Ligger åter i sjukhussängen och filosoferar....eller ja, helt ärligt jobbar jag aktivt med positivt tänkande och att ta en sak i taget. Min rehab kändes bra och det har känts kanon efter operationen....ända till i måndags. Fick kraftig huvudvärk, plötsligt. Det enda jag skulle bara observant på efter operationen pga komplikationen som blev med skada på nervhinnesäcken. Efter kontakt med min läkare på Spinecenter och ingen förbättring så blev det akuten för bedömning. Blev en lång natt som slutade med inläggning och det som sas var att man var orolig för blödning mellan hjärnhinnorna!!!  Vilket var lite extra tufft att höra samma datum som min pappa dog för 6 år sedan....av blödning i hjärnan....Fick rysningar.
Skiktröntgen visade inget MEN det är inte säkert det gör när det gått mer än 5 timmar....då behöver lumbalpunktion göras för att utesluta.... MEN det var ju lite svårt eftersom jag är nyopererad i det området i länden.....åter avvakta och mådde något bättre men inte helt fri från huvudvärk i upprätt läge och illamåendet..... Var på väg att skrivas ut när ST läkaren "kom på" att det kanske ändå är läckage i nervhinnesäcken och att de borde kontakta min läkare på Spinecenter...... Typ de jag kom in för... Sagt och gjort så skulle Magnetröntgen göras för att se. Gjorde detta nu på morgonen och för en liten stund sedan kom ST läkaren glatt in och berättar att hon nog hade rätt!! Det ser ut som på röntgen att det är litet läckage men det kan också vara så att det ser ut så efter operationen bara så min läkare på Spinecenter ska titta på det nu vid 13..... Om det är läckage så ska jag tillbaka till Spinecenter för då behöver de operera mig igen.....

Kan väl påstå att det inte blev riktigt som jag eller vi tänkt oss...tar några djupa andetag och tänker "en sak i taget" inte fastna i oro, rädsla eller negativa tankar... Inte ta ut något i förskott....och hur det än blir kommer det bli bra till slut!!
Vet jag sagt det förut men är så tacksam för allt jobb med yoga och mindfulness jag gjort några år nu som hjälper otroligt i sådana här situationer.

Fördelen med att ha mig passiv på sjukhuset är att Svante får galet mycket gjort både på båten och hemma 🙂
Han fixar och trixar, lagar och förbättrar motor och sittbrunnen på båten, börjat rensa i källaren hemma.

Klart jag längtar efter att vara tillbaka på stigen ( i sköldpaddetakt)  som går rakt framåt igen men samtidigt ska jag ärligt säga att när det nu är som det är så känns det tryggt att vara där jag är och att de tar det på allvar och kollar allt.

Ta vara på dagen idag, det är en fantastisk dag.... Det är din dag och just den här dagen kommer aldrig igen...

Tips! I mina grupper brukar jag säga precis det som hjälper mig mest i tuffa, svåra, ledsammma, oroliga stunder......ta en stund då och då för att stanna upp och se vad som finns mer i mitt liv än det som är jobbigt just nu....allt annat, stort som smått, som jsg faktiskt har att vara tacksam över. Och att komma ihåg att förändring pågår hela tiden i livet....så som det är just nu kommer det inte alltid att vara.....nästa vecka är det kanske annorlunda...eller kanske redan imorgon.

Nu har nog mina illamåendetabletter börjat hjälpa så jag kan försöka se om jag kan få i mig lite mat som kom på sjukhusets finporslin 🙂

image

Ta hand om dig!!