La Rochelle i våra hjärtan….det var en dröm att komma hit med vår segelbåt

La Rochelle har sedan 5 år tillbaka haft en speciell plats i våra hjärtan och det var då en dröm att komma tillbaka hit med vår segelbåt…..

För 5 år sedan gjorde vi “Ryggsäcksresa” med våra stora grabbar, Oliver och Elias. Vi flög ner till Biarritz i Frankrike och planen var då att därifrån ta oss tillbaka via tåg sakta men säkert och stanna på lite ställen på vägen….Några tips om San Sebastian ändrade den planen lite så det blev en tågresa ner till Spanien först.

Spanien och San Sebastian blev favorit stället som grabbarna pratat mest om i efterhand men även La Rochelle.

När vi kom hit för 5 år sedan så var det festligheter ute på gatorna och vi kunde stå på balkongen och titta över folkmassorna på atleter som hade uppvisning m.m Staden med sin gamla torn och byggnader levererade. Självklart ville vi åkt ut till Fort Boyard där Fångarna på Fortet spelas in men vi tyckte det var lite dyrt och framför allt när vi fick veta att man inte fick gå i land på turen….då fick det vara. Under några dagar njöt vi av staden, människorna och deras fantastiskt goda musslor på vårt favoritställe Le    P´tit Bleu som är en liten fiskebåt de ställt på land där de serverar så goda musslor i “korvkioskformat”! Enkelt men oooh så gott!

En kväll stod vi på balkongen och tittade på tornen på varsin sida om inloppet till hamnen i centrum och sa att hit ska vi segla någon dag!!

 

…..å nu är vi här!!! Det var en mycket speciell känsla att komma tillbaka på precis det sättet vi drömt om….vi gled in i stan och fick platser i centrum hamnen och precis ovanför bryggan ligger favoritstället…..Le P´tit bleu!

Vi skickade en filmsnutt till Oliver och Elias på när vi gled in i stan och det första de frågade var om “musselbåten” fanns kvar 🙂

Ja…La Rochelle fortsätter att leverera och ge nya minnen….denna gången fick vi dessutom se Fort Boyard! Vi och grabbarna på Anna Perenna tog en tur med våra båtar runt Fortet innan vi gick in till La Rochelle…..men lite besvikna kanske….det var ju mycket mindre än det ser ut att vara på tv:n!! Men lite fräckt ändå såklart 🙂

Vi har även hittat ännu ett favoritställe…..när vi var här förra gången hittade vi ett område på andra sidan hamnen som såg ut som en massa “rivfärdig” byggnader med massa vacker graffiti…..Det hade nu byggts om till ett otroligt mysigt ställe med barer, dansgolv, scen, växter, tunnor till bord och helt enkelt massa gammal skit som det tagit vara på och fått till så fint och mysigt. Vi kunde inte bara gå förbi….där stod vi och bara tittade på alla glada människor i alla åldrar som cirkulerade i solen och njöt…..Vi bestämde oss för att fånga ögonblicket och ta en öl….vi fick en kanna öl!!

Här gjorde jag en paus i skrivandet idag då Johan och Jocke undrade om vi skulle hänga med och gå en sväng, vi var inte sena att hänga på. Vi hade knappt hunnit i land förrän Svante vinkade med oss till en folksamling. Där stod folk och tittade på en liten brunbränd man med kritvit hår och skägg. Ögonen lyste och folk var som förtrollade av hans leende och det han grejade med, drejade….

Svante hade på morgonen berättat för mig att han på kvällspromenaden med Coccos igår hade träffat mannen som var vid drejbordet (vi hade gått förbi innan men inte sett något där). Han hade börjat prata med Svante och var hur go som helst sa han…..

Johan, Jocke och jag står och tittar som alla andra medan Svante smyger sig fram bakom honom medan han sitter där och drejar krukor…!!?? Han sätter fingrarna i sidan på honom och jag hinner tänka “Å nej vad gör han nu!?!?!!” Men den lille mannen bara ler och avslutar showen, får pengar och kommer fram till Svante och kramar om honom. Inga sura miner här inte…tilläggas ska att han “degade” ihop alla sina verk efter han var klar med showen till en klump 🙂 (återvinning!) Efter kramen envisades han att med sina intjänade pengar bjuda oss alla 4 på varsin öl på ett ställe bredvid!! Vi insisterade först och ville betala men han var envis och det kändes oartigt. Den lille mannen bara utstrålade glädje och värme. När vi kom till stället där han skulle bjuda oss körde han bort några från ett bord så att vi kunde få sitta. En vän till honom vid bordet bredvid anslöt sig. Han pratade lite bättre engelska än “Habid” som var från tunisen men pratade alla möjliga språk lite grann…. “Habid” som han kallade sig berättade att han har inga pengar för det mesta men ibland får han “mycket” pengar på sin show (vad nu mycket är??) men han är lika glad för det. Han tyckte inte det där med pengar var särskilt viktigt. Han pratade hur han levde efter sitt hjärta och att La Rochelle var paradiset och så länge han tyckte det var kul att göra det han gjorde nu med sin “drejshow” så skulle han fortsätt men om han inte tyckte det var kul längre så fick det va. Med hjälp av sin vän som pratade lite bättre engelska (en fransman) så berättade han hur det hade beslutats att han inte skulle få ha kvar sin show och hans grejer hade tagits bort men att det då hade startats en namninsamling och på 44 timmar hade över 10 000 människor skrivit på att de ville ha honom kvar….medan hans vän översätter detta kommer tårarna på honom (alltså inte Habid)..han beskriver Habid som en som alla gillar och vi märker ju det också. Man kan inte annat än att le i hans sällskap och hans ögon lyser av lycka!! Jag kommer att tänka på den studien jag brukar berätta om på mina Yoga klasser om hur man sett att människor i Indien som knappt har något är så mycket mer tacksamma, givmilda och upplever en känsla av lycka mer än rika människor i Manhattan…..för mig blir han ett levande bevis på detta….att ägandet inte är vägen till lycka utan lev efter ditt hjärta så löser sig mycket ändå.

 

Så…ja…La Rochelle och människorna här fortsätter verkligen att leverera och ge oss nya minnen från detta härliga ställe….La Rochelle kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan….

Pst…..här är länken till videon från seglingen till La Rochelle & Fort Boyard https://youtu.be/1VrI5hGhGIw