Vad hände egentligen!?!?!?? Eller vad hände inte!!!

Efter en dryg vecka i Dunkerque med ljuvligt väder och därefter grått med väldigt mycket vind hade vi planerat att fånga tillfället med rätt vindar idag för att gå vidare förbi "flaskhalsen" Calais -Dover..... Redan igår förberedde vi oss genom att slussa ut från innerhamnen för att kunna gå när det sedan skulle passa oss med strömmar, tidvatten m.m

Vi vaknade i morse, vädret verkade stämma med prognosen, sol, ostlig vind och vågor i samma riktning som skulle vara ca 1 meter och medströms från klockan 11!
Så vad skulle kunna gå fel?? Egentligen???

Visst är det så att vi har lärt oss att det alltid är mer vind än prognosen säger och vi vet att det kan ändra sig .....

Det var mer vind.....men fortfarande medvind, det var betydligt högre vågor....men åt rätt håll så det borde inte vara ett problem.....

Men!! Då startar ett händelseförlopp som blir en serie av saker som man INTE vill ska hända till havs!

Det börjar med att vår pärla inte alls uppför sig som hon brukar i vågorna, hon krängde och snurrade och svår att parera trots både storsegel och genua ( försegel) så det var mycket slitande i den där stackars rokulten.....och plötsligt kommer en "Deja vu " från Delfzjil när Svante säger att bulten i rokulten gått av!!!

Nu gick det fortfarande att styra och det blev tydligt för oss varför detta händer ( hålet är lite större än bulten så belastningen blir för stor när den rör sig). Men extra bult fanns i närheten....Nu skulle vi bara försöka byta!!! Vilket inte är så lätt i höga vågor och väldigt byigvind så båten kränger en hel del. Vi försökte när den kom i rätt läge....fick in bulten delvis....Svante styrde jag försökte skruva....men det blev mycket parerande och plötsligt gick det inte att få in bulten mer för den hade blivit böjd!!!

Provisorisk lösning

Väl framme upptäcker vi att Svante monterat rokulten upp och ner!! Haha....vår Kattla ( drakhuvudet på rokulten)

Min stora nackdel skulle man väl kunna säga att jag inte kan jättemycket om båtar...Svantes nackdel å andra sidan skulle väl vara att han har en tendens att tänka att han ska göra allt själv! Fördelen med våra nackdelar är att vi blir tvungna att kommunicera med varandra om hur vi tänker och gemensamt kommer vi fram till vad som behöver göras och vem som gör vad! Det är otroligt skönt att vi båda är den typen av människor som bara vill agera och fokusera på vad vi kan göra när något sådant här händer. Det finns ingen irritation, bara fokus.

Och tur är väl det för det tar inte slut där!!! Näpp!!

Jag fick instruktioner om var fler bultar fanns längst fram i förpiken under durken ( golvet)!! Bara det att det fanns några lådor kläder ovanpå durken då, men hej och hå så skickades saker åt sidan och där fanns dem!! Tog med två upp med en gång. Men nu mådde jag illa på riktigt! Efter skruvandet och letandet i förpiken i ganska rejäl sjö så sa nu kroppen ifrån....skulle detta dessutom bli första gången jag skulle bli sjösjuk???

Frisk luft,  blicken på horisonten och andas långa djupa andetag ( såååå tacksam för all mindfulness, mediterande och yoga!!!!) så lugnade det sig, blev inte värre. Då frågade jag Svante lite försiktig om vi inte skulle koppla in ratten istället som är vår nödlösning så vi kunde fixa rokulten . "Det är därför jag är gift med dig! " blev svaret. Det var tungt styra båten så det fick Svante göra och jag fick instruktioner hur jag skulle skruva ihop det under durken i sittbrunnen. Stackars Coccos som inte visste vart hon skulle ta vägen innan var nu ännu mer förvirrad när vi slet upp durktrallen i sittbrunnen och slängde ner den i båten.

Efter en del skruvande så gick det. Jag fick ta över och styra medan Svante gjorde provisorisk lösning på rokulten.

MEN!!!!! Vi hann inte koppla in den förrän nästa sak händer......eftersom vi hade haft svårt att styra så vred sig båten kraftigt med vind och vågor några gånger så vi gippade och skotet till storseglet smällde...den första gippen gick fint men inte nästa bommen kom med en sådan kraft att stoppet på skotet lossnade och bommen for ut och hängde lös ut mot undervantet.

Tjong!! Där kom bommen i full fart tillbaka igen med skotvagnen hängande lös som en projektil. Vi duckade båda två. Ny plan! Medan jag styrde så knäppte Svante fast sig i livlinan och kröp fram för att inte bli träffad av bommen. Han fick ner seglet och fick tag i bommen även om han nästan hängde i den emellanåt när vågorna lekte med oss.

Den hela sidan av skotet

Det som är kvar av det andra stoppet

Tillbaka i sittbrunnen, bommen fäst i bågen på taket, Svante tillbaka i sittbrunnen hel. Puh!!
Pang!! Eh va?? Plötsligt vrider sig båten igen och vinden trycker på bommen med sådan kraft så bågen lossnar!?!

Den del av bågen som sitter kvar

Men vänta lite nu.....alla förutsättningar var rätt idag, så vad kunde gå fel?? Tydligen en hel del!
MEN!!! Vi löste det och jag vill än en gång poängtera om hur tydligt det blir i sådana här lägen om att det enda vi kan göra i dessa oväntade lägen är att fokusera på vad vi kan påverka! Vi kan inte inte påverka vind och vågor och det som händer får vi bara försöka lösa helt enkelt.... Egentligen är det som med vilken motgång som helst i livet men här blir det väldigt tydligt!! Vi kan inte gärna säga att vi inte orkar mer och vända ryggen till......vi kan inte heller krypa ner under täcket och tycka synd om oss själva.......vi kan inte heller lossas som det aldrig hänt!!! Nä det enda vi kan göra är att fokusera på vad vi kan påverka i situationen!

Jamen Coccos kanske någon tänker ( många som hör av sig och frågar om henne i olika situationer)...ja Coccos blir såklart jättestressad men vi försöker ignorera henne så mycket som möjligt för att inte bekräfta hennes rädsla. Vi vet också många seglare som låter hundarna vara nere i båten och en hel del av dessa bekräftar även att hundarna är sjösjuka.. ..tro tusan! Vem blir inte det nere i båten när det går flera meter höga vågor!!  Nä Coccos får friskluft och är med oss i sittbrunnen. Dock har hon en tendens att vara i vägen när hon blir stressad så hon får sitta fast i koppel,  såklart även för att hon inte ska ramla överbord i hög sjö som idag.

Visst var vi lite nervösa över att passera Calais idag men mest för att vi läst att det är mycket trafik där med stora båtar....vilket kändes som minsta bekymret idag helt ärligt!!!!

Det är också intressant hur kroppen i sådana här situationer prioriterar sina funktioner!! Innan allt drog igång var jag både kissnödig och hungrig.....flera timmar senare kände jag inte av någonting av dessa två behov. Jag tog ändå ett tillfälle i akt att stoppa i oss varsin banan, skorpa och lite baguett för vi vet så väl att utan energi ökar risken för dåliga beslut.

Efter 6 -7 timmar till havs kom vi då fram till Boulogne Sur Mer där vi nu ligger. Glada, stolta över att löst dessa saker så bra och vi kunde direkt se hur bra det var med erfarenheten från Delfzjil för det gjorde oss ändå lite förberedda.

Reflektion och städning stod först på programmet i hamn..... ja båten var kaos!!! Vi hade stuvat bra efter tidigare erfarenheter.... en att kastas från sida till sida i höga vågor skakar om en del....och sedan kastade vi ju ner saker som durkentrallen och jag rev ju undan saker för att komma åt bultarna...men så här såg vårt hem ut när vi kom fram 🙂

Salongen

Ruffen, där jag stökat runt

Det är krafter i naturen...."skotvagnsstroppen" gick av i farten med

Så nu återhämtning och slutspelshockey på radion!
Vi önskar dig en trevlig kväll!

....vi hade i alla fall tur med vädret <3

Cap Gris strax efter Calais

En kommentar

  1. Ulla-Beth 24 mars, 2017 at 23:42

    Vad duktiga ni är, lycka till och bättre tur med vädret.

Skriv en kommentar