I lördags var det alltså äntligen dags att påbörja överfarten från Frankrike till Spanien och Biscaya levererade och levde upp till sitt rykte.

Vi vill varna lite för ett långt inlägg då vi nu ska försöka sammanfatta känslor och upplevelser från 4 dygn till havs 🙂

Efter att under en vecka i La Rochelle ha haft koll på så många vädersighter som vi känner till för att kolla på vädret så kom vi tillsammans med besättningen på Anna Perenna och franska båten Django till slut fram till att lördag eftermiddag/kväll såg bra ut att gå. Kommande dagar såg det ut att inte vara så mycket vind men inte heller så mycket vågor och sol……hm….stämde ju så där.

Fullmåne på Biscaya natt1

Vi fick bra vind ut från La Rochelle som gav oss ett sista minne med en 30 gradig lördag. 19.30 var klockan när vi gled ut mellan de vackra stentornen. Django anslöt sig till oss strax utanför då de hade legat för ankare sista natten utanför och var osäkra på om de skulle gå lördagen eller söndagen men när vi hörde av oss att vi var påväg så hängde de på. Kul!! Tre båtar seglade ut på Biscaya, spända av förväntan och längtan efter Spanien.

Första natten var stjärnklar och månen mer eller mindre full som lyste upp havet vackert. Det var lätt att hålla sig vaken. Svante och jag turades om att sova 2-3 timmar var. Svante hade lite svårare än jag att koppla av och sova så han sov mindre (han har även vanligtvis mindre sömnbehov än vad jag har…). På natten när jag skulle ta över så berättar han att batterierna inte verkar ladda som det ska trots vi kollat på det innan. Detta gjorde att vi stängde av kylen, VHF, AIS, låta bli autopiloten och även plotters stängde vi av och endast kollade då och då för att prioritera lanternorna. Svante hade tagit ut kursen så vi använde oss av det gamla hederliga sättet att navigera efter komass. Dock kom vi ifrån de andra lite under natten….Vi fick kontakt med Django på morgonen efter när vi ropade på VHF:en. Anna Perenna verkade vara för långt ifrån oss för kontakt.

Detta dygnet hade haft betydligt mer vind än utlovat och dyningar på 4-6 meter. Men med dessa förutsättningar kändes det ändå ok. Höga vågor när det är långt emellan och vi ändå hade så pass bra vind gjorde att det inte blev särskilt jobbigt. Personligen tycket jag nog att det mest var sövande. Vi försökte sova även på dagen när vi kände att tröttheten slog in. Senare på dagen fick vi åter kontakt med Anna Perenna och vi bestämde oss för att ha tätare kontakt som varannan timme så då slog vi på VHF:en och kollade av läget. De hade även pratat med Django där Marie-Anne hade varit lite sjösjuk men annars var allt ok även där.

Vårt största bekymmer var att trots flera”promenader” på däck till den lilla sandlådan så vägrade Coccos att kissa. Hon grävde bara i lådan så det skvätte över hela däcket. Fördelen var väl lite att det inte var så varmt så hon behövde inte dricka så mycket vilket hon inte heller gjorde….

På söndagkvällen blåste det upp ännu mer så det blev till att reva storseglet för behagligare segling….är ju inte precis läge att vända när man inte ser land åt något håll. Vi bytte även genuan (förseglet) mot focken (mindre försegel). Det blåste väl ca 10-12 m/s så inte massor men byarna var det betydligt mer och självklart fanns en liten oro att det skulle bli värre och fixa med storseglet i mörkret ville vi inte. Nu fick vi även endel vågor från sidan vilket gjorde att det rullade endel så inte helenkelt att sova heller. Natten blev delvis stjärnklar och månsken men när det försvann blev det verkligen kolsvart. Med fokus på båten, vågor osv så tappade vi åter kontakten med Anna Perenna. När vi ropade vid 02.00 fick vi inget svar så återigen hade vi kommit ifrån varandra…..Man är inte så stor där mitt ute på havet när du knappt ser något alls och det du ser är bara hav, hav och åter hav och inte en endaste båt till… fascinerande, häftigt och lite läskigt på samma gång.

På måndags morgonen 7.45 kissade Coccos äntligen i sandlådan som vi surrat på fördäck. Vi hade ca 7ggr/dag tagit henne i kopplet ( vi satte fast hennes koppel i flytvästen på den av oss som gick fram….och satte oss själva i säkerhetslinan eftersom det var lite vågigt och byig vind )och promenerat fram till lådan och försökt och hon grävde och ville sen gå tillbaks men tillslut satte hon sig! Yeah!! Massa beröm fick hon och sedan gick hon ner och åt och drack lite. Så skönt!!

Coccos spanar delfiner

Strax därefter kom dom!!! Delfinerna!! Äntligen! Vi har ju läst och hört så många som träffar på dem på Biscaya och dagen innan när vi fortfarande hade kontakt hade både Anna Perenna och Django hade dom sett dem….Och äntligen fick vi sedan dem leka runt båten en lång stund. Lite lätt tårögda av glädje och lycka! Vi är båda otroligt fascinerade över dessa djur som för oss symboliserar glädje, frihet, lekfullhet och nyfikenhet…..ja, ungefär så som vi känner oss 🙂

Vi är glada att Coccos vid detta tillfälle satt fast med kopplet i sittbrunnen för hon blev tokig och ville hoppa i till dem!! Att se dessa djur i frihet, leka med båten, runt båten hoppa var helt otroligt och de var bara första gången av flera vi såg dem på överresan. De kom lite då och då och som längst hade vi ett “stim” av dem hos oss i 2 timmar…..2 timmar då Svante skulle sova och han kom upp efter ca 10 minuter och undrade om det var delfiner utanför för om inte så hade vi nog fått möss på båten….haha….det var ett himla liv nere i förpiken. Han kunde höra dem pipa, tjuta och tjattra samt “skrubba” sig mot båten. Själv försökte jag styra, njuta av dem och hålla in Coccos koppel för det var lite läskigt att vara själv uppe när hon bara ville hoppa i. Vissa delfiner kom så nära henne att hade hon varit människa kunde hon sträckt ut armen och klappat dem!! Som lite kul “värdelöst vetande” så sägs delfinen symbolisera vara, en symbol för ohämmad glädje, lekfullhet och spontanitet.Delfiner är mycket medvetna och intelligenta varelser som har lärt sig leva tillsammans i glädje och harmoni. Livet är till för att njutas av,så lek och skratta.

Det betydde mycket att se dem för nu hade jag det lite tufft. Det hade varit tung segling så mina svagheter i nacke och rygg gjorde sig nu påminda med besked. Att kunna ligga ner och koppla av emellanåt hjälpte mycket men med smärta blir jag även mycket trött vilket gjorde att det blev ännu tuffare för Svante som fick ännu kortare viloperioder. Den här dagen var rätt tuff. det var inte heller sol, utan nu var det mulet och det kändes som om regnet hängde över oss…..men som tur var klarade vi oss från det denna gången.

Inför 3:e natten gick jag och lade mig rätt tidigt efter att ha tagit min första värktablett på länge….planen var att jag skulle sova 2 timmar innan byte men efter ca 1 timme ropade Svante, då var han förståeligt trött och det var precis kolsvart ute. Det gick inte att se någonting. De andra nätterna kunde man se skillnad på himmel och hav även när stjärnor och måne skymdes av moln så hade det varit nyanser…men inte nu. Svante satte en ficklampa över kompassen och det var bara den vi hade att titta på för att styra efter 240 grader. När det är så mörkt och man koncentrerar sig så mycket så blir det väldigt tröttsamt så vi bestämmer att ta upp sovsäck i sittbrunnen och turas om att sova 30 minuter var. Så höll vi på till det började ljusna och då sov vi lite längre….än en gång jag mer än Svante.

Tisdags morgonen var grå och det kändes rått från start…men delfiner i mängder så det var lätt att hålla sig vaken ( det var här Svante försökte sova som jag skrev innan). Det var rätt stökig segling nu, lite för lite vind och för mycket för mycket vågor så Svante startade motorn. Vid tillfälle när Svante vilar hör jag hur det börjar mullra inåt land…skit! Inte åska!! Vi såg ju en kväll i La Rochelle hur snabbt det kom in med åska och blixtrar….då vill man inte vara mitt på Bisacaya! När Svante kom upp gjorde han en tillfällig åskledare med ????????????????? …men det blev ingen åska däremot fick vi regn en stund.

Men efter regn kommer solsken 🙂 Mycket riktigt! Ungefär samtidigt som vi kunde se spanska nordkustens berg torna upp sig långt borta i diset så kom solen! Plötsligt kändes livet rätt enkelt. Vi hade gjort större delen av Biscaya och Spanien låg nu framför oss! Lyckokänslan och stoltheten över oss var stor. Vinden hade dött ut lite men vi hade segel och motor…vi stängde av motorn och bestämde oss för att när vi nu är långseglare och djuphavsseglare (drygt 4000m djup när man gått över kontinentalsockeln i Biscaya) så varför inte bli djuphavsvadare också!!! Så med ca 3000 m vatten under oss så tog vi ett dopp!! Tjoho!!Tänk vad lite som behövs för att livet ska bli lättare!

Dopp på 3000m djup i Biscaya. Svalkande skönt

Nu återfick vi även kontakt med omvärlden…mobilen hade inte haft kontakt med något nätverk innan men nu….så vi ringde upp grabbarna på Anna Perenna för att höra att allt var ok. De hade det bra men hade några travar till storseglet som hade gått sönder så de bestämde sig för att gå in till La Coruna. Vi var osäkra på hur vi skulle göra. Kunde vara skönt att gå in såklart i land….men vi avvaktade beslut vilket i efterhand kändes rätt klokt. När vi kom utanför La Coruna så var det kolsvart ute så vi bestämde oss att fortsätta. Det är aldrig kul att gå in i hamn när det är så mörkt. Vi tog sikte på hamnen Camarinas som Django hade gått till vilket var ytterligare ca 40 dm.

Ännu en mörk natt med 30 minuters skift….nu var vi trötta men vi kunde se slutet…Vi hade inte mycket vind såvitt gick för motor och vid tillfälle så gick Svante ner och startade instrumenten för att kolla dieselmängden…vi drar rätt lite…men hoppsan…den stod på rött!! Av med motorn och upp med segel. Vi behövde diesel när vi ska lägga till! Nu gick det inte fort!! ca 2-3 knop…hm…Om vi hade reservdunkar?? Självklart men det var..hm..tomma…..vi brukar alltid ha dessa uppfyllda när vi går ut och hade pratat om det innan och så bestämde vi med Anna Perenna att de hade ju massa extra diesel så vi behövde inte släpa på det (långt till bensinstation i La Rochelle)….hade ju funkat om vi inte tappat bort varandra….kanske mindre genomtänkt men vi har ju trots allt en segelbåt så det var bara att koppla på tålamodet. Lite mer båttrafik denna natten så mer att hålla reda på med tunga ögonlock…..på eftermiddagen när vi närmade oss Camarinas så hade vi omskontakt med Django som kommit i hamn vid 05 tiden på morgonen. De hade en plats till oss och vi meddelade läget med diesel och osäkerheten hur långt det skulle räcka och fick bra information att vi kunde segla in i viken och att de tog emot oss. Precis utanför hamn tog vi ner sista seglet och satte på motorn. Nu hade blåst upp lite. Båtarna vid sidan om var också beredda att ta emot oss så vi fick ett härligt mottagande på bryggan.

Äntligen var vi i hamn!! Lycka!

I hamn, Camarinias Spanien

Tilläggas ska att sist 2 dygnen så kissade Coccos 2ggr/dag och hade fattat grejen med lådan. Dock såg båten ut som om vi hade gått igenom en sandstorm….haha…Irländaren brevis oss när vi lade till tittade lite skeptiskt från sin fina vita 45 fotsbåt på vår svarta, sandiga pärla….Life….vi säger som vår “La Rochelle vän Habid..Love Love love!!! <3

Vi gjorde det!!! Vi skiter i Jante och är otroligt stolta över oss, över Coccos, över båten över våra vänner Johan och Jocke på Anna Perenna, över Thibault och Marie-Anne på Django….vi gjorde det <3