Ja, vi är tillbaka och vad passar väl bättre än att återkomma i bloggen med en födelsedag i tidsmiljonärs anda?

Vad och varför vi varit tysta här senaste året, ja det kommer vi att återkomma till vid tillfälle…

Men nu – Födelsedag ombord!

I tisdags var det dags för första födelsedagen ombord för i år….Den var min! ( Sanna).

Jag har pratat om det förut men jag älskar att fylla år och kommer aldrig att be om ursäkt för det eller säga att ”det inte är något att fira”, för det är något för mig!

Det är 1 år till i livet, med erfarenheter, upplevelser och personlighetsutveckling. Jag älskar det! 

Det är många år sedan det handlade om gåvor och presenter för mig men i år så bad jag faktiskt om en på sociala medier 😉 

Jag bad folk att lyfta blicken och le åt någon för det tycker jag vi behöver mer av och dessutom så lämnar det en skön känsla hos den som ger leendet till en okänd person <3 

Så ljuvligt att se att flera svarade upp på det! Det får mig att känna att jag fick flera presenter!

Nog om det…..

Så varför säger jag att det blev en födelsedag i “tidsmiljonär anda?”

När vi lämnade Sverige för 8,5 år sedan och Svante första gången kallade oss för tidsmiljonärer så hade jag en bild av vad det var, men idag har den utvecklats och fördjupats. Jag skulle till och med kunna säga att just denna dagen var “top – notch” av det vi kallar för att vara tidsmiljonärer!

Det blev en dag utan några tider att passa, utan några förväntningar och med full närvaro!

DET är ”top – notch” att vara tidsmiljonär för oss! 

Vi hade båda tankar om dagen, ja kanske till och med önskemål men vi släppte det och valde att ta en sak i taget. Göra det vi kände för och ville just nu! Och när det var klart så kände vi in vad vi ville då utifrån de förutsättningar som fanns med yttre omständigheter (som väder). 

Låt mig ta dig med längs dagen!

Vi vaknade 04.00 av att himlen öppnade sig och vinden ökade. Vi rusade upp för att stänga luckor och fönster. Stormen “Oliver” gav sig till känna att den var på ingång. Än en gång hann vi båda känna att det är rätt skönt att vi faktiskt ligger kvar i hamnen, Tazacorte på La Palma ( andra stormvarningen på mindre än 5 dagar – Nuria förra veckan men det är ett annat inlägg 😉 )

Vi somnade om runt 06 men innan dess hann jag tänka “jaja, jag hade önskat en stranddag men det här kan också bli mysigt”. 

När jag gick upp strax innan 9 så hade Svante som vanligt diskat och gjort kaffe. Jag startade mobilen och det tog inte många minuter innan min mamma ringde…..Nu tänker kanske du att det är självklart att min mamma ringer först ;-D 

Haha….med så mycket kärlek kan jag säga att så är det inte här…….det var min pappa som hade koll på födelsedagarna så det har varit år hon missat det helt och det är helt ok för det är mamma <3 Men nu var det hon,……så stolt hon var! Först och allt! 

Vi hade en låååååång ( längre än vanligt) frukost med regnskurar och spel nere i salongen. Det var så mysigt. Vi spelade som alltid backgamon men även super yatzy och där emellan så ringde barn, övrig familj och vänner <3 Vid lunch tid klarnade det upp och vi kände för att gå till byn och köpa en flaska cava för dagen. Det är en bra promenad att gå dit upp då det är uppförsbacke hela vägen ( ganska mycket också). 

Vi hann knappt starta vår promenad förrän den lilla söta “epabilen”med en fiskarekille körde förbi och tutade på oss och vinkade glatt. Han är för skön! Vår kontakt startade under vår tid i ankarviken i somras och “fördjupades” nog när vi började dyka upp på den minilokalpub som han går till. Vi är alltid de ända “tursiterna” när vi är där och han kommer stolt fram och hälsa på oss, tar i hand och kindpussas. Underbart! SÅ varje gång han kör förbi och tutar med sitt leende så blir vi väldigt glada.

Väl uppe i byn bestämde vi att jag skulle gå till en annan lokalpub ( i överdelen av Tazacorte) och beställa varsin öl med Yogi medan Svante gick och köpte en cava…..Innan han “släppte av oss “ där så passerade vi en annan lokal pub och några gubbar vi brukar hälsa på hälsade glatt och en vuxen man som verkar väldigt ensam satt själv på en bänk och rökte och han hälsade ( tror han kände igen Yogi för vi brukar hälsa på honom) och han hälsade så stolt och glatt på oss och vi reflekterade över hur underbart det här är! På bryggan hälsar vi på våra grannar, mm. lite pliktskyldigt. Visst har vi tagit en drink med ett annat par men under hela vintern så är det allt. Det är inget fel på de andra men vi  känner inte att vi är här för att möta andra turister, Vi vill träff lokalbfolkningen och uppenbarligen så har vi lyckats bra :-). När det gäller andra seglare så är ju det kul att höra planr och erfarenheter osv men vi söker inte det längre som vi gjorde i början. Känns det rätt så öppnar vi upp för det men vi är ju trots allt 2 introverta seglare och dras planer och vi har lärt oss att välja var vi lägger vår sociala energi och 9 gånger av 10 så är det på lokalborna. 

Vi fortsätter……

Medan Svante var och handlade bytte jag några ord med barägaren och några andra stammisar  och fortsatte få härliga gratulationer i samtalsform och videosamtal med familjen. Så underbart få stå här i mitten av det spanska sorlet och få prata med mina kära.

När Svante kom tillbaka så pratade vi om vad vi kände för då. Det var dags att äta något och vi  valde att gå till ett litet torg som har den bästa nachotallriken. Det kom lite regn igen på vägen så vi var osäkra på om det var öppet men det var det.

Dock blev vi väldigt förvånade när vi kom dit 😀

En kvinna som arbetat på en annan lokalbar när vi först kom hit i somras jobbade plötsligt här och blev så glad att se oss och det var kramar och pussar. Vilket välkomnande!!

…….men nachotallriken var en besvikelse…..haha…….man kan inte få allt! Känslan var ändå så skön <3 Tänk att våra månader här har öppnat upp för så många härliga kontakter med lokalbor som tutar, kramas, ger leenden och tips när vi behöver det……

Medan vi satt där och åt så började det klarna upp och värmen kom igen.

Svante frågade mig vad vi skulle göra nu? Klockan var runt 15. 

Mitt svar kom från hjärtat och jag behövde knappt fundera. 

“Kan vi inte gå ner till stranden på vägen hem”? 

Sagt och gjort så gick vi ner till stranden som ligger innanför ankarviken som nu är tom p.g.a vädret. 

Vågorna var gigantiska ( drygt 3 meter) så att bada var inte aktuellt och vi hade ju ingen filt med oss men vi gick till ena kanten där det är stenar och klädde av oss allt! ( detta är en strand där både påklädda och avklädda besökare är välkomna samt tvåbenta så väl som fyrbenta). Svante hade plåtmuggar med sig så det blev en fantastiskt skön eftermiddag på stranden med cava, härliga reflektioner av dagens möten, livet, det kommande året och bollkastning med Yogi.

Behöver jag säga att vi alla 3 var väldigt lyckliga???? 

Vi njöt också av att kolla surfarna som fångade våg efter våg. Jag har aldrig surfat själv men i nästa liv skulle jag vilja göra det :-)……..men i detta livet så nu njuter jag av att se dem och att omvandla det jag ser till livet……tålamodet att vänta på rätt tillfälle, att fånga vågen och surfa på den när den kommer, njuta av farten och lättheten för att sedan byta det till kampen att ta sig ut, mot vågorna. Ta ett djupt andetag och dyka när vågen slår över huvudet för att sedan fortsätta att kämpa för att orka och därefter också hitta kraften att resa sig vid rätt tillfälle, ja då kan det bli förbaskat bra och det är bara att glida med vågen 😉 Är du med mig……det är ju livet!

Även för oss som är flexibla och otroligt närvarnade i dagen så har vi en tendens att planera våra stranddagar med tält och picknick och filt m.m (tält för yogi då det kan bli väldigt varmt för honom både på stranden och i sanden), men idag så släppte vi allt och bara gick ner till stranden på vägen hem när solen kom fram och vi fångade verkligen stunden!

När vi kom hem fick Yogi mat och vi skakade sanden ur våra kläder 😉

Sedan bestämde vi oss för där och då att gå till restaurangen i marinan…..vi har pratat om att gå dit sedan vi åt en otroligt god färsk fisk med svenska båtvännen, Thore, i höstas. Vi sa vi skulle gå dit när min yngsta son med flickvän kom i december men det blev inte….( de har stängt onsdag och torsdagar)  så då sa vi att vi sparar det till rätt tillfällen….nu kom det <3

En färskfångad fisk av båtarna som finns här, av männen här och på deras sätt…..så otroligt gott på alla sätt men också känslan av att veta att de är fiskegubbarna som vi hälsat på så många gånger ute i ankarviken som har fångat fisken. 

När vi väljer att äta ute ( vilket inte är särskilt ofta) så vill vi att det ska vara bättre än maten vi gör ombord och detta är en av få rätter på öarna ( har en tendens att bli ”turistanpassat” med mycket friterat) som vi känner det med!

Varje tugga var närvaro, njutbar och vi ville stanna tiden!!!

Vilket är ok om man är tidsmiljonär!

(så här är det absolut inte varje dag hos oss men denna dagen var det så) 

Som jag skrev i början så blev hela denna dagen en dag i full närvaro, inga håll tider, bara vara och känna vad vi kände för i stunden som fungerade. Det är för oss att vara tidsmiljonärer “top – notch”.

Det finns ”light variant” med och det gör jag just nu en kurs för ( för det handlar inte om att du behöver bo på  en segelbåt för att känna dig som tidsmiljonär, jag lovar!)  

Sammanfattning av en födelsedag som tidsmiljonär är att vi ägde vår tid, vi var närvarande och kände in vad vi ville och vad som var möjligt, inte vad våra huvuden hade tänkt innan om hur det skulle bli 🙂 

Jag avlsutar detta inlägg med att än en gång tacka för alla gratulationer och vi ser fram mot att hänga här i bloggen igen med dig som vill ta del mer av våra innersta tankar om det liv vi lever <3

Varm kram

Sanna (Svante hälsar med bredvid mig i solnedgången i sittbrunnen med en flaska i handen som får knopar och Kapten Yogi spanar på hundarna i land som går kvällspromenader längs kajen)