Bedövningssprutor & Stormar

Så var dagen D inne för mitt återbesök med hand och tumme. Efter 6 veckor med ortos har det inte blivit jättemycket bättre precis, typ inte alls....Så min hjärna ville hela tiden måla upp olika scenarion utifrån vad de läkaren sa som jag träffade på akuten i Växjö att det då blir operation....vilket i vad jag tyckte vore värsta fall skulle bli om några veckor, vilket skulle betyda att jag inte skulle kunna flyga hem på tisdag.....Men jag har kämpat hårt för att släppa de hjärnspökena och invänta denna dagen och få något slags besked som jag sedan bara får acceptera och förhålla mig till och lösa helt enkelt....bra strategi....men det blev kanske inte riktigt så klara besked som jag hade hoppats på - operation eller inte operation det blir bra ändå....nä det hade väl varit lite för enkelt. Istället fick jag 4 bedövningssprutor i tumme, hand, handled för att ortopeden dels skulle kunna undersöka ordentligt då jag fortfarande har mycket smärta men även för att kanske kunna lokalisera ännu tydligare vad det är. (Läkare gillar ju sällan att ta över en annan läkares diagnos om det inte är så tydligt som ett benbrott).

Snyggt plåstrad eftarå där hon satte bedövningssprutorna

Det gjorde fruktansvärt ont och än en gång är jag otroligt tacksam över det logiska andetaget och styrka i att bara totalt kunna fokusera på dessa djupa andetag när något gör så ont och på så sätt lugna kroppen att det inte är någon större fara. När hon ändå hade nålarna i mig så sprutade hon in kortison på de ställen jag hade haft mest ont som ändå släppt med bedövningen.....dels för att det kan hjälpa mig i vänta på en eventuell operation som vi ska ta ställning till i maj men i bästa fall räcker det och då är det ju tjoho!!!

Jag är absolut inget fan av kortison, snarare tvärtom men ibland är det ju skönt att få hoppas en stund att de enkla lösningarna ska fungera, så jag väljer att tro på det just nu i alla fall, för i bästa fall slipper jag smärta och operation! Dock har jag värk från "hell" just nu.....det kom ju när bedövningen släppte och efter allt undersökandet under bedövningen.....vilket jag ska räkna med närmaste dagarna samt att kortisonet kan göra smärtan värre i början...så starka tabletter fick jag med hem som jag inte gärna vill "dimma" mitt huvud med när jag ska hålla i utbildning i 3 dagar...hm....bit ihop.  Ser fram mot utbildningen nu så jag hoppas den får mig att inte tänka på smärtan så mycket.

Rapport från Svante

Idag fick vi äntligen till ett bra samtal med bra uppkoppling. Det ska erkännas att vi båda tycker det känns lite konstigt att prata så här sällan (för er som inte vet så har Svante ingen mobil utan vi hörs när han är någonstans och har wifi) när vi i vanliga fall pratar om allt, vänder ut och in på tankar, reflekterar och är nära varandra större delen av tiden...Men vi kommer uppskatta det ännu mer när dessa 3 veckor är över. När vi nu hördes hade vi inte haft någon kontakt på 2 dagar och detta då det har varit storm nere på Las Palmas. Vi har ju ändå legat bra på vår plats i hamnen när det tidigare blåst upp men nu kom vinden från sidan och båten hade krängt fram och tillbaka, det hade varit svall i hamnen - diskstället hade åkt ner och Coccos hade hoppat upp i vår säng, något hon annars bara gör när vi seglar och det är stökigt med mycket vind och vågor. Men....båten är hel och det har lugnat sig och är runt 25 grader varmt och ingen kom till skada. Han fortsätter träffa nya spännande vänner och  får små jobb. Nu hade till och med personalen på marinans tankstation skickat en kille till Svante som hade problem med sin motor. Svante hade fixat det fick en slant och blev bjuden på mat, samt fick en massa bra tips om Teneriffa som är vårt nästa mål - killen var därifrån 🙂

God Natt <3

 

2018-03-01T23:02:39+00:001 mars, 2018|Livets Berg-&dalbana, Små & Stora Äventyr|0 Kommentarer

Skriv en kommentar