Välkommen ombord! Hatkärlek till vattnet mellan Spanien & Portugal, John Guidetti och lite annat

I dag säger vi till dig som vi sa till Noah när han mönstrade på, Välkommen ombord! Här bjuder vi bland annat på äventyr, lugn, vackra ankarvikar, delfiner, möten med kända och okända människor......Häng på en stund!

Min 17 åriga son Noah har nu varit här med oss i 14 dagar och har 2 dagar kvar ombord. Som vi nämnt tidigare valde vi att  segla tillbaka till Spanien från Portugal för där finns bättre ankringsvikar och små mysiga stränder.

Mysiga ankringsvikar blev det i Ria Vigo. Vi har legat på 3 olika ställen där, badat, promenerat i byar och utforskat, vaknat någon morgon då vi var lite otäckt nära stenar vid lågvatten så det blev snabbt upp med ankare och förflyttning. Vi har haft det ljuvligt!

Möte med John Guidetti .....

Sista dagarna i Spanien tillbringade på svaj utanför Cangas som ligger mitt emot den större staden Vigo. En av dagarna hade vi åkt in för att leta gasol vilket inte är helt enkelt!! Det är EU och ändå har de flesta länder sin "egna tuber" och kopplingar eller den lilla campinggasen på 1,25 Liter....men nu var det lite akut, vi var utan gasol och hade varit i ett par dagar. Att äta ute och äta kall mat funkar ju... att inte kunna dricka kaffe på morgonen var nästan plågsamt 🙂

Vi hade även med oss vår lilla dunke för att fylla på bensin till utombordaren på dingen så vi gick förbi bensinmacken och eftersom man inte får tanka själv här fick vi hjälp med det. Samtidigt som Svante skulle betala rullade en svart suv med tonade bakrutor in på macken, den fick hjälp och föraren gick mot ingången för att betala och stannade upp när Svante kom ut och vi började prata...."Svenskar?" frågade han. Jajamen visst är vi det! Han frågade var vi var i från och berättade att han var från Östersund, sedan frågade vi om han varit här länge..Han berättade att han hade varit där i ca 4 veckor fast i Vigo där hans svåger bor. Han berättade att hans svåger spelar fotboll professionellt i Celta Vigo....nu började vi ana lite men jag spelade lite dum och frågade om det kanske var någon man kände till då....haha...Ja, kanske det, John Guidetti.....Typ ja vi känner väl igen hans namn 😉

Så vi följer i våra vänner Johan och Jockes fotspår när de berättade att de nästan hade sett en val....ja...vi träffade nästan John Guidetti...haha...vi tyckte det var lite kul i alla fall för hur stora är oddsen egentligen??

Gasol utomlands

Tillbaka till vårt gasolproblem.....vi hade blivit erbjudna på ett ställe att köpa en flaska campinggas för 65 € men vi avvaktade lite och ville kolla lite till. Vilken tur vi gjorde det!!! Vi hittade ett ställe som sålde gas och mannen i affären var otroligt hjälpsam och sa att han kunde fylla våra egna flaskor (2 svenska och en tysk) för 25 € styck!!! Dessa var istället på 6 och 11 Liter. Vi hämtade våra flaskor, lämnade in dom och ett par timmar senare hämtade vi dem och då hade han gjort kopplingar med för att kunna fylla dem!! Nu har vi gasol läääääänge framöver. Det är bra att vara envisa och fråga sig fram ibland.

Hatkärlek till vattnet mellan Spanien & Portugal

Igår (tisdag) var det alltså dags att än en gång börja segla söder ut. Vi gick ut från Cangas vid 8 tiden på morgonen och prognoserna såg bra ut med 7-8 m/s nordliga vindar och runt 1,5 m vågor (från västnordväst)....."so far so good". Vi satte både genua (försegel), storsegel och mesan (det lilla seglet vi har på masten där bak) redan i Rian. Det kändes stabilt och bra och vi gjorde mellan 5 och 7 knop.

När vi sedan kom utanför Rian och öarna så började det bli riktigt skvalpigt med korta, stökiga vågor så vi gungade från sida till sida men vi hade ju ändå bra vind. Vi tog dock ner genuan för den flaxade för mycket eftersom att den kom i lä bakom storseglet. Vi förstod inte hur Noah kunde ligga kvar och sova där nere när båten gungade så otroligt från sida till sida men det kunde han tydligen.....eller ja ett tag i alla fall.

När han kom upp på förmiddagen så hade vi en medelhastighet på 7 knop och vindarna hade ökat något och var runt 10-12 m/s. Strax efter att han hade kommit upp och meddelat oss att han tyckte det faktiskt var lite jobbigt och lite otäckt att segla nu så dök våra vänner delfinerna upp och bröt det negativa en stund....eller ja till och med en ganska lång stund så simmade de med oss och "lekte" med båten. Plötsligt kändes allt lättare och roligare igen och Coccos var tokig <3 I vattnet mellan Spanien och Portugal är det helt klart delfinsäkert!! Här hänger dessa ljuvliga djur helt klart! Där av kärleken till dessa vatten....

Här är en filmsnutt på delfinerna och oss guppande innan vind och vågor ökade....psst...kolla Svantes hatt i slutet 😉

Men... ungefär 30 minuter efter att delfinerna hade försvunnit ökade vindarna ännu mer och vågorna byggde upp. Vindar runt 20 m/s med mer i byarna och korta 3-4 meters vågor. Den här typen av seglingar är faktiskt inte alls särskilt roliga men vad tusan vi kan ju inte gärna hoppa av och vända gör ju inte det bättre för då hade vi fått både vågor och vindar i fören....

Nu får vi faktiskt kämpa en del för de byiga, starka vindarna vrider båten på vågtopparna då och då...det innebär att i det korta intervallet mellan vågorna så hinner vi inte räta upp båten utan nästa höga våg kommer från sidan och pressar ner båten, då och då får både Svante och jag hjälpas åt att pressa rokulten för att hon ska räta upp sig så fort som möjligt innan ytterligare en våg kommer.

Någon våg drar in över hela sittbrunnen och vi blir bra blöta men solen skiner ju....Plötsligt upptäcker vi att bågen vi har i aktern med AIS antennen på b.la har lossnat och hänger mer eller mindre i sladdarna!!!  Jag flyttar min livlina ( vi sitter alla fast i båten när det är sådan här förutsättningar, en självklarhet) till aktern och får av Noah två tampar som jag sedan försöker vira runt bågen  för att den ska hänga kvar....När jag står där och balanserar ser jag den ena höga vågen efter den andra komma bakom oss och bygga upp så den blir högre än båten för att vi sedan ska dansa på sidan ner för den....en rätt overklig känsla men jag känner ingen rädsla alls...jag bara agerar och är superfokuserad på det jag ska göra, hålla balansen och då och då hålla fast mig....det var fullt tillräckligt.

Vi kan nu se inloppet till marina Povoa de Varzim långt framför oss. Vi har en plan att segla så nära pirarmarna som möjligt för att kanske till och med komma lite innanför innan vi behöver vända upp för att ta ner storseglet.

Då händer det....vinden och vågorna vrider oss så mycket så storbommen slår över till andra sidan med full kraft. PANG!!! (en Gipp) Stoppen till skotskenan far iväg och bommen far ut och trycks mot vanten så det blir en hävarmseffekt som gör att skenan till bommen på masten slits loss....skit! Det som inte fick hända. Men nu var det så.....snabba beslut och bra kommunikation. Vi startar motorn, Noah drar in skotlinan för att bommen inte ska fara fram och tillbaka medan Svante hakar fast sig i livlinan längs båten och går fram på båten för att ta ner storseglet .......På given signal vänder jag upp båten mot den starka vinden och vågorna så att Svante ska kunna ta ner seglet...."-Stor våg!!!" ropar Noah, vi är beredda, håller i oss och det går fint. Han har senaste timmarna suttit vänd bakåt och haft koll på vågorna och när de där större, bråkiga vågorna har kommit har han förberett oss vilket faktiskt underlättade endel och han fick något att fokusera på. Det blir så mycket lättare att både stå ut och inte bli för rädd om man har något att göra eller ha koll på när det är stökigt.

Även detta gick fint och efter ytterligare någon halvtimma kommer vi in bakom pirarmarna och vågorna lugnar sig. Det blåser ju fortfarande rätt mycket men med en hamnkapten som möter upp och ytterligare 2 män som kommer och hjälper till (och det faktum att vi hade varit där tidigare så vi vet hur hamnen ser ut) så blir det en relativt enkel tilläggning...det största problemet var nog att det var svårt att höra varandra i vinden...haha...men det funkade ju ändå.

Bågen i aktern på trekvart med lite tampar jag lyckades få dit ute till havs

Svante fixade skenan som hade lossnat på stormasten

Efter lite röj nere i båten av saker som farit runt så sätter vi oss i solen, tar en öl och briefar lite. Vi är otroligt nöjda med vårt agerande och känner verkligen att vi inte kunde gjort något annorlunda, ja vi känner oss faktiskt stolta över hur vi har hanterat situationerna som vi inte hade kunnat förutse eller förebygga och det mest framför allt för att de 4 väderprognoser vi hade tittat på absolut inte visade dessa vindarna eller vågorna....MEN...så är det ju med vår moder naturen....hon läser ju faktiskt sällan väderprognoserna och det vet vi mycket väl och i de lägena gäller det faktiskt att försöka "surfa på vågorna" istället för att kämpa emot dem......

Vi stannar nu här på detta urmysigt ställe minst några dagar för att "slicka såren" (mest små blåmärken något vi mer eller mindre alltid har), laga båten och mysa med Noah innan han åker hem.

Många sköna kvällar har vi haft. Kvalitetstid!

Han har älskat delfinerna, njutit av ankarvikarna, svurit över vågorna , hatat vinden och älskat solen.....

....ja detta är lite av det i har att bjuda på ombord på vår "Svarta Pärla".....livet på en segelbåt blir aldrig långtråkigt...är det lugnt och stilla, njut för du vet aldrig när du behöver krafterna<3

Tack Noah för att vi fick ha dig ombord i 16 härliga dagar <3

En kommentar

  1. Pelle Emanuelsson 30 juli, 2017 at 07:24

    Härligt att läsa om era strapatser, bra jobbat på sjön.
    Härligt med delfinerna.
    Hade gott från Pelle Emanuelsson

Skriv en kommentar