Nu är det nästan en vecka sedan vår nya matros (Noah)mönstrade på i Porto och den veckan har haft dagar med skratt, lycka, tränat tålamod, oro och så seglar vi norrut igen!?!
Tålamod
Porto har varit ett härligt ställe att ligga i med närheten till stan och allt som finns där även om vi föredrar mindre ställen….dock blev det lite drygt när varje morgon vi hade tänkt att gå så var det dimma så tät att det inte gick att se piren och lastfartygen som gick in och ut i närliggande hamn tutade för fullt och fyrarna utanför att låtit på ett speciellt sätt för att kunna upptäckas eftersom de inte syntes…. Dimman lättade inte heller förrän en bra bit in på eftermiddagen. Noah längtade efter att få komma iväg till något av de ställen vi pratat om och ligga på ankare nära en strand, bada,paddla, snorkla m.m Så till slut tog vi ett gemensamt beslut att på lördagen skulle vi gå även om det skulle bli på eftermiddagen….hm…nu blev det inte riktigt så för dimman höll i sig till närmare 19 på kvällen! De som jobbade i hamnen sa med att det inte brukade vara så här och inte så mycket. Det brukar dessutom vara torrare dimma, den här är så det nästan känns som små, små regn droppar som ligger i luften…
Nytt beslut! Nytt försök på söndagen!
Vid 18 tiden på söndagen började dimman lätta och vi sa hejdå till våra franska vänner på Django, troligtvis för sista gången nu…..våra vägar har korsats nu under ett par månaders tid men nu skulle de sätta fart mot kanarieöarna för att sedan gå över till Karibien.
Oro
Efter lite middag så kastade vi loss och gav oss ut på havet. Inte mycket vind men lite, så vi kunde segla lite i början…och vi fick en otroligt vacker solnedgång till havs. Därefter bestämde vi att jag och Noah skulle sova lite så jag kunde lösa av Svante sedan. Vi tänkte göra en nattsegling upp till Spanien om förhållandena var bra men vi hade två andra alternativ på vägen om det inte skulle funka.
Solnedgången innan dimman
Jag hade bara slumrat till lite när Svante bad mig komma upp igen, klockan var bara 00, det gick inte att se någonting! Dimma! Vi behövde vara uppe båda två. Som om det inte räckte med den supertjocka dimman så hade vi dåligt med batteri!! (japp vi har skrivit om det innan men vi har fått det att fungera mycket bättre och kunna ligga på ankare flera nätter i sträck utan problem och det laddat bra med vindkraftverket och solpanelerna, så vi trodde det var lugnt…) Vi hade ju inte gått länge alls? Men det kunde kvitta nu för våra lanternor syntes dåligt och AISen riskerade att stänga ner…det vill man ju absolut inte i tjock dimma!!
Nytt beslut! Vi hade endast 4 distans in till en portugisisk hamn Povoa de Varzim, vi bestämde oss för att gå in och lägga oss där.
På väg mot hamnen hör vi plötsligt ljudet från en annan båt men ser inget först…men plötsligt ser vi lanternor och då vet vi att de är nära!!! Vi tutar flera gånger för säkerhetsskull om de inte ser oss! Det gick bra, de vänder åt andra hållet…..puh!!
Som tur är har vi fortfarande ström till plottern för vi ser ju inte infarten till hamnen….inga pirarmar eller något….det är lite läskigt att förlita sig på denna tekniska informationen när vi dessutom inte har en aning om hur det ser ut i hamnen när vi kommer in. Men plötsligt kan vi se infarts ljuset nästan bredvid oss, vi är på rätt väg! När vi kommer in i hamnen är det upplyst och inte lika tjock dimma så vi ser tydligt bryggorna och det verkar finnas gott om plats. Noah hoppar i land och tillsammans får vi båten tryggt på plats. Lite mycket adrenalin så det fick bli lite kortspel innan vi kunde lägga oss och sova men då sov vi gott!
På förmiddagen drar vi sedan vidare….kastar loss, hissat segel direkt för att bara kunna stänga av motorn när vi kommer utanför pirarna….trodde vi!!!
Noah och jag är uppe på fördäck och plockar in fendrar med Coccos springande runt benen….PANG!!! Vi håller på att ramla omkull! Skit!!
Nu ser vi de gröna bojarna vi inte såg på natten när vi gick in…hm…slarvigt av oss att inte se dem nu men men…. det var faktiskt inte helt tydliga ens i dagsljus och fanns inte med på plottern. Vi går sakta vidare ut. Kollar kölsvinet….inget vatten som kommer in i alla fall. Svante får dyka och kolla vid tillfälle senare………
Lycka
Tyvärr var det inte mycket vind heller denna dagen men vi seglade långsamt och njöt av stillheten….och då kom dom….dessa ljuvliga varelser igen!! Delfinerna!! Nu fick Noah äntligen se delfiner! De första var på avstånd så vi såg mest ryggfenorna och hur de hoppade längre bort men det var de stora delfinerna så de syntes tydligt ändå….efter en liten stund kom det fler….några kom i full fart och verkade vara på väg någonstans eller jaga något det simmade bara förbi medans andra stannade och “lekte” lite med oss runt båten! Coccos var alldeles tokig igen. Hon blir alldeles till sig och ska springa på däck så vi får sätta fast henne för att hon inte ska ramla i. När de sedan försvinner så går hon fram och tillbaka och fortsätter att titta efter dem….och det kan hon göra i 1 timme efter man sett den sista!! När hon sedan precis släppt det och kommit till ro så kom det fler 🙂
Det är omöjligt att vara på dåligt humör när man ser delfiner!!! Nu är vi sällan det ändå..haha…men ja…
Tyvärr gick det som sagt långsamt och Noah som inte är van vid den här seglingslunken till havs tyckte det blev långtråkigt även om han älskat att få se delfinerna och att segla. Nytt beslut! Vi gick in till stället vi ändå ville komma tillbaks till, Viana do Castelo.
Hade en skön kväll och på tisdagsmorgonen innan vi skulle ge oss av bestämde vi oss för att denna gången skulle vi ta oss upp de 700 trappstegen till katedralen på berget. Motion är något vi seglare får lite lite av så det skulle bli perfekt! Dessutom var det lite mulet vilket var rätt skönt.
Dagens motion…700 trappsteg enkel väg!!
Andningspaus <3
Även liten, pigg hund behöver en paus bland alla trappsteg
Exakt 700 steg var det, Svante räknade! Det fick bli några pauser på vägen för puh vad jobbigt det var emellanåt!! Men vilken ljuvlig utsikt!!! Sen bar det ner igen och dags att kasta loss! Mot Spanien!
Noah när vi kommit högst upp med viken och staden bakom sig
Segla Norrut
Det är faktiskt lite speciellt att segla norrut när vi hela tiden seglat söder ut…haha…blev lite speciellt i Porto med när vi träffade andra långseglare för det är en av de första frågorna långseglare emellan (oavsett ursprung), “seglar ni norr- eller söder ut?” Vi seglar ju egentligen söder ut men nu, tillfälligt norr….Vi ser fram mot att visa Noah några av de härliga ankarvikar vi hittat <3
Noahs favoritställe under segling…längst ut på peken
Dock blev det ännu en dag med väldigt lite vind även om den var sydlig….Vi seglade så länge som möjligt och gjorde allt mellan 1,5-4 knop.
Men….vi kom igår kväll fram till Baiona, Spanien och ligger nu här på ankare….
Det har varit händelserika dagar sedan Noah mönstrade på men det är ju lite så livet på en segelbåt är…men många skratt blir det också. Vilken ljuvlig kvalitetstid vi har tillsammans!
Så nu hoppas vi kunna ligga lite på svaj och njuta…kanske bara byta ankarvik när vinden vänder 😉