma henne på så mycket vikt som möjligt då bortforslingens pris är baserad på vikt. Hon är fylld med sand då det tog 3 dagar innan vi fick hjälp att lyfta upp henne med en mobilkran. Det är massor att göra. Detta är något som inte försäkringen täcker och priset vi har fått är på 6000€!!!! Ja vi har kollat alternativ, vissa seriösa andra inte. Just nu så var det närmaste alternativet att själva skära itu all plast och packa på pallar vilket då skulle kosta 1€/kilo + transport med lastbil och färja och skatter på det……hon vägde i sin helhet 9 ton och visst är inte allt av det plast men ändå……så det kan eventuellt bli något billigare eller så slutar det med att det blir ännu dyrare och det vågar vi inte chansa på plus att det skulle innebära galet mycket jobb i det som redan är. Vi kör just nu huvudet i kaklet och jobbar på mest hela tiden . Vi är så tacksamma för invånarna här som kommit med mat till oss så vi slipper tänka på det ( aptiten är så där men vi vet ju i behöver energin) och de har öppnat sina hem för oss så vi kunnat sova tryggt. Ja vi har sovit i land då det som hände var att när räddningsbåten kom för att hämta mig och Yogi på den nya båten – ja vi kunde inte vara kvar det var för farligt när våg efter våg tryckte ner henne – så var det inte möjligt att bogsera in den nya båten som ju fortfarande inte har en motor så vi fick lämna henne. Svante var redan på land då han försökte rädda Pärlan men hamnade i vattnet, oskadd som tur var.

Jag har aldrig varit så rädd som den kvällen så att åka ut när det fortfarande gick höga vågor dagarna efter var inte aktuellt och igår fick vi hjälp av marinan att dra in henne till kajen så vi enkelt kan jobba och Yogi få koppla av hemma även om det då och då kommer andra och passar honom så vi båda kan jobba på.

Jag vet att det finns stor risk att detta är otroligt osammanhängande och rörigt men just nu funkar huvudet så där……det är kaos på in och utsidan men vi är otroligt tacksamma att vi lever, har varandra och för allt stöd vi får från olika håll.

Några i området här har till och med startat en insamling https://gofund.me/9756e4f2

Här är en video med våra senaste dagar med start då det hände där man ser hur Svante försöker klättra upp på båten men faller ner och någon lyckades fånga det på film. Ett fruktansvärt ögonblick……..

Förstår om frågorna är många kring vad som egentligen hände och vi återkommer med det när allt annat har lagt sig runt om oss så vi kan börja bearbeta och få ner det tillsammans……vi vet ju att det hjälpte oss mycket sist att skriva om olyckan båda två så vi tänker att vi nog behöver göra det denna gången med……så vi återkommer när tid och ork finnes.

I allt detta så försöker vi ändå se det lilla lilla ljuset i att det är ett nytt år nu vilket kommer med lite hopp…..vi hoppas också på att eventuellt kunna rädda motorn som nu stor konserverad med diesel. Då kan vi sätta den i den nya båten så vi i alla fall har en motor även om den när lite liten men det är något medan vi letar vidare.

Ta hand om dig <3

Varm kram

Sanna, Svante & Kapten Yogi