BILDER KOMMER MEN JUST NU DÅLIG UPPKOPPLING….

Klockan ringer mitt i natten och det är kolsvart, månen ligger på horisonten (i november går den upp vid ett tiden i Portugal) så nått månsken är inte att tala om.  Hunden är rastad och jollen ligger på fördäck….klockan två går vi ut mellan pirarmarna utanför Olhao med kurs 165 grader…mot Marocko, Afrika.

 

Återigen har vi alltså ändrat våra planer, Afrika har lockat men då har vi tänkt på medelhavskusten och då alltså nästa vår/sommar inte atlantkusten och redan nu, men så är det. Efter lite googlande så kom vi fram till att det inte skulle innebära några problem att ha med vår hund varken till eller från Marocko så länge vi inte planerar att ta henne till Sverig inom ett halvår efter att vi lämnat Afrika.

Vi ska vara på Kanarieöarna i vinter och Marocko ligger ju längs vägen men hur många stopp vi ska göra längs vägen det vet vi inte bara att vi nu ska till Rabat där vi senare ska möta ”AnnaPerenna” med Johan och Johan ombord, sedan smider vi fortsatta planer ihop med dom för vi ska segla tillsammans till Kanarieöarna.

Vinden kommer under småtimmarna, svag nordost som sakta vrider över till nord för att under dagen bli västlig. Vi har ju ingen brådska så vi leker lite på vägen med vår spinnaker men det blir inte mer är tre knop i den svaga vinden så den åker ner efter några timmar, dagen känns otroligt lång, det går sällan fortare än fyra knop så vi ser tidigt att vår plan på att vara framme på 40 timmar kommer att spricka, nu gäller det att pricka tidvattnet under dom ljusa timmarna…så sånära klockan 11 som möjligt är det som gäller… på tisdag!!

Ni som tycker att det låter som en avkopplande segling ska veta att det var rätt mycket stora fartyg att hålla koll på som gick in och ur Gibraltar sundet……och riktigt läskigt var det när Sanna plötsligt såg en stor skugga som visade sig vara ett stort fartyg utan en lanterna tänd eller något annat ljus ombord heller för den delen…..Då känns det ändå rätt viktigt att hålla koll så vi hade 3 timmars skift under natten och på dagen vilade vi när vi behövde. Nu när vi har så väl fungerande batterier så kunde vi ju dessutom äntligen börja använda vår 3:e styrman “Barbosa” (autopiloten). Det var otroligt skönt, men nästan svårt att veta vad man skulle göra då!! Men den sköna känslan blev tyvärr lite kortvarig….vid lite svall och en vindpust så råkade jag tappa balansen i sittbrunnen och sätta mig på “Barbosa” så han gick av!! “Underbart är kort!” men det kan vi fixa till sen.

När vinden till slut försvann helt så passade vi på att bada lite i det azurblåhavet. Så klart och vackert blått! 1000 meter djupt och det gick att se långt ner….men klart man funderar lite på vad som finns nedför en när man hoppade i….

Våra vänner delfinerna gjorde oss sällskap till och från men framför allt på nätterna och i marelden. Lika magiskt varje gång!

Natten mellan måndagen och tisdagen så fick vi till slut ändå starta motorn då vinden nu försvunnit nästan helt och svallet gjorde det rätt gungigt.

På tisdagmorgonen strax innan 9 var vi utanför inloppet och ropade på marinan över vhf:en. Det är ett olycksdrabbat inlopp då det kan bli mycket svall och är trångt och väldigt grunt runt omkring i inloppet så de vill gärna lotsa in. Vi fick besked att en ribbåt skulle komma och möta oss om ca 15 minuter….men bara kort därefter vi pratat med marinan dyker en fiskebåt upp brevis oss med ett gäng glada män som vinkar åt oss att följa efter dem in….efter lite överläggande så bestämmer vi oss för att göra det och de pratar och ropar, vi fattar inte ett ord men som tur är så gestikulerar de en hel del också så de är lätt att förstå vad de menar. När vi kommer innanför inloppet så vinkar folk på alla håll och kanter och när de pekar att marinan är runt hörnet så ser vi ribbåten komma mot oss. Fiskegubbarna vinkar glatt och bankar sig för hjärtat och ler mot oss, lite lätt tandlösa leenden.

Väl i marinan blir vi visade till en brygga nedanför ett polis och tullkontor. Vi får veta att det inte var jättebra att vi inte hade väntat på dem…men det gick ju bra 🙂 Sedan börjas det…..en massa papper som ska fyllas i när vi nu klarerar in i Marocko. Det känns som vi fyller i samma saker fast på 5 olika papper??? Under tiden får vi inte lämna båten. Vi blir också informerade att det ska komma en polishund och genomsöka båten. Vi väntar….allt tar tid och det är rätt intressant att detta görs vid varje hamn i Marocko, inte bara när man kommer till landet första tillfället utan om vi byter hamn är det samma långa procedur som pågår någon/några timmar. Polishunden kommer och vi får lyfta upp Coccos under tiden men hunden vill först inte gå på båten, de lockar med tennisboll och allt möjligt men han vill inte…till slut drar det upp honom men då drar han ur huvudet ur den 3 storlekar för stora halskedjan??? Sedan gick han direkt fram på däck och började nosa där Coccos några timår tidigare hade gjort sina behov. Vi informerade om det och då skrattade hundföraren och drog bort hunden, sedan gick de ner i båten och kom upp efter knappt 30 sekunder för ville inte hunden vara kvar?? Visst hade hunden en väst det stod Polis på men jag vet i tusan….det kändes som den var väldigt ovan vid det här och inte visste riktigt vad den skulle leta efter??? (i efterhand har vi hört av andra här att de använder hundarna för att lägga över ansvaret på hunden, man har kollat båten med hund..hm….)

Så nu är vi i Afrika, vi har seglat till Afrika!!

På programmet står sömn, återhämtning och upptäcksfärd!!