Dagar fyllda med äventyr i Marocko

När vi hade kommit i ordning efter alla formaliteter i incheckningen så dök våra belgiska vänner på Narid upp och välkomnade oss och bjöd ombord oss på ett glas vin till kvällen. Ännu en härlig kväll fylld med sköna samtal och vi fick en massa information om närområdet och affärer av dem. De skulle dagen efter ta tåget till Marakesh för att sedan komma tillbaka på fredagen. Vi visste inte om vi skulle vara kvar då eftersom hela vår plan handlade nu lite om när grabbarna på Anna Perenna skulle dyka upp och hur vi gemensamt palnerade vidare.

 

Vi hade kikat en del på Marine Traffic för att ha lite koll när de dök upp men det såg ut som de hade fastnat utanför Gibraltar men vi räknade ut att de borde kunna dyka upp under onsdagen och mycket riktigt när vi kom tillbaka efter en fascinerande promenad i stan bland hjäpsamma och nyfikna Marockaner så såg vi Anna Perenna ligga nedanför Polis och tullmyndigheten där man checkar in. Det blev ett kärt återseende med Johan som nu hade en ny besättning ombord som för enkelhetens skull också heter Johan!

 

Efter några timmar var de klara och dök nydushade och trötta upp på Black Pearl och vi tjatade en stund innan vi gick och käkade Marockans pizza (vi har fått för oss att vi ska prova pizza i det länder vi är så det blir en i varje land….trodde dock inte de skulle ha det här men det hade de och den var god!) besvikelsen var väl rätt stor när det framgick att det inte gick att få någon öl till maten…..

 

Marockanerna har visat sig vara otroligt vänliga, glada och hjälpsamma och vi ska ärligt säga att vi är positivt överraskade! Vi hade nog lite fördommar om att araberna är lite svåra att ha och göra med men det har vi inte upplevt här. De är nyfikna och till och ed på Coccos trots att hundar inte är särskilt vanligt och många även är rädda för hundar men barn har gärna velat klappa henne och när vi låtit dem så är föräldrarna så tacksamma. Det har ju också varit lite svårt med språket eftersom det enda språk de flesta pratar utom sitt eget är franska och den enda av oss fyra som kan någon franska är jag med en svag 3:a i franska från högstadiet…haha… men det har fungerat bra, jag förstår mer än jag kan prata om de inte pratar för fort.

 

 

SVANTE PÅ ÄVENTYR

På torsdagen hade vi bestämt att vi skulle ta oss till Carefour (stormarknad) för att bunkra lite inför överfarten mot Kanarieöarna…. Vilket blev ett äventyr i sig men först tar vi detta äventyret!

Jag skulle ha mentorsamtal med min fantastiska lärare i coachutbildningen via skype och satte mig på en bänk i marinan för att få bästa möjliga wifi. Svante skulle ta en promenad med Coccos för att se om kunde hitta någon som svetsade rostfritt och kunde hjälpa honom med autopiloten som gick lite sönder på hitvägen….Nu är det ju så här som jag sedan berättade för Johan och Johan när vi satt och väntade på Svante, att min käre man har en tendens att hamna i alla möjliga roliga situationer och möta spännande människor när han ger sig iväg så där så lika bra vi tar det lugnt för det kan ta en stund innan han dyker upp och säkert har han då med sig lite spännande saker han hittat och köpt…….

Efter ett par timmar ser vi honom och Coccos komma på kajen…men vad tusan har han på sig? En svartvitrandig ”kaftan”!!! Han ser jättelycklig ut och vi ropar på honom så han kommer ner till oss, där vi sitter på Anna Perenna i solen. Jag kan inte sluta skratta….och så kommer han ombord och säger:-”Ni kan inte fatta vad jag precis har varit med om?? Helt sjukt!”….och så börjar han berätta.

Svante hemkommen från sitt lilla äventyr i ny outfit

Han hade sett en liten verkstad och frågat en man där om han kunde eller visste någon som kunde hjälpa honom att svetsa rotsfritt…..plötsligt satt han med mannen i en taxi!! Han fick inte betala något, sedan hade de farit runt på diverse ställen och han hade fått smaka mat och grejer och så hade han då hittat denna ”kafkan”/klänning eller vad det nu heter och mannen hade hjälpt honom att pruta så han fick den för bra pris. Ja Svante tindrade med ögonen som ett barn på julafton!!!

 

ALLA PÅ ÄVENTYR

Så var det då dags för nästa äventyr att ta oss till affären för att bunkra lite inför överfarten. Coccos som var helt slut efter hennes och Svantes lilla äventyr fick stanna på båten. Vi tog spårvagnen iväg några hållplatser som hamnkapten hade berättat för oss. Sedan fick vi gå en bit innan vi kom till detta stora varuhus. Det var fantastiskt med kryddor i lösvikt, pasta i lösvikt, frukt och grönsaker till billiga priser. Men…..de säljer ju ingen alkohol här så vin och öl gick ju inte att köpa….men vi hade fått höra att det skulle finnas runt hörnet till Carefour butiken??? När vi sedan står i kassan och vi är lite längre bak i kön ser vi att Johan och Johan pratar med en kvinna bakom dem, svenska!! Det visade sig att hon hade bott i Sverige för några år sedan innan hon flyttade tillbaka till Marocko. Hon bjöd oss på typiska Marockanska kakor och visade oss var ”containern” på baksidan fanns där de sålde alkohol…det kändes som att dit smög folk mer eller mindre och bara män. När vi hade köpt Marockanskt vin och öl ( vilket är spännande att de har eget eftersom större delen av befolkningen inte dricker alkohol…) så hade det hunnit bli mörkt ute så vi funderade på om vi inte skulle ta en taxi tillbaka eftersom det var en bit att gå till spårvagnen och vi hade handlat rätt mycket. Då dyker Ghizlane (vår nya Marockanska vän som pratar svenska) i en liten fullpakad bil. Vi frågar om hon vet var vi kan få tag i taxi, hon berättar men säger sedan att hon kan komma tillbaka med en större bil om 5 minuter och skjutsa oss. Tackar, vi hade ju inte bråttom….Efter ca 10 minuter kommer hon tillbaka med samma lilla bil som hennes vännina körde….hm…skulle vi verkligen få plats i denna lilla bilen 4 där bak med alla saker?? Snabbt beslut så säger vi att Svante och jag tar spårvagnen så kan de ta alla grejerna och Johan x2 i bilen. Sagt och gjort.

Kryddor & pasta i matbutiken

Det härliga är att det inte slutade här utan dagen efter, samma dag som vi bestämt vi ska lämna Rabat för segling mot Kanarieöarna, ja då får jag ett mail av Ghizlane (hon hade fått vårt visitkort) där hon bjuder hem oss på couscous. Tyvärr hann vi inte med det men fick hennes nummer om vi någon gång kommer tillbaka. Så underbart med vänliga människor!! Svante fick också en hel del beröm för sin nya ”dräkt”.

Frukt på stan, så gott! Vi fick smaka innan vi handlade

 

Innan vi checkar ut så går vi en sväng på stan för att göra av med våra sista marockanska pengar….lyckas inte så bra då de verkar ha någon form av helgdag……men äventyr lyckades vi med ändå…igen…..Dessutom har vi hittat ett smeknamn nu på ena Johan så vi kan skilja dem åt!! ”MatJohan”, ja, nya Johan är alltid hungrig och det blev rätt tycligt när vi gick genom stan där de helt klart inte är särskilt vana vid att se turister. Vi blev bjudna på Couscous måltider lite här och var!! Det var fest när alla stod runt en tallrik och Johan var överlycklig och de tyckte det var så kul att de filmade honom med!! Nu var det bara att hålla tummarna att ingen skulle bli magsjuk under överfarten för Marocko har ju lite det ryktet om sig….

En lycklig "matjohan"

Couscous på nästa ställe

 

Hit vill vi komma tillbaka <3

2017-11-24T18:23:57+00:0024 november, 2017|Black Pearl of Sweden|0 Kommentarer

Skriv en kommentar