Gäääsp…åh, redan morgon!
husse är påväg upp och gör kaffe, ja ja jag går väl upp, han kan ju tappa nått gott på golvet, det gör han aldrig…men han kan. Äh, jag kryper upp i soffan…
Så kommer matte, nu blir det brädspel och kaffe…nähä, frukost direkt, då blir det segling…jorå, så är det, nu grejas det med segel och tampar, plockas i ordning på båten mm. och naturligtvis en promenad innan dom startar den där jävla motorn…. den går väl an för dom som står på två ben, en annan som lever livet på durken hatar den där järnpjäsen som låter och får hela båten att vibrera…men dom brukar ju inte ha igång den så länge, strax utanför hamnen börjar hela min värld röra sig, men så får dom upp de där stora vita seglen och då blir det äntligen tyst o stilla på den där järnklumpen och världen stabiliserar sej…på sned!!! Men hellre att det lutar än att ha igång den där motorn. Nån dag har den varit igång i flera timmar, då gungar hela min värld…jag hatar när hela min värld gungar, vilket ben ska man stå på? satan, det blir aldrig rätt! Jag gillar det inte, accepterar det det gör jag men jag gillar det inte…då är segling bättre fast helst utan för mycket/stora vågor….för då är det så där svårt igen att veta vilket ben jag ska stå på…..hitåt eller ditåt…eh…jag vet inte!!!
Ibland varar det ett par timmar men ibland så håller det på hela dagen…nån gång har det till och med blivit mörkt innan vi kommer i hamn…men det är lätt värt det varje gång, nya dofter, nytt gräs och nya kompisar…och maten, jag får alltid mat när vi kommer fram…och att segla det är ett perfekt hundliv, visst älskar jag att springa på en grön gräsmatta eller ännu hellre en sandstrand, men det orkar man ju inte hålla på med en hel dag. Men att segla, ligga i mattes knä eller bara vara med i sittbrunnen och ha koll på allt som händer, det är sååå skönt…passar mej perfekt. Båtlivet passar mej perfekt, huset var naturligtvis också bra men då var dom så stressade och höll på med så mycket hela tiden, på olika våningsplan! Det var ju helt omöjligt att hålla ordning på dom hela tiden…nu, nu sitter vi samma båt! Dessutom får jag vara med om allt som sker, sitta med på bänkarna i sittbrunnen eller i soffan i ruffen, till och med min säng är lika hög som husse och mattes…jag är som en av dom, den enda skillnaden är när det regnar, då får jag ligga på golvet tills jag nästan torkat…det gör inte dom där människorna.
Ännu värre är det när jag är sandig, jag älskar att leka i sanden, gräva och rota i tången, slicka på en manet som spolats upp eller jaga efter en pinne som nån har kastat…jag kan hålla på i timmar!…..men så blir man alltså sandig i pälsen, då ska det torkas och borstas och torkas igen…och sedan får jag ändå inte komma in i båten!!
Nåja, att vara ute på däcket är inget straff, jag älskar att strosa omkring uppe på däcket, ligga ute på peken eller om det är blåsigt då är mitt favvo ställe på skarndäck (sidan av båten), i lä.
Nu är det ju inte varje dag som vi är ute till havs, ibland har vi lekt på land flera dagar i sträck, gått lååååångpromenader i både stadsmiljöer eller ute på stora gräsfält…jag älskart. (och inte en enda dag har det cyklats…)
Ja, jag är helt enkelt Kapten Coccos på Black Pearl of Sweden och har ett förbaskat bra hundliv ombord! Varför jag är Kapten?? Jo det är enkelt….det är för att husse och matte inte ska bli ovänner om vems fel det är om vi går på grund!!
