Att använda restid, ensamma stunder eller tysta, lugna segelturer för reflektion har blivit en vana och att vara ensam på ett hotellrum efter tid med familj och en båt å man som väntar i Frankrike gör att det oundvikligt blir reflektion bakåt, framåt och över nuläget.
Reflektion av senaste veckan
Nu har jag haft ca 10 dagar med familj och vänner som har varit fantastiskt att få träffa, krama om, skratta med och få vara en del av deras liv så skulle den veckan kunna sammanfattas med två ord: Värme & Tacksamhet! Jag känner mig även som en väldigt stolt mamma till två fina grabbar, även om Oliver har lite svårt med att jag “sticker ut” och därav med ett värme kallar mig för hippie (pga av klädval och mina dreadlocks). I fredags fick jag verkligen en hög dos av kärlek och värme när jag först hade en dag med Oliver och min mamma på shoppingrunda och därefter kom Noah med tåget från Göteborg, det blev middag på stan med Oliver, Noah, min bror och jag för att sedan lånad i Olivers lägenhet igen och där dök Olivers vän Joel upp och sedan även min bonusson, Svantes son, Elias!! Var bara Svante som saknades…..Men jag är så glad av vi lyckades få till det när jag ändå var i Sverige!
Jag & grabbarna <3 Joel, Noah, Elias & Oliver
Reflektion ännu längre bakåt…..
I morse när jag efter frukosten satte mig en liten stund och kollade meddelanden och notiser från Facebook så kom det upp lite “gamla minnen” som Facebook påminde mig om och det fick mig att börja reflektera över hur galet mycket det är som faktiskt har hänt de senaste 5 åren! Jag blev taggad i ett inlägg från Valborg för 5 år sedan av en vän….då stod vi uppe i Stockholm och laddade för att vara med i uttagningen till Gladiatorerna!!!! Känns rätt avlägset idag kan jag säga….Läser jag sedan det minne som kom upp hos mig på Facebook för 4 år sedan så står det så här:” Funderade just vad vi gjorde förra Valborg och kom på att då var jag ju med i uttagningen till Gladiatorerna!! Haha….Det var kul men sedan började helvetesresan med höften. I år nöjer jag mig med att komma hem till min familj och få visa hur mycket jag älskar dom …känns starkt efter ett dygn med en skruttig farfar och en döende mormor <3 ……..”
Jag inför uttagningen till Gladiatorerna 2012. Hur det gick? Kom som tur är inte med men gick i alla fall vidare till andra uttagningen 🙂
….det var 4 år sedan….när jag skrev det var höften bra efter en operation MEN 6 månader efter operationen började nacken krångla och det liv jag tidigare levt med så mycket fysisk träning skulle inte längre vara möjligt….Så…sedan det inlägget för 4 år sedan har jag även opererat nacken, ländryggen och idag lever varken mormor, farfar eller morfar (morfar som då var pigg)….Livet förändras hela tiden och jag kan nästan känna tyngden i kroppen när jag skriver just vad som hänt dessa åren men det är ju en del av livet och det känns viktigt att faktiskt titta på den andra delen med över vad som hänt….jag och Svante har sagt upp oss, sålt det mesta vi äger och har just nu vårt hem, vår båt i Frankrike och lever vår dröm! Livet går upp och ner, innehåller med- och motgångar men jag tror verkligen att om vi lär oss acceptera motgångarna, för de är där antingen vi vill eller inte (acceptera betyder inte att vi behöver gilla dem!!), så blir det lättare att komma vidare i livet och att uppskatta även de små sakerna.
En bild på mormors & min hand hennes sista dag i livet för 4 år sedan <3
Reflektion framåt…..
Reflektion framåt av vad vi tror och tänker just nu som är framför oss…..för sanningen är ju att mycket kan hända och ändras men när jag stannar upp och tänker framåt nu….det närmaste så känns det stort och spännande då vi har Biscaya som väntar “runt hörnet”. Det känns som att det är mycket det som återkommer i mitt huvud just nu när jag tänker framåt, svårt tänka på så mycket annat när det känns så stort! Ska bli skönt komma ner till Svante, prata om detta mer och börja röra på oss för att komma närmare det ställe där vi tänker utgå ifrån. Vilket det blir är inte helt klart än och det beror lite på att vi med största orolighet faktiskt kommer ha sällskap över Biscaya med Tjoppe och Helena på s/y Wilma som just nu befinner sig lite före oss, i närheten av Brest för att vänta in oss. Mer om planer och tankar kring Biscaya kommer nog i ett alldeles eget inlägg inom närmaste framtiden 🙂
Reflektion av just detta nu….
Med en nöjd känsla i kroppen efter senaste dagarna, fast det varit intensivt och en längtan efter det jag har saknat…..Svante, Coccos, båten, värmen så sitter jag nu här på hotellrummet i Malmö med solen som skiner utanför fönstret, en väska som knappt går att stänga, ett lugn då jag har gått om tid på mig innan flyget går från Köpenhamn….Allt jag ha tänkt att jag skulle passa på att göra när jag ändå var i Sverige har jag inte hunnit men jag har hunnit med det viktigaste att träffa familjen <3 Och jag känner mig lycklig! Lycklig över att ha valt det liv jag just nu lever! Lycklig över den härliga familj jag har! Lycklig över att ha tagit mig igenom så mycket i mitt liv för att slutligen hamna där jag är idag……
Ha nu en riktigt härlig Valborg vad du nu än väljer att göra……
Jo just det….det finns ett ord till som tack vare den lilla blå figuren Stitch kommer upp i mitt huvud..OHANA!
